Originaltitel: The Mad Ship
 Svensk titel: Sorgeskeppet
Serie: Del 2 av 3 i The Liveship Traders Trilogy (”Handelsmännen och de magiska skeppen”)
Författare: Robin Hobb
Betyg: 3/5

The Mad Ship är ungefär som Ship of Magic, fast sämre.

Det händer lite mindre, det tjafsas mycket mer och alla (alla!) mysterier avslöjas och blir tråkiga fakta.

De många berättarperspektiven rör ihop sig eftersom många av karaktärerna befinner sig på samma plats och umgås med varandra. Eftersom de är hotade av krig sluter de upp bakom varandra och arbetar tillsammans. Fråga: Hur nödvändigt är det med fyra olika berättarröster, i samma situation, när alla håller med varandra?

Nej, Sorgeskeppet (som den ju så vackert heter på svenska) är en typisk mellanbok. Visst skriver Hobb bra och visst gör hon en del fina poänger om att vara sin egen lyckas smed, men mest av allt bygger hon bara upp inför trean i trilogin. Det som oroar mig är att hon redan tycks ha bränt mysterierna i den här delen av sin värld… Jag kan inte komma på någonting jag fortfarande är nyfiken på.

(Och nej, jag är definitivt inte intresserad av de där jävla sjöormarna och deras havsströmmar och kokonger – jesus vad tråkiga de är!)

 

Bokens första mening: Below the serpents, the beds of weeds swayed gently in the changing tide.