Titel: World War Z
Författare: Max Brooks
Betyg: 5/5

 

Zombie-epidemin spred sig snabbt till världens alla hörn. Människorna slogs för sina liv och lyckades med tiden freda sig från det största hotet. Tio år senare reser en journalist runt i världen och intervjuar olika personer som överlevde apokalypsen. Detta är World War Z.

World War Z hanterar ämnet zombier genom att vara väldigt saklig. Eftersom boken utspelar sig efter ”apokalypsen” är den värsta paniken över och folk kan nu tala rationellt om vad som hänt. I kapitel efter kapitel svarar boken metodiskt på alla de där frågorna som stör dig när du ser på en zombiefilm. Den viktigaste frågan är: hur skulle folk – folk över hela världen – faktiskt reagera om zombieism började spridas?

 

Brooks besvarar den frågan, både på en nationell och personlig nivå. Alla möjliga olika människor blir intervjuade – många är militärer eller på andra sätt nyckelpersoner, men med finns också ett gäng människor som helt enkelt var på fel plats vid fel tillfälle. Alla har de något att berätta, vare sig det är om den fruktansvärt misslyckade striden vid Yonkers, eller om hur det är att som tonårig datanörd upptäcka att någonting är fel när ens föräldrar slutar att ställa in mat på ens rum.

Att World War Z äger zombiegenren säger kanske mer om genren i sig än om boken, men den är fruktansvärt bra. Kudos till författaren som försöker att återge vad som hänt i hela världen och inte bara i USA (även om det finns en anledning till att jag valde att skriva ”försöker”). Den största behållningen med boken är människofaktorn, något som aldrig överges. Det spelar ingen roll vem som intervjuas, det finns alltid ett uns av mänsklighet med i bilden. Hela boken känns helt enkelt väldigt verklighetstrogen. Frågar ni mig skulle World War Z mycket väl kunna vara en bok skriven efter en riktig zombieapokalyps.