Jag älskar ord.

För min del får det gärna finnas hur många av dem som helst. Fula ord också. Och ord jag inte tycker om (som snask, läcker och pattar).

Alla som skriver regelbundet vet att man rätt som det är kan hitta användning även för ord man aldrig trodde att man skulle använda. Synonymer smakar valfrihet, helt enkelt, och valfrihet hör inte enbart Östersjön till. Kanske är det därför jag alltid blir så förvånad när nya ord möts av ilska. Som nu när hen-debatten rasar. Okej, så vi får ett nytt ord. I en stängd ordklass dessutom, helt galet, jag vet. Men vi blir ju inte av med något ord.

(Förresten, vore det inte fint om vi efter hen-debatten uppmärksammade den där berömda elefanten i vardagsrummet, och i stället började ignorera monsterhunden?)

Jag har en språkvetarkollega som blir tokig om man säger dataspel. ”Det heter datooorrrrspel, din jävla rövtrasa!” ryter hon. Min morfar för ett personligt krig mot ordet typ (i betydelsen ”ungefär”), brorsan kräks på slangordet guss och själv får jag bannemig utslag när folk säger ”orcher” i stället för ”orker”. (… Men STAVAS orcher, det ska det!)

Jodå, språk är känsliga grejer.

Det jag egentligen vill komma fram till är ett intressant ord jag stötte på när jag korrläste en av mina texter på jobbet i dag. Ordet såg först ganska oskyldigt ut, men i slutändan innebar det åtminstone en halvtimmes internetforskning för min del.

Förstubro.

Så stod det i min text. ”Men”, kom då den ödesdigra frågan, ”skriver man inte farstubro?

Sen var karusellen igång. Nånstans stod det att ändelsen -bro var en norrländsk raritet som ingen söder om Gävle begriper sig på. Man skulle skriva farstutrapp i stället. Eller förstutrapp, förstås. Eller kanske förstutrappa eller farstutrappa, nu när jag tänker efter. Och hur var det nu igen med förstu- eller farstukvisten? Var ligger den i förhållande till farstun? Eller förstun, som man också kan skriva, eftersom ordet är en förkortning av förstuga. Och slänger man upp ordentliga väggar kring förstugan och monterar dit en dörr blir den en svale i stället, så nu vet du det.

Så här ser en ”farstutrappa” ut.

Google brukar kunna vara upplysande i den här typen av situationer, så jag begav mig dit. Googlade förstubro. Fick frågan om jag kanhända menade farstubro? ”Aha!” tänkte jag och googlade raskt farstubro. Och fick inte ens hälften så många träffar som för förstubro.

Efter många om och men stod jag där med facit i hand. Förstubro ÄR den vanligaste formen, med god marginal. Men när det skrivs ensamt har förstu inte en chans mot farstu. Så underbart ologiskt är trots allt språket.

WordPress är för övrigt och som vanligt inte alls till någon hjälp — stavningskontrollen godkänner inget av orden!

Inte ens ”WordPress”.