Titel: Wide Sargasso Sea
Författare: Jean Rhys
Betyg: 3/5

Har du någonsin läst Jane Eyre och fångats av Bertha Masons öde? Har du undrat vem denna tysta men ack så viktiga karaktär egentligen är? Om så är fallet vore det nästan olagligt försumbart av dig att inte läsa Wide Sargasso Sea.

Denna ganska korta roman är 1900-talsförfattaren Jean Rhys föreställning om hur allt egentligen gick till, när Mr Rochester träffade Bertha. Tunga teman såsom främlingskap och sinnessjukdom avhandlas i ett postkolonialt Västindien, och en något klaustrofobisk känsla infinner sig snart hos läsaren.

Speciellt förtjust är jag i en scen med Mr Rochester, där han vandrar farligt nära galenskapens kant, förstörd och och illa berörd av det främmande, tropiska landskapet. Scenen speglar på ett för västerlänningar begripligt sätt hur det skulle kännas att bli tvångsförflyttad långt från sitt hemland (vilket många västindier blev, då de tvingades flytta till kalla England).

Jag uppskattar Rhys sätt att ta sig an berättelsen. I sina publicerade romaner har hon ofta skrivit om utsatta människor och hur de hanterar sin utsatthet, och det märks att hon har en viss förståelse för det mänskliga psyket. Karaktärer som ibland kunde kännas som platta karikatyrer i Jane Eyre är levande på ett helt annat sätt i Wide Sargasso Sea.

Fungerar romanen fristående från Jane Eyre? Ja, visst gör den det. Möjligen görs lite väl stora hopp i handlingen, och då speciellt framåt slutet (där ju alla som läst Jane Eyre vet vad som inträffar). Men läsvärd är den för var och en som har det minsta intresse av kolonialism och psykologi.

Bokens första mening: They say when trouble comes close ranks, and so the white people did.

 
 
 
 
 
Originaltitel: The Scarlet Letter
Svensk titel: Den eldröda bokstaven
Författare: Nathaniel Hawthorne
Betyg: 2/5

The Scarlet Letter tar sin början år 1642 (men är däremot skriven på 1800-talet), i det då puritanska Boston. Handlingen centreras kring en kvinna vars otrohet blivit avslöjad. Hon pryds som straff med ett stort, eldrött A för ”Adultery” och lever de följande åren som en paria tillsammans med sitt oäkta barn.

Barnets far, däremot, avslöjar aldrig sin inblandning i det hela. I stället straffar han sig själv dagligen, både psykiskt och fysiskt. Snart måste man som läsare fråga sig vem som egentligen fick det värsta straffet – hon som blev avslöjad och nu sonar sitt brott, eller han vars samvete tar livet av honom?

The Scarlet Letter är på många sätt en intressant roman, inte minst historiskt sett. Det puritanska Amerika är en fascinerande tidsepok och Hawthorne är (i egenskap av romantiker) uppenbart emot allt som har med puritaner att göra. Den kvinnliga huvudpersonen blir i jämförelserna med Bostons puritaner närmast en galjonsfigur för romantikens alla ideal. Och vad är en 1800-talsroman som närmast försvarar otrohet, om inte intressant?

Romanen hade däremot gärna fått vara en novell, för jag har då aldrig sett maken till onödig utfyllnad(!). Öppen fråga till författaren: Var det meningslängden du fick betalt för?

Det händer inte sällan att meningarna är en sex-sju rader långa – och detta i yttepytteliten bibeltext. Inte världens mest stilistiskt säkra författarskap?

Bokens första mening: A throng of bearded men, in sad-colored garments, and gray, steeple-crowned hats, intermixed with women, some wearing hoods, and others bareheaded, was assembled in front of a wooden edifice, the door of which was heavily timbered with oak, and studded with iron spikes.