HÖGLANDETH-glandet
av Steinar Bragi

Men hoppsan, titta vad jag hittade: En färdigskriven recension från 2014,  som bara legat och väntat på att få bli publicerad! Och jo, nog minns jag än hur jag njöt av stämningen i HÖGLANDET

(så pass att jag knappt höll på att komma hem från bibblan, faktiskt.)

Titelns isländska högland är en stor ödemark i mitten av landet, klassad som Europas största sandöken. Höglandets avskildhet och karga ogästvänlighet blir en passande inramning till Bragis roman, där han blandar klassiska skräckelement och folktro med efterdyningarna av den isländska finanskrisen 2008.

Fyra stadsbor och en hund är på bilutflykt ute på höglandet. Med sig har de skumpa och hummer, knark och en god portion högmod, men allt slutar snopet med att de kör vilse i dimman och krockar med ett hus. Det gamla paret som äger huset låter dem stanna över natten och sen vet vi ju alla hur det går: Utför.

Det är något fel med gamlingarna. De smyger runt och låser dörrar, har målat hela huset svart och spikat för alla fönster, och de verkar rädda för något där ute i mörkret. När stadsborna försöker ta sig därifrån misslyckas de, gång på gång. Situationen blir alltmer mardrömslik. Hunden försvinner, någon skadar sig och slitningar uppstår i gruppen. En sista lösning kvarstår: De får ta sig hem till fots över höglandet.

En av de stora behållningarna med HÖGLANDET är personporträtten. Stadsborna, Hrafn, Vigdís, Egill och Anna, ges var och en gott om eget utrymme att visa vilka de är. Ingen är överdrivet sympatisk. Den isländska finanskrisen är ett faktum och samtliga har påverkats starkt av den. De två männen finner sig panikartat i slutet av sina nyligen påbörjade karriärer; den ekonomiska bubbla de bidragit till har spruckit. Flickvännerna är ännu omedvetna om att den livsstil de är vana vid är hotad. Vigdís och Anna, kanske mer än de båda männen, tillåts vara mångfacetterade karaktärer på riktigt.

Och höglandet är ständigt närvarande, som en ödslig femte huvudperson. Minst sympatisk av dem alla.

Osäkert vad som är verkligt och overkligt. Händelserna kan tolkas både bildligt och bokstavligt. Jag skulle INTE rekommendera den här boken till personer som ogillar öppna slut och böcker som får en att tänka ”men… vad var det egentligen som hände?” Men till alla andra — JA.

Hálendið (2011)
Höglandet
Översättning: Inge Knutsson
Utgiven av Natur & Kultur 2014
Betyg: 4/5 – rekommenderas

Så börjar boken: Hela naturen var stilla.

Åh, hallå.

*börjar blogga igen som om ingenting hänt*

Här är alla böcker jag läser under 2016. Uppdateras kontinuerligt.

En asterisk* betyder att jag påbörjat något men inte läst färdigt än.
Är boken överstruken bestämde jag mig för att inte läsa klart den alls.
Länkar leder till mina bokrecensioner.

Skönlitteratur

*001. | Hundra år av ensamhet | Gabriel García Márquez |
*002. | The Slow Regard of Silent Things | Patrick Rothfuss |
003. | Brodecks rapport | Philippe Claudel |
004. | Phantasmen | Kai Meyer |
005. | Rörelsen: den andra platsen | John Ajvide Lindqvist |
006. | Odinsbarn | Siri Pettersen |
007. | The Steel Remains | Richard Morgan |
*008. | Agnes Cecilia | Maria Gripe |
009. | The Way of Kings | Brandon Sanderson |
*010. | Words of Radiance | Brandon Sanderson |
011. |  |  |


Noveller, kortromaner och novellsamlingar

Andra vägar: Tio nya utopier | flera författare:
001. | Beskrivning av en avant-skräp-maskin | Jeff Noon
002. | Queer nouveau | Anders Fager
003. | Lyssna | Karin Tidbeck
004. | Alingsås var rädd | Johan Ehrenberg
005. | Vomb | Jessica Schiefauer
006. | Berättelsen om prinsessan och ifriten | Johan Frick
007. | Eventet | Boel Bermann
008. | Dykplats i Lund | Kristina Hård
009. | Korrigerarna | Kristoffer Leandoer
010. | Hiraethu | Andrea Lundgren
011. | Mormor gråter och andra texter | Jonas Gardell

 

Lättläst

001. | Tillys löfte | Linda Newbery |
002. | Stjärnöga | Jenny Oldfield |
003. | Jag kallas Jon | Malorie Blackman |
004. | Svindel | Cat Clarke |
005. | Gå för långt | Nigel Hinton |
006. | Stenhjärta | Teresa Flavin |
007. | Ring av rosor | Mary Hooper |
008. | Mozarts banan | Gillian Cross |
009. | Den sista soldaten | Keith Gray |
010. | Nadine längtar hem | Bernard Ashley |

 

Ljudböcker

001. | | |
002. | | |

 

Serieromaner och annat seriebaserat

001. | Great Expectations | Charles Dickens (omarbetad serieversion) |
002. | Sword Princess Amaltea #1 | Natalia Batista |
003. | Sword Princess Amaltea #2  | Natalia Batista |
004. | Sword Princess Amaltea #3  | Natalia Batista |
005. | Lilla Berlin #3: Leva life | Ellen Ekman |
006. |  |  |

 

Icke-skönlitteratur — faktaböcker, populärvetenskap, biografier etc etc

*001. | What If?: Serious Scientific Answers to Absurd Hypothetical Questions | Randall Munroe |
002. |  |  |

Jag har hittat en ny favoritblogg!

http://topp3n.blogspot.se/

Namnlös

Hur kommer det sig att varje gång jag hittar en ny favoritblogg, så har den inte blivit uppdaterad sen början av 2013? Varje gång.

PLÖTZLICH SHAKESPEAREplötzlich
av David Safier

Plötzlich Shakespeare är en liten lättviktare till bok, kanske bäst lämpad för solstolen eller sjuksängen. Passar för alla som gillar chick lit… med en twist!

Rosa är över 30 och allmänt missnöjd med sitt liv. Hon är lågstadielärare men gillar inte barn, hennes expojkvän tillika livs kärlek ska gifta sig och bjöd precis in henne till bröllopet och hennes bögkompis Holgi har inte ens vett att vara sådär snygg och glamouröst Hollywood-bögig som han borde vara, utan ser ut som en tysk jäkla hobbit!

Det är nu twisten kommer. Rosa råkar liksom bli tillbakaskickad i tiden… och hamnar i William Shakespeares kropp! Shakespeare själv är inte alls glad över den här händelseutvecklingen och de båda grälar fram och tillbaka inne i Shakespeares huvud, innan de till slut bestämmer sig för att samarbeta för att skicka tillbaka Rosa till hennes egen kropp och tid. Men twist #2: Rosa kan inte återvända förrän hon funnit Den Sanna Kärleken™.

Som sagt, det här är en lättviktare. Småmysig, smårolig, med en ganska uppenbar men ändå fin sensmoral — och fullständigt historiskt inkorrekt, ifall någon undrade.

Plötzlich Shakespeare
Utgiven av Rowohlt Taschenbuch Verlag
Betyg: 3/5

Så börjar boken: Au Mann, ich war ja so etwas von einem Frauenklischee!

BERLIN REQUIEMBerlin Requiem von Peter Huth
av Peter Huth

En tysk zombieroman som utspelar sig i Berlin och som samtidigt tacklar ämnet främlingsfientlighet — kann es etwas anderes ausser toll sein!?

Hm, jo, det kunde den visst. ”Berlin Requiem” visade sig tyvärr vara en rejäl besvikelse. Jag förväntade mig blodig, episk apokalyps, men istället har berlinarna redan hunnit isolera zombiesmittan innan boken ens börjat och upplägget känns mer som det i en kriminalroman, där diverse reportrar åker runt och stället kritiska frågor till män i maktposition — gäsp.

Det finns onekligen någon form av god grundidé här. Att tyskarna tvingas bygga en hög mur rakt igenom Berlin är förstås komiskt i sig, och när medierna börjar rapportera att det bara är invandrare som drabbas av zombieviruset är det lätt att tro att det här är en Bok Med Ett Budskap™.

Och det kanske det är också, men i så fall tappade både jag och författaren bort poängen någonstans på vägen. Huth förirrar sig bort i oinspirerade sidospår — som den där kärlekstriangeln som inte tillför någonting alls och vem tror han att han är egentligen, en ungdomsboksförfattare? — och en av karaktärerna (den enda kvinnan, givetvis) är så otroligt enerverande irrationell hela hela tiden att jag fick ge upp mina försök att förstå mig på henne.

Guldstjärna i kanten för gott försök?

Berlin Requiem
Utgiven av Heyne Verlag 2014
Betyg: 1/5

Så börjar boken: Das Wasser war schwarz vor lauter Ölschlieren.

Det har varit dåligt med uppdateringar här på bloggen ett tag nu, men se det här som mitt officiella ”I’m ba-ack!”-inlägg för nu jävlar — det här blir en fin höst. Här är en kort uppdatering av läget, så att vi inte glider ifrån varandra <3

 

Händer just nu

  1. Jag är på Bokmässan och köper obscena mängder böcker seriealbum.
  2. Och imorgon ska jag på bokbloggarmiddag med MonsterSteffa och Kulturkollo-tjejerna, allright!

 

Händer i höst

  1. Jag arbetar numera på EPOK förlag. Det innebär att jag inte längre kommer att recensera några Epok-böcker här på bloggen p g a risk för partiskhet. …såååå om du gillar svensk skräck och science fiction, se till att själv spana in vår hemsida!
    (Just nu jobbar jag med Susanne Samuelsson och hennes novellsamling ”Kattmänniska” och känner mig grymt entusiastisk, för den är genuint obehaglig för mig.)
  2. Jag har läst JÄTTEMÅNGA (typ åtta) böcker i sommar. Alla ska recenseras. Stay tuned.

 

Ses i höst!

EN MAN AV STIL OCH SMAKen man av stil och smak
av Anders Fager

Tillbaka till Fagers Stockholm, där mystiska kulter och uråldriga gudar huserar och varje yta gömmer ett stort, krälande kaos.

Berättelsen tar vid där ”Jag såg henne idag i receptionen” slutade, som en direkt uppföljare. Cornelia Karlsson är försvunnen och hennes expojkvän CeO Molin (han med de bästa festerna) är ute på djupt vatten, då hans systematiska stölder och vidareförsäljning av värdefulla, ockulta böcker har börjat väcka fel sorts uppmärksamhet, både på hans arbetsplats Kungliga Biblioteket och bland Sveriges arkana sällskap.

Det bjuds på en hel del historia kring de svenska kulterna och många vid det här laget bekanta namn dyker upp igen: Fredman, Strindberg, Donatien, Bertholtz… Bokens huvudsakliga jobb tycks vara att fylla ut konturerna i Fagers arkana värld, och för den som redan är såld på den är det givetvis roligt att få fördjupa sig ytterligare. Första kapitlet, om tre lajv-arrangörer som ska kolla in en källarlokal de hyrt under Gamla Stan, är ett perfekt exempel på hur kompetent Fager kan vara som författare, när han ord för ord väver fram mythos och mörkerrädsla ur ett samtida Sverige.

Lika förtjust som i hans tidigare verk blir jag däremot aldrig riktigt. Mycket tror jag beror på att ”En man av stil…” är mer linjär än Fagers tidigare böcker — mer fokuserad i sitt berättande och mindre benägen att sticka iväg på knepiga sidospår. Jag råkar gilla Fagers knepiga sidospår. Alla de mörka, oväntade hörn och återvändsgränder han skriver in en i, där obehaget blir levande. De saknas här.

Nu verkar det ju som om den här bokserien blir åtminstone en trilogi, så det må vara hänt att just det här är något av en mellanbok — Fager håller hög klass ändå. Jag misstänker dessutom att det är hög tid att ge ”Svenska kulter” en ordentlig omläsning efter den här boken, när man nu som läsare har tillgång till så mycket mer bakgrundsinfo som kan hjälpa en att se nya sidor av de gamla novellerna.

Tack Wahlström & Widstrand för rec-ex!

PS: Wow, en hel Anders Fager-recension utan en enda referens till Lovecraft! …Tills nu då.

En man av stil och smak
Utgiven av Wahlström & Widstrand 2014
Betyg: 4/5

Så börjar boken: Det hänger snöflingor i luften.

VAD ÖGAT SERvad-ogat-ser
av Lars Östling

Den här boken plockar snabbt poäng genom att pricka in två av mina absoluta favoritgenrer:
1. science fiction där mänskligheten befolkar nya planeter och
2. berättelser där allt går käpprätt åt helvete.

Fyra arker fyllda med kolonisatörer från jorden har precis hittat fram till en lämplig planet. Dessvärre visar det sig att planeten redan är bebodd. Och trots att de aplika invånarna är primitiva klassas de ändå som snäppet för intelligenta för att en kolonisation av planeten ska anses etisk. Allt enligt politiska beslut tagna på jorden.

Jag älskar den tanken. Att man diskuterade etik och moral före avfärd. Att man satt i möten och hade höga standard och bestämde att mänskligheten inte ska vara en pest för universum, som utan urskiljning krossar ekosystem varhelst vi drar fram. Att vi är bättre än så. Självklart bättre än så.

Precis lika självklart känns det att man, när man väl står där, helst räcker fingret åt bestämmelser i den stilen. Liksom, seriööst, skippa kolonisation och resa vidare mot okänt mål, för några apors skull? Eh!?

Så ja, planeten koloniseras.

Hur det går sen berättas i korta, korta kapitel ur många olika människors perspektiv, så att sidorna riktigt flyger förbi. Det är ett bra sätt att lära känna kolonin och förstå vilka problem det kan leda till, när folk som inte alls känner varandra ska bilda samhälle ihop (1000 människor per by är kanske lite väl tilltaget, dessutom?). Det enda som är lite synd är att karaktärernas personligheter inte bara visas i ord och handling, utan dessutom beskrivs, som om författaren inte vågat lita på att läsaren kan ta en hint.

Slutet av boken är också aningen långdraget i min smak. Utan att avslöja för mycket om handlingen kan sägas att den är pusslig av sig, så att man länge undrar hur allt hänger ihop, och när bitarna väl faller på plats och man förstår vartåt det barkar… ja, då känner i alla fall jag mig nöjd så. Då vill jag bara hoppa direkt till sista kapitlet, och mysa över hur det slutar.

Tack Epok förlag för rec-ex!

Vad ögat ser
Utgiven av Epok förlag 2014
Betyg: 3/5

Så börjar boken: Vår resa har nu pågått i sammanlagt 27 år och 23 dygn.

VAR ÄR ALASKA?var är alaska
av John Green

En fin liten ungdomsbok om att vara en outsider, fast med vänner — vänner man kanske inte känner sådär jätteväl ändå.

När Miles lämnar sitt trista, ensamma high school-liv bakom sig och börjar på college i Alabama hoppas han att hans liv ska förändras. Och visst gör det det — snart har han ett gäng nya vänner att plugga med, flörta, filosofera, festa, smygröka och ställa till med allehanda hyss på det strikta internatet.

Och så träffar han Alaska, den absolut snyggaste och intressantaste tjej han någonsin mött.

”Var är Alaska?” är den sortens bok som ligger kvar och skaver inne i tonårshjärtat. Alla karaktärer är lite skadade, har fått sina törnar i livet liksom, och många saker får hända utan att några direkta svar ges till varför de händer. Precis som det ofta är.

Looking for Alaska (2005)
Var är Alaska?
Översättning: Mats Fierras
Utgiven av Pocketförlaget (via Berghs Förlag AB) 2010
Betyg: 3/5

Så börjar boken: Veckan innan jag lämnade mina föräldrar och Florida och resten av mitt småttiga liv för att plugga på ett internat i Alabama, ville mamma prompt ställa till med en avskedsfest för mig.

DER LETZTE KRIEGERder-letzte-krieger
av David Falk

Människans tid är förbi. Ett enda stort, ödesdigert krig har jämnat mänskligheten med marken och Athanor står ensam kvar, den sista levande människan i en värld fylld av alver, dvärgar och orcher. Så vad gör han nu?

Ingenting överdrivet intressant, faktiskt. ”Der letzte Krieger” försöker ge intryck av att vara en mörk och rå bok — baksidetexten hyllar författaren som en tysk Abercrombie — men i själva verket är det en rätt standardmässig fantasyberättelse, där det krigas en hel del och alverna bor i skogen.

Nu är jag lite orättvis, för det är inget fel på boken. Det är en stabilt berättad episk fantasy. Världen är genomtänkt och ett och annat unikt inslag gör det hela lite mer intressant (troll och harpyor spelar oväntat och roligt nog stora roller), vilket gör boken till helt okej underhållning för stunden, om än utan djup.

Det jag hade hoppats på, förresten, var en fantasyvärld där mänskligheten inte utrotats i något stort krig, utan där den istället, långsamt men obevekligt, blivit utkonkurrerad av de andra intelligenta raserna. För allvarligt talat nu, med tanke på hur många humanoida raser fantasyvärldarna vanligtvis brukar krylla av, varför har jag ännu inte läst en enda bok på det temat? (Finns den boken redan? Var hittar jag den?)

Der letzte Krieger
Utgiven av Piper Verlag 2013
Betyg: 2/5

Så börjar boken: Der Schrei des Gefangenen hallte durch die Nacht.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.