Originaltitel: A Storm of Swords
 Svensk titel: Svärdets makt
Serie: Del 3 av planerade 7 i The Song of Ice and Fire (”Sagan om is och eld”)
Författare: George R. R. Martin
Betyg: 5/5

(SPOILERVARNING! Det här inlägget är en recension av del tre i en serie – även om jag så klart undviker spoilers så gott jag kan så kan jag inte lova att texten inte innehåller några.)

A Song of Ice and Fire fortsätter att imponera som serie. Bok ett var riktigt bra, tvåan ännu bättre – och A Storm of Swords är helt fantastiskt bra.

Nu, snart halvvägs genom serien, känns det att snaran börjar dras åt kring Västeros. I öster har Daenerys insett att krig inte kan vinnas utan blodspillan och kastar allt vad etik och moral heter åt helvete i jakten på en armé. Samtidigt attackeras Västeros norra gräns, vars väktare tvingas slåss ensamma för hela kontinentens framtid, i det förtvivlade hoppet om att någon av de självutnämnda kungarna ska hjälpa dem.

Kungarna har förstås annat att tänka på. Härjat av förra bokens inbördeskrig är riket försvagat. Desertörer och banditer gör vägarna osäkra. Folket svälter och skattkistorna gapar tomma. Den tills nyligen välmående kontinenten har reducerats till en stinkande hög av uppsvällda lik och traumatiserade överlevare. Men än intrigerar kungarna, skyddade som de är bakom sina murar. Och eftersom de inte längre har råd att skicka ut sitt folk i regelrätt krig tar de till betydligt lömskare metoder för att förgöra sina fiender… till synes glömska om att trädens löv börjat färgas röda.

Precis som i tidigare böcker berättas kapitlen ur olika personers perspektiv. En del nya, bra berättarröster har tillkommit. Speciellt intressant är en person, vars namn jag inte tänker röja eftersom vi känner karaktären sedan förut. Tidigare i serien har karaktären känts ganska ytlig och blasé och betedde sig illa på ett obegripligt, närmast vanemässigt vis. Nu, i ljus av karaktärens eget perspektiv, framstår dessa handlingar plötsligt som motiverade och karaktären själv som lite mer sympatisk. Ett bra exempel på hur Martin vänder och vrider på historien, tills de vi trodde var hjältar framstår som skurkar och tvärtom.

A Storm of Swords är mörk, mycket mörk, på de bästa av sätt. Man läser med andan i halsen, påjagad av en krypande domedagskänsla, övertygad om att helvetet snart brakar loss. Och om det ligger någon sanning i titeln på nästa bok i serien – A Feast for Crows – är det nog också så.

 

Bokens första mening: The day was grey and bitter cold, and the dogs would not take the scent.