You are currently browsing the monthly archive for augusti 2010.

Titel: The Road
Svensk titel: Vägen
Författare: Cormac McCarthy
Betyg: 5/5

 

Välförtjänt Pulizer-pris, det här.

Jag ska hålla mig kortfattad, eftersom de flesta redan läst The Road för längelängesen. Det är väl bara att erkänna att det gick segt för mig i starten med den här boken. Jag läste första sidan kanske sex gånger, suckade och började läsa en annan bok i stället. McCarthy har ett eget språk och det tar ett tag att vänja sig vid det.

Jag finns här för att försäkra andra tvekare om att det är värt det! När jag efter bara några sidor vant mig vid det var språket förstås bokens största tillgång. Meningarna är vackra, målande och mycket mycket slagkraftiga. Jag var faktiskt tvungen att flera gånger lägga ifrån mig boken en stund… för att något i boken grep tag så i mig att jag faktiskt behövde ett ögonblick till att bara sitta och grunna över det.

Marsch iväg till biblioteket med dig!

Titel: Dr Tatiana’s Sex Advice to All Creation
Svensk titel: Dr Tatianas råd om sex och samlevnad för hela skapelsen
Författare: Olivia Judson
Betyg: 4/5

 

”Kära dr Tatiana

Min pojkvän är den stiligaste lilla halvapa man kan tänka sig. På ryggen är hans päls vackert gyllenbrun och hans mage är gräddvit. Han doftar ljuvligt och har så nätta små händer och fötter. Det är bara en sak som bekymrar mig, förstår doktorn. Hur kommer det sig att hans penis är täckt av jättestora taggar?”

Det är bara en av alla de frågor du kan få svar på i den här boken! Djur från hela världen har skrivit in med sina frågor till den uppdiktade doktor Tatiana (egentligen evolutionsbilogisten Olivia Judson), och hon levererar kolugnt det ena bisarra svaret efter det andra.

Det har tagit mig några månader att läsa den, eftersom det är en bok man gärna betar av några frågor i sänder. Läsningen har varit både rolig och intressant, för att inte säga häpnadsväckande. Det naturliga urvalet är helt klart ett sjukt, sjukt system och har gett upphov till en stor mängd underligheter. Jag kan absolut rekommendera den till folk som är, eller vill bli, fascinerade av världen vi lever i. Boken har också en av de mest imponerande långa källförteckningarna jag sett – och då går jag ändå på universitetet.

Ett tips är att försöka undvika att diskutera innehållet i boken för mycket med personer du känner (speciellt om du inte känner dem så väl). Fråga mig inte varför, men folk tenderar att bli lite irriterade när man gör det till en vana att utbrista saker som ”åh! visste du att det finns en slags bläckfisk som harpunerar sin tilltänkta partner med sin penis och sen lämnar den kvar där!?” eller ”haha! de här sniglarna utsöndrar slem på en gren tills det blir så mycket att de kan hoppa bungyjump med det! och sen hänger de där och har sex i timmar!” eller ”eyy, inte för att förstöra dina fina föreställningar om delfiner eller så, men det finns bögdelfiner som har sex med varandra i blåshålen!”

Vi människor är rätt normala ändå…

Titel: Carrie
Författare: Stephen King
Betyg: 2/5

Stephen Kings debutroman är inget att hänga i julgranen precis. Tanken är god (en mobbad och känslomässigt störd flicka upptäcker att hon har psykiska krafter), men boken är skriven på ett pajigt sätt som gör hela händelseförloppet… ospännade.

Man förstår precis vad som ska hända långt i förväg och det går inte att bry sig om någon av karaktärerna.

King har skrivit många bättre böcker.

Titel: M is for Magic
Författare: Neil Gaiman
Betyg: 2/5

Helt ok novellsamling av Gaiman. Alla noveller bygger kring väldigt intressanta koncept – hur skulle det se ut om Månaderna satt och språkades vid vid en lägereld? hur skulle Humpty Dumpty te sig som en deckare? – men de utvecklas aldrig riktigt till mer än bara intressanta koncept. Idéerna är helt enkelt mycket mer spännande än resultatet någonsin blir.

Bäst gillade jag Troll Bridge, om en liten pojke som går ut i skogen och träffar trollet som bor under bron. En rätt skrämmande historia om barndomens rädslor och vuxenlivets besvikelser. Sämst var How to Talk to Girls at Parties, som jag inte ens förstod.

Snygg är boken i vart fall.

Och hey, det här är mitt 100:e inlägg på bloggen. Woot.

Titel: Good Omens: The Nice and Accurate Prophecies of Agnes Nutter, Witch
Svensk titel: Goda omen
Författare: Neil Gaiman & Terry Pratchett
Betyg: 3/5

I Good Omens får vi träffa ängeln Aziraphale och demonen Crowley och vara med om deras förtvivlade kamp för att rädda Jorden undan från Apokalypsen. Den bibliska apokalypsen alltså, komplett med Antikrist och Apokalypsens fyra ryttare. Problemet är bara att Aziraphale och Crowley blivit ganska förtjusta i Jorden under de senaste århundradena (även om 1400-talet var något av en besvikelse) och helt enkelt inte står ut med tanken på att tillbringa resten av sina liv i antingen himmel eller helvete. Vad göra?

Boken är skriven 1990, men när har den någonsin varit mer högaktuell än i dag? Mitt bland alla allvarliga, postapokalyptiska skildringar som är så populära nu är Good Omens som en uppfriskande fläkt. Boken är underhållande från den första sidan till den sista – och vad annat ska man förvänta sig när två författare i klass med Gaiman och Pratchett slår sig samman?

Av de två måste jag nog säga att Pratchett är min favorit, även om jag mest läser Gaiman nu för tiden (jag har redan läst det mesta Pratchett skrivit). Därför var jag något förvånad när jag läste efterordet och fick reda på att alla de partier jag uppskattat mest med boken – första halvan, Apokalypsens fyra ryttare – var Gaiman huvudansvarig för, medan Pratchett stod för de partier jag inte gillade speciellt mycket (Agnes Nutter, Adam). Mer cred till Gaiman alltså. Där ser man.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3