Titel: Efter lägereldarna
Författare: Per Jorner
Betyg: 1/5

Platta karaktärer, misslyckad humor, trista beskrivningar… Och nästan 600 sidor av skiten. Jag gav upp efter halva boken (men var fortfarande på kapitel-typ-3, för Jorner är en sådan där kapitelsadist), bläddrade till de sista sidorna och konstaterade att jag inte missat mycket.

Det värsta med Efter lägereldarna är den extrema bristen på språklig finess. Till exempel beskriver Jorner v a r j e ny person som efter en checklista, på samma sätt som man själv gjorde när man var en sisådär tio år: han/hon har den här ögon- och hårfärgen, klär sig si och så, ser trevlig eller ovänlig ut, bla bla bla snark och apati. Observera att detta gäller ÄVEN för personer som INTE är med vid mer än ett tillfälle. För att göra saken än värre så dras boken med en massiv amerikanisering – att läsa Efter lägereldarna känns som att läsa dåligt översatt engelsk fantasy, inte svensk.

Med det sagt tror jag ändå att boken står och faller med sin humor. Jag har läst många recensioner av den, och den tycks nästan uteslutande få högsta eller lägsta betyg. Det är helt enkelt en fråga om ifall du uppskattar Jorners humor eller inte. Så det k a n ju vara värt att testläsa första kapitlet, och se om du drar på smilbanden eller ej.