THE LEFT HAND OF GOD
av Paul Hoffman
Cale växer upp hos the Redeemers, en kristen kult som ligger i ständigt krig mot några de kallar the Antagonists. Tillsammans med tusentals andra pojkar i det stora klosterkomplexet drillas han hårt i strid och religionslära. Här hade det lätt kunnat bli en mörk Harry Potter av det hela — men då kommer en vändning.
När Cale och hans kompisar i bästa Harry Potter-stil smyger omkring i förbjudna korridorer får de sig sitt livs chock: NAKNA TJEJER! Djävulens Verktyg, spritt språngande, i klostret! De har aldrig förr sett en kvinna, men de vet ju vad skökan Eva dömde mänskligheten till och att det är en synd att så mycket som titta på en kvinna. Så de kan förstås inte slita ögonen från dem.
Sedan tvingas de fly från klostret, det blir krig och bla bla bla.
The Left Hand of God blir aldrig speciellt spännande. Utgångspunkten är bra, men resten känns förvånansvärt slätstruket. Småtråkigt krig, småtråkig YA-kärlekshistoria… och eftersom det är den första delen i en trilogi så kommer delarna som faktiskt ÄR intressanta aldrig någon vart. (Världsbygget, till exempel, har potential. Författaren serverar fina hintar om att allting faktiskt utspelar sig på vår jord — det finns norrmän! — men uppenbarligen har folk återgått till ett senmedeltida levnadssätt. Postapokalyps/fantasy? Kan bli intressant i senare böcker.)
Mest störde jag mig på hur slentrianmässigt allt beskrivs. Så fort en kvinna presenteras får vi veta om hon är snygg, ful eller mittemellan. När en man presenteras får vi veta hårfärg, kläder och placering i den sociala hierarkin. Författaren återkommer ständigt till kvinnornas kurvor och bröst och svanlika nackar. Till männens bistra miner och döda ögon. Sedan skojar han till det lite och säger att det är kvinnorna som regerar över männen, för de bestämmer ju i huset när männen kommer hem från kriget.
ಠ_ಠ
Nåväl. Om sanningen ska fram så är The Left Hand of God helt okej. Medioker standardfantasy, men helt okej för det. Synd bara att de försöker sälja boken som vuxenfantasy, för den fungerar gissningsvis mycket bättre som ungdomsbok. (Mitt tolvåriga jag hade tyckt att Cale var supercool!)
Nu ska jag läsa A Dance with Dragons, som äntligen kommit i pocket!
The Left Hand of God
Utgiven av Penguin Books 2010
Betyg: 2/5
Så här börjar boken: Listen. The Sanctuary of the Redeemers on Shotover Scarp is named after a damned lie, for there is no redemption that goes on there and less sanctuary.
8 kommentarer
Comments feed for this article
25 mars, 2012 den 10:47
Linda
Hahaa! Svanlika nackar minsann! Stunder som denna måste man nog söka finna ett botemedel mot trilogi-sjukan. Men om man börjar störa sig på något i en bok så är det svårt att släppa det och bara följa med. Det drabbas jag av titt som tätt.
25 mars, 2012 den 15:56
Nike Bengtzelius
När man väl börjar störa sig är det oftast kört, ja. Mitt största problem med George R.R. Martin till exempel är hans OÄNDLIGA förtjusning i vulgära liknelser (”It’s moist as the Maidens cunt!”) och kvinnobröst (som han beskriver ingående).
Får mig att tänka att det är tur att jag ska läsa lite science fiction i år också. (För i framtiden verkar varken sex eller lust till sex existera.)
27 mars, 2012 den 21:14
Anneli
Absolut- SiFi är nästan tomt på sex, trots det är ofta det patriakala samhällstypen förhärskande, oavsett tidålder. Men jag har väl mest läst ”gammal” SiFi.
27 mars, 2012 den 21:25
Nike Bengtzelius
*host* John Carter *host*
30 mars, 2012 den 21:50
Anneli
John Carter är gammal fantasy, trots att han mest är på Mars. Och hemskt stereotypa könsroller och klassskillnader och mycket snack om raser.
30 mars, 2012 den 21:52
Anneli
Men mest slåss de- slåss för ”det goda” och alla blir så glada för att de är räddade från sina irrläror och så jublas det i slaktfältet.
31 mars, 2012 den 21:30
Nike Bengtzelius
Uppriktig fråga: Varför anses det egentligen vara bättre — mer kulturellt, mer intelligensskapande — att läsa än att se på tv?
”Roman” kan ju betyda vad fan som helst, det också.
1 april, 2012 den 08:52
Anneli
Förr fanns ju inte TV så kanske det hänger med av gammal vana.
Åh andra sidan bilderna du får i huvudet när du läser överträffar (hos vana läsare) alltid filmen. Fast tekniken går framåt och jag tror nog att många läsare nu ser mer fantastiska saker i film än i en bok.