Warm Bodies

Jepp, då har jag sett filmen med. Och den var ju hur mysig som helst ^_^

Älskar precis som i boken R och hans zombiefunderingar på flygplatsen. Bromancen mellan honom och polaren M är störtskön. Jämfört med det har väl Julie alltid känts rätt ointressant, men filmen lyckas faktiskt riktigt bra med scenerna där hon och R lär känna varandra. Filmskaparna har valt att satsa på humorn och det hela är väldigt sött och roligt.

Synd bara att Julie har NOLL personlighet i filmen. De har gett hennes musiksmak till R (förståeligt) och kapat hela hennes bakgrundshistoria (oförståeligt). Vi får veta absolut ingenting om människorna i staden och hur de lever, vilket gör att Julies ifrågasättande av systemet mest liknar ett jättetöntigt tonårsuppror. ”Jag hatar dig pappa!” ”Öööh, varför då!?” ”För att… för att jag GÖR DET!!!” Filmen hade mått bra av lite mer allvar emellanåt.

Men hey, gillar man zombier och internethumor är det här LÄTT den bästa romantiska komedin på fucking forever.

Suggestivt och sensuellt

SVULTEN
av Hannele Mikaela Taivassalo

Jorunn Larsdotter levde i slutet av 1700-talet. Sedan blev hon förrådd. Nu är hon Jorunn Själfhämnd, ett blodtörstigt rovdjur som för ett kringflackande liv i Europas huvudstäder.

I bokens början har hon precis återvänt till Helsingfors för fortsätta den hämnd hon ägnat sig åt i generationer, den enda röda tråd som finns kvar i hennes liv.

Svulten är en bok helt utifrån vampyrens perspektiv. En äkta, klassiskt gotisk vampyr komplett med kista och allt. Taivassalo beskriver närgånget hur vampyren rör sig ute bland människorna — kropparnas olika dofter, förstärkta av det skrapa luktsinnet, tunn hud, bultande hjärtan, avdunstande värme. Det är en mycket fysisk bok, nästan kväljande så. Jorunns omänsklighet får det stundtals att krypa i mig (hon ser mig väl inte?) och sättet hon ser på människor gör mig både illa till mods och lite upphetsad.

Det är en speciell bok med ett speciellt språk som man antingen älskar eller hatar. Som vampyrporträtt träffar det mitt i prick; Jorunn är storslagen och tragisk på samma gång. Så ensam och stark i sitt eviga liv. Författaren gör dessutom ett lysande arbete med miljöerna. Vilnius, Västberlin, Sankt Petersburg, Stockholm, Köpenhamn — what’s not to like? Norra Europa är som gjort för skräck och gotik.

Sedan jag slutade köpa (och började låna) böcker förra hösten är Svulten den enda bok jag faktiskt känt något behov av att inhandla. Tackar In another library för ett lysande boktips!

Svulten
Utgiven av Schildts & Söderströms 2013
Betyg: 5/5

Så här börjar boken: Det jag berättar nu kommer du att glömma.

Lättläst men tungt som fan

HÄMND
av Kalle Güettler & Viktor Engholm

De kallar oss ‘nya svenskar’,
men jag är 18 och fan inte ny.
Jag får ju redan rösta
och döda människor i krig.

Elias är född i Sverige, men hans mamma flydde från kriget.  Hon har aldrig berättat vad hon var med om, men det har satt djupa spår. En natt ligger Elias vaken och får för första gången höra sin mamma berätta om övergreppen.
Han fylls av hat.

När en man ur mammans förflutna flyttar in i samma stad kan Elias bara tänka på en sak. Hämnd.

Hämnd är en mörk berättelse som erbjuder läsaren mycket lite tröst — något som jag i vanlig ordning är mycket förtjust i. Lägg därtill att boken är en grafisk roman och författaren har mig i sin ficka, det förstår ni väl? Güettler skriver med en befriande rättframhet som samspelar fint med Engholms uttrycksfulla illustrationer i dova färger.

Det är inte en alltigenom mörk historia. Här finns ändå en del humor och gott om sympatiska karaktärer: den snälla styvpappan, lillasystern… till och med barnen till mammans förövare.  Men det gör bara mörkrets närvaro så mycket outhärdligare. Den tänkta målgruppen, ungdomar i högstadieåldern, mår nog bäst av att ha någon att diskutera boken med efteråt.

Vuxna också, förresten, för Hämnd är en berättelse som ligger kvar och skaver. Högaktuell, som allt som rör invandring, och med så många gråzoner att man blir alldeles matt av att tänka på det.

Brasklapp: Eftersom jag arbetar inom bokbranschen har jag här på bloggen haft den outtalade regeln att aldrig recensera något jag varit personligt involverad i. Den regeln är härmed bruten. Jag har arbetat med Hämnd sedan manusstadiet, och det är högst troligt att jag är partisk.

 

Hämnd
Utgiven av Argasso 2013
Betyg: 5/5

Psykbryt imminent

PSYKBRYTAREN
av Sebastian Fitzek

”Psykbrytaren” är en ökänd… inte mördare, inte våldtäktsman, inte torterare. Men nånting gör ändå Psykbrytaren med sina offer, för de blir sig aldrig lika igen.

Kanske tvingar han dem att läsa den här boken? Den är nämligen så enerverande halvtaskig att mitt psyke känns helt tillstukat efter avslutad läsning.

Psykbrytaren påminner på många sätt om Neuropath av Scott Bakker. Båda är psykologiska kriminaldraman och båda lutar sig mot existerande fakta inom det medicinska, som de spinner vidare på för att skapa skrämmande gärningsmän som förgriper sig på vårt psyke.

I jämförelsen lyckas däremot Bakker mycket bättre än Fitzek, eftersom han faktiskt gör mig intresserad av den underliggande faktan. Han levererar dessutom en bok som håller jämn kvalitet hela vägen igenom, och inte Fitzeks deprimerande hopkok av en schysst start, en okej mitt och ett slut som får dig att ångra att du någonsin gillade det som kom innan.

Faktum är att jag inte alls förstår poängen med Psykbrytaren. Så fort man läst slutet inser man hur ytterst långsökt handlingen är — så långsökt att författaren varit tvungen att skriva till en totalt meningslös ramberättelse för att knyta ihop alla lösa trådar. Men man måste läsa hela vägen till slutet för att få reda på att handlingen är långsökt och ramberättelsen meningslös, innan dess förleds man till att tro att allt är lugnt.

Jag känner mig lurad. Bra jobbat, mitt psyke ÄR brutet.

(Det kanske var det som var poängen?)

Der Seelenbrecher (2008)
Psykbrytaren
Översättning av Ola Wallin
Utgiven av Coltso 2012
Betyg: 2/5

Så här börjar boken: Tack och lov var alltihop bara en dröm.

Splatterrealism

TJÄRVEN [mp3-bok]
av John Ajvide Lindqvist

Klassåterträff i Stockholms skärgård. Det är midsommar, men trots det olämpliga datumet blir de ändå ett litet gäng som tar båten ut till Tjärven. Och där går allt åt helvete.

Tjärven är en tajt zombiethriller med högt tempo och mycket splatter. Lindqvist lägger precis rätt mängd tid på att förankra alla karaktärer innan slakten sätter igång. Det förruttnade, uppsvällda, genomvidriga kontrasterar fint mot det helyllesvenska i deras skärgårdsmidsommar och ända in i slutet är det oklart hur det ska gå för alla. Ett tydligt bevis på att vår svenska Stephen King kan skriva kort också, när han vill.

Mest cred ska författaren ha för realismen. Det är så skönt att ingen tog med sig skjutvapen till midsommarfirandet och att samtliga är ungefär lika bra på överlevnad som jag och min granne. Klasskamraternas första möte med en zombie är inget mindre än lysande.

Det är Lindqvist själv som är berättarröst i mp3-boken, men jag vet inte om det var rätt val. Han är inte alls dåligt, men han pratar ganska monotont och det gjorde att jag ibland tappade koncentrationen och började tänka på annat.

Tjärven
Speltid ca 5 timmar
Uppläsare: John Ajvide Lindqvist
Utgiven av Rigmondo 2011
Betyg: 4/5

Så här börjar boken: Karl-Erik och Markus står på bryggan med händerna i byxfickorna och begrundar farkosten som ska bära dem till deras undergång.

Rätt så fett

HUNDRA PROCENT FETT
av Liv Strömquist

Förra året kärade jag ner mig totalt i Liv Strömquist när jag läste hennes seriealbum ”Prins Charles känsla” och ”Einsteins fru” — vilket politikhumoristiskt snille!

Därför var jag så klart tvungen att läsa hennes första album, Hundra procent fett. Det är feminism, anti-konsumtion och klassanalys, och ja, man känner igen sig. Gillar man nånting annat Strömquist har gjort så gillar man det här.

En del grejer känns lite återanvända. Det mesta som handlar om feminism till exempel finns i vidareutvecklad form i de två ovannämna albumen, så har man redan läst dem kan Hundra procent fett emellanåt kännas lite tunn. Därför är det som roligast när Strömquist pratar om helt andra saker, som tredje världen, bananrepubliker och människohandel. Om du inte har läst några album av Strömquist föreslår jag att du gör det, pronto.

Hundra procent fett
Utgiven av Ordfront Galago 2012
Betyg: 3/5

All hail our lord and master

Minns ni Foamy?

Hade helt glömt bort honom, tills min sambo bredde cream cheese på en macka igår och jag helt spontant tänkte ”ooooh creamy-creamy-cream-cheese, cheesy-cheesy-cream”.

På Youtube finns en spellista med de 200 första avsnitten…

 

”Snälla låt mitt förhållande hålla… jag PALLAR INTE att flyttpacka igen”

HETERO I HÄGERSTEN
av Sofia Olsson

Hetero i Hägersten handlar om ett par mellan tjugofem och trettio som flyttar ihop. Och så går det som det går:

Den ena har aptaskigt morgonhumör och ett jäkla arbetarklasstäcke (!) medan den andra har världens ocreddigaste boksmak och flyttpackar jävligt konstigt (!!!). Och inte kan nån av dem backa med släp heller.

Kort sagt schysst igenkänningshumor för alla som någonsin varit sambo.

 

 

 

 

 

 

Bild 1: Det här var typ jag och min sambo när vi flyttade ihop och jag insåg att han hade asful töntfantasy som han ville blanda ihop med min assnygga coolfantasy. Inte okej, hörru.
Bild 2: I’m looking at you, Jenny!

Hetero i Hägersten har nyligen fått en uppföljare, Det bästa barnet, där det lilla serieparet vill få barn. De är så himla söta båda två, man vill bara krama om dem, och jag lider redan med dem eftersom jag vet att det där med barnet inte blev så lätt som de trodde.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hetero i Hägersten
Utgiven av Galago 2012
Betyg: 4/5

Snart läser de fler böcker än jag

Jag har inte tiiid att blogga. Jag har ju ta mig katten fullt upp med att träna mina framtida bloggpartner. (Den ena är lite bråkig.)

Liebster Blog Award

Jag har fått en Liebster Blog Award av How hollow heart and full-Jenny*. Tack!

1. Vad Vem ville du bli när du var liten?
Haplo i Dödens port, magiska tatueringar och allt. Och om inte det gick kunde jag kanske tänka mig att bli lärare också, som mamma och pappa.

2. Vad är du idag?
Översättare!

3. Vart vill du helst resa?
Jag har en ohälsosam fascination för allting östeuropeiskt, så Ryssland! Med metron som självklar sevärdhet. Annars börjar jag bli väldigt sugen på Asien — Japan skulle vara grymt och min sambos familj har faktiskt hus i Filippinerna. Tyskland vill jag alltid åka till.

4. Var ser du dig själv om fem år?
Men husch! Jag fyller ju 30 då. Man får anta att jag hunnit fixa en någorlunda stabil ekonomi till dess. Och, ähh, barn? O_o Nu pratar vi om nåt annat.

5. Rött eller vitt?
Vin, till exempel! Och jag svarar RÖTT. Av huvudsakligen estetiska skäl.

6. Sommar eller vinter?
Eftersom jag bor i en del av Sverige som får massor av fin snö på vintern och minimalt med sol och värme på sommaren så borde jag så klart gilla vintern bäst. Fast riktigt så enkelt är det ju aldrig. Jag är faktiskt rätt bra på att vara partisk till den årstid som är just nu, vilket väl får ses som en hälsosam inställning.

7. Skog eller hav?
Skog. Jag har inget som helst förhållande till skärgården, båtar, fiske eller liknande. Hav är för mig något man kan bada i, punkt. Medan skogen är en plats där jag går promenader, grillar korv, åker skidor, tältar, plockar bär och så vidare i oändligheten.

8. Vad gör dig ledsen?
Min brist på pengar.

9. Vad är det bästa du vet?
Mina kattungar! Är extremt partisk till dem just nu.

Egentligen ska utmaningen skickas vidare till fem nya bloggare, men jag är så sent ute att nästan alla andra redan svarat på den. Så… här är en till kattbild istället!

*Full-Jenny, ha ha!