
Hundraåringen Allan Karlsson ledsnar på ålderdomshemmet (där det är förbjudet att ta sig en sup!) och drar helt enkelt därifrån. Det blir förstås stor uppståndelse och snart blir Allan jagad land och rike runt, inte bara av polisen utan också av en kriminell liga som han råkat sno 50 miljoner kronor i knarkpengar för. Under sin galna flykt stöter han på flera andra osannolika men sköna karaktärer som hjälper till. Kapitlen om Allans flykt från ålderdomshemmet varvas med kapitel om hans levnadshistoria, som minst sagt är en skröna värdig vilken levnadsglad hundraåring som helst.
Hela boken är skönt galen och skruvad. Samtidigt fungerar hundraåringens levnadshistoria som en slags historielektion om 1900-talet. Allan är med under spanska inbördeskriget; han hjälper till att uppfinna atombomben; han tröstar en förtvivlad, elvaårig Kim Jong Il; han spenderar fem år i Gulag; han får en semesterresa betald av Mao Tse Tung. Och allt utan att han själv bryr sig ett smack om politik.
Ofta kan man inte göra annat än att bara skaka på huvudet och le åt alla konstiga förvecklingar berättelsen tar sig. Boken genomsyras av en stark livsglädje som gör det lätt att tro på den gamla klyschan om att ingenting är omöjligt. En perfekt bok för sådana dagar då man bara vill svepas med, vara nöjd och inte tänka på speciellt allvarliga saker (nej, varken mord eller atombomber är speciellt allvarligt beskrivna).
Varför skrivs det inte fler böcker om gamla människor, förresten? Skrivs det fler böcker om gamla människor? Någon som har ett boktips?
9 kommentarer
Comments feed for this article
15 juni, 2010 den 11:53
Hans Persson
Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow av Sara Gruen kanske kan vara något?
15 juni, 2010 den 12:04
Nike Nylander
Låter spännande! Får ta och kolla om de har den på biblioteket, tack ^_^
15 juni, 2010 den 14:58
rymdolov
Hörde just talas om Homer & Langley av E L Doctorow. Jag har inte läst den, men den verkar bra. Men jag gillar Doctorow väldigt mycket.
15 juni, 2010 den 16:44
Nike Nylander
Ja, den låter ju onekligen spännande, verklighetsbaserad och allt.
16 juni, 2010 den 06:20
rymdolov
Javisst. Men Doctorow har för vana att ta verkliga personer och händelser och fylla ut med rena påhitt. Jag hörde precis en intervju med honom där han sa att han snarare ville skriva om bröderna som modern folkloristiska figurer än de människor de faktiskt var. Det kan alltså vara mycket bra, men man ska inte förvänta sig en egentlig biografi.
17 juni, 2010 den 16:26
Nike Nylander
Hehe men det låter bra det med, är man fantasyläsare så är man liksom. Som Ajvide Lindqvist säger i ett citat: ”Jag skulle aldrig skriva en bok om någon snubbe i mediebranschen i Stockholm som känner lite tomhet i livet. Och gjorde jag det skulle det komma en bläckfisk och äta upp honom”.
17 juni, 2010 den 18:34
rymdolov
Haha, klockrent citat!
20 juni, 2010 den 22:02
anneli
5/5 underbar skröna!
20 juni, 2010 den 22:03
anneli
härlig skröna 5/5