…det är väl för fan ingen fråga?

Klart böcker ska översättas! Inte för att jag personligen har några problem med att läsa på engelska, utan för att det helt enkelt är förbannat trevligt med översättningar för översättningarnas egen skull. (Och sen är jag ju rätt dålig på polska till exempel.)

Händer det dig ibland att du läser engelska böcker, bara för att hela tiden fundera ”hmm, undrar hur man skulle översätta det dääär…” eller ”haha! schysst ordvits – men kommer den att fungera på svenska?” Jag gör det hela tiden!

Nu i och med min c-uppsats har jag ynnesten att få läsa lite engelska original och svenska översättningar parallellt, vilket man ju sällan gör annars. Jag läser Assassin’s Apprentice och Mördarens lärling av Robin Hobb, The Blade Itself och Det lockande stålet av Joe Abercrombie och Harry Potter and the Philosopher’s Stone/De vises sten av J.K. Rowling.

Och jag är överförtjust.

Över hur duktiga alla översättare är.

Jag läste The Blade Itself på engelska när den kom och imponerades över Abercrombies rakt-på-saken-sätt att skriva. Han har en väldigt vacker såväl som barsk engelska. En stämningshöjare jag måste säga att översättaren Mats Blomqvist helt och hållet lyckats återskapa på svenska. Trots att svenskan helt saknar motsvarande dialektala drag till hur Abercrombies karaktärer pratar! Är inte det imponerande vet jag inte vad som är det.

Blomqvist har dessutom ändrat en del av namnen på karaktärerna, och helt ärligt föredrar jag faktiskt hans översättningar framför Abercrombies original i många av fallen. Töntiga Rudd Threetrees som jag aldrig förstod mig på blev indianskklingande Rudd Treträd, och Karg är ju helt klart ett grymmare adjektiv att heta än Grim. (Däremot funkar Tul Duru Thunderhead helt klart bättre än Tul Duru Åskmoln.)

Att Eva-Fries Gedin, som översatt Harry Potter, är ett geni behöver kanske inte ens nämnas? Det är väl ändå ganska etablerad kunskap hos alla under 25 att hon gjort ett bra jobb. Återigen ser vi ju det där problemet med att engelska dialekter inte har några svenska motsvarigheter, vilket gör att karaktären Hagrid låter som en helt annan person på svenska. Men å andra sidan passar ju hans svenska ”dialekt” till hans personlighet, så det är väl inget att gnälla över?

Ylva Spångbergs översättning av Robin Hobb är möjligen lite mer svårsmält. Åtminstone på namnfronten. Coola Molly Nosebleed blir till… Molly Blodknoppen! Nej vet du vad… Och låter verkligen Regal lika töntigt för engelsmän som Kunglig låter för svenskar?

Hur som helst är det spännande att läsa och jämföra – en upplevelse jag rekommenderar!