Originaltitel: Four Past Midnight
 Svensk titel: Mardrömmar
Författare: Stephen King

Nä nu har det blivit lite väl många fantasytegelstenar på senaste tiden, så vad sägs om lite Stephen King?

Four Past Midnight är enligt bokens baksida en samling av fyra kortromaner. Lögn, förbannade lögn! säger jag, eftersom samtliga berättelser ligger på 200-300 sidor plus. Så i själva verket rör det sig alltså om en, äh, romansamling. (Att fyra romaner som skulle kunnat publiceras fristående trängts ihop i samma bok får väl ses som ett bevis på att King är lite för produktiv för sitt eget bästa.)

Det gemensamma temat i samlingen är tänkt att vara tid och hur tidens gång och snedsteg påverkar oss. Utöver det tycker jag mig också kunna skönja ett outtalat galenskapstema, eftersom åtminstone en person i varje roman tror sig vara på väg att bli galen.

Överlag är det en bra samling med ett varierat utbud. För varje ny berättelse bevisar King att han är en jävel på att dra igång en bra story – du klarar dig inte ifrån rysningar i en enda av dem. Dessvärre vittnar några av berättelserna även om att han kan vara rätt dålig på att avsluta dem. Och det finns nog ingenting som förbrukar min goodwill så snabbt som en bra berättelse med ett dåligt slut.

The Langoliers (Langoljärerna) 3/5

Brian Eagle nås oväntat av beskedet om sin exhustrus död och kastar sig på nattflyget mellan Los Angeles och Boston. På vägen händer något mystiskt och när Brian vaknar, fortfarande på planet, finns det bara elva passagerare kvar. När planet sedan landar möts de av en tyst, grå värld.

Langoljärerna rör sig långsamt men obevekligt framåt. Den övernaturliga, Bermuda-liknande situationen är utsökt rysansvärd. Även om karaktärerna tyvärr måste sägas vara ganska platta och könsstereotypiska bryr man sig om dem in i det sista. Berättelsen finns filmatiserad.

Secret Window, Secret Garden (Hemligt fönster, hemlig trädgård) 3/5

En dag stegar en ilsken bonde från Mississippi fram till författaren Morton Rainey och anklagar honom för plagiat. Morton tar först det hela med jämnmod – han vet att han inte har plagierat något. Snart börjar däremot otrevliga saker att hända och han får god anledning att lyssna på sin utpressares krav.

Secret Window, Secret Garden utvecklas snabbt till en otäck psykologisk thriller. Fokusen på huvudpersonens författarskap fungerar extra bra eftersom plagiat är något King själv blivit anklagad för. Och nog tyckte jag att också den här berättelsen verkade misstänkt välbekant… Sedan insåg jag att jag sett filmen som baserats på boken; en Johnny Depp-film vid namn Secret Window. Filmen och romanen är väldigt lika varandra, med skillnaden att romanen lyckas vara bra mycket obehagligare. I slutet avviker de däremot ifrån varandra till förmån för filmen. Medan filmen visar slutet gör King det stora misstaget att beskriva, diskutera och berätta om det i en långdragen epilog. Utan den hade Secret Window, Secret Garden fått en fyra i betyg.

The Library Policeman (Bibliotekspolisen) 1/5

Bibliotekspolisen är samlingens svagaste roman. Den börjar bra med ett stämningsfullt besök på ett synnerligen otrevligt bibliotek, men blir sedan alldeles, alldeles för lång och jag märker att jag skumläser mig igenom den. I slutändan är handlingen (”en man glömmer lämna tillbaka sin biblioteksbok och får bibliotekspolisen efter sig”) ungefär lika töntig som den låter.

The Sun Dog (Solhunden) 2/5

När Kevin Delevan fyller femton år får han en polaroidkamera. Genast upptäcker han ett fel med den – kameran tar samma bild, om och om igen, och han har aldrig sett motivet förut. Fast snart börjar han lägga märket till små, små skillnader mellan bilderna och sakta ändras motivet…

I teorin låter Solhunden som en riktigt obehaglig berättelse. I praktiken når den däremot aldrig riktigt fram, utan känns mer och mer som en otillräcklig skräckis för barn.

En riktigt irriterande grej med Solhunden är att – VARNING!King spoilar stora delar av sin mer kända roman Cujo. Och det är fan inte okej.