Titel: The Magicians
Författare: Lev Grossman
Betyg: 5/5

Quentin Coldwater är en mycket intelligent ung man; han går i specialklasser för begåvade ungdomar och spås ha en lysande framtid.

Själv är Quentin totalt likgiltig inför detta, med den sortens apatiska tyngd bara en tonåring förmår uppbåda. Han ser inte någon mening med något. Han tycker sig ha knäckt livets kod, och funnit livet vara en besvikelse. Och varför ska man då plugga? Skapa kontakter? Andas? Han drömmer sig gärna bort till fantasivärldar, där hans barndoms favoritböcker om det magiska landet Fillory (tänk Narnia) står i centrum. Om det ändå funnits magi på riktigt…

Så visar det sig att magi faktiskt finns på riktigt och Quentin får till sin stora glädje börja ta universitetslektioner i ämnet. Äntligen ska hans liv få mening! Men det dröjer förstås inte länge förrän även magin blir till grå vardag och med vardagen kommer missnöjet krypande tillbaka. Gång på gång tvingas Quentin fråga sig ”är det här allt?”

The Magicians är en cynisk men samtidigt underhållande bok, och den är mycket snyggt skriven. Grossman utnyttjar förekomsten av magi brutalt. Han visar att det inte är det minsta magiskt med magi om den finns på riktigt — och speciellt inte om man placerar den i händerna på ett gäng desillusionerade tonåringar som vet att de borde, men inte riktigt orkar, oroa sig för vad de ska göra efter skoltiden.

Är det här allt? Det är en uråldrig mänsklig fundering som vi grundat världsreligioner runt, och ett ständigt återkommande ämne inom skönlitteraturen. Vill man läsa en enda bok som hanterar ”Meningen med livet” som ämne tycker jag att man kan satsa på The Magicians.