Titel: Assassin’s Apprentice
Svensk titel: Mördarens lärling
Författare: Robin Hobb
Serie: Farseer trilogy/Berättelsen om fjärrskådarna (nr 1 av 3)
Betyg: 5/5

Jag har velat läsa Robin Hobb i ÅR. Det tog ett tag att få tummen ur, men sedan ett efterlängtat besök på hufvudstadens SF-bokhandel är jag nu stolt ägare till min första Hobb-bok.

Och så bra den var sen! Jag var andäktigt imponerad redan efter första sidan.

Varför? Av alla anledningar.

Assassin’s Apprentice handlar om lille Fitz, den blivande kungens oäkta (men enda) barn. Hans blotta existens ställer till med kris i hela kungariket och eftersom det är oklart vem som borde uppfostra pojken blir hans uppväxt en skön mix av en stallpojkes och en prins. En del anser att det är viktigt att gå i allians med den sexårige pojken, medan andra är mer intresserade av att röja honom ur vägen… Hobb tar sig god tid med karaktären och låter hela hans uppväxt spela roll, vare sig han är sex, femton eller något däremellan.

Bäst är att Hobb aldrig tycks känna något behov av att skriva en på näsan. Hon förklarar aldrig för mycket. Det är snarare tvärt om. Man känner hur hon håller tillbaka med högvis av intressant information om sin värld. Långt efter att jag lagt ifrån mig boken för natten ligger jag vaken och funderar över olika formuleringar som k a n ha innehållit ledtrådar.

Aldrig har jag varit mer nyfiken på en fantasyvärld. Eller på tvåan i en trilogi.

Advertisements