Titel: Jane Eyre
Författare: Charlotte Brontë
Betyg: 3/5

En bok om en 1800-talskvinna… Då tänker jag Pride and Prejudice. Fem hundra sidor tepartyn och dold kärlek. Lyckligt slut. Bra skriven, men till vilken mening? Ungefär så.

Därför blev jag positivt överraskad av Brontës mer rebelliska sida i Jane Eyre. Att hon vågade! tänkte jag ofta under läsningen. Framför allt har hon tydliga, kritiska åsikter om dåtidens mans- och kvinnoroller. Inte underligt att 1800-talskritikerna var upprörda!

Själva berättelsen är också spännande, åtminstone till en början. Den handlar om den föräldralösa flickan Jane Eyre, som genom eget slit och egna meriter försöker ta sig fram i världen. Hon är rastlös av naturen och vill inte gärna stanna på samma plats för länge. Så träffar hon Mr Rochester

Någonstans där tappar Jane Eyre lite av sin charm för mig. Det blir för mycket konventionell love story över det hela. Fler och fler osannolika (ibland övernaturliga) sammanträffanden hjälper till att skapa en situation i vilken Jane och Mr Rochester tillåts älska varandra.

Boken fortsätter att vara intressant ur ett rent historiskt perspektiv och Brontë låter fortfarande samhällskritiken lysa igenom ibland, men berättelsen i sig blir en besvikelse. Jag får intrycket av att hon kanske trots allt inte riktigt vågade.

Bokens första mening: There was no possibility of taking a walk that day.