R är en zombie. Han minns inte så mycket av hur han var som människa, annat än att hans namn började på R, men eftersom han var hyggligt välklädd när han dog gissar han att han måste ha varit ”affärsman, banktjänsteman eller mäklare, eller nån ung praktikant på väg in i branschen”.
Han försöker att inte stöna så mycket eller släpa benen efter sig, och kanske tänker han lite mer än zombierna runt omkring sig också, det är svårt att säga. Men så en dag vänds hans icke-liv (oliv, haha) upp och ner när han får för sig att rädda en människa i stället för att käka upp henne. Vad ska hända nu?
Varma kroppar är en udda fågel i zombiegenren, berättad utifrån en zombies eget perspektiv. Det är lätt att sympatisera med R, där han hasar runt på en flygplats, åker upp och ner i rulltrapporna och undrar över meningen med icke-livet. Det är inte en bok för puritaner — Marions zombier kan både prata och köra bil. Hjälpligt.
Ett övergripande tema i boken är Meningen med Livet. Julie, människan R räddar, funderar också mycket över det. Hon kommer från en stor betongfästning där det mesta är krass verklighet och ingenting tillåts vara vackert, roligt eller bara onödigt. Ja, R har ta mig tusan roligare i sina rulltrappor än människorna i boken har. Så varför lever de?
Jag gillar Varma kroppar, det är en cool bok. Eftersom det finns en kvinnlig huvudperson har de förstås lyckats knöka in en romans (nekrofilin i det hela bevärdigas tyvärr inte med en tanke) och jag har oh-så-svårt för kärlek och romantik i böcker att det närmast är ett handikapp. Här passerar det ändå relativt smärtfritt eftersom romansen spelar en viktig del i händelseutvecklingen, men jag får ända jobbiga Twilight-vibbar.
Twilight-vibbarna kan förstås bero på filmaffischen. I filmen, som kommer nästa år, har R transformerats till en rufshårig pojkspoling med munktröja.
Munktröja, ja. Av någon anledning gör den lilla detaljen mig så outsägligt ledsen. Allt annat kan jag acceptera, bara inte tröjan. Min R är stiligt klädd (se citat ovan), och så himla svårt hade det faktiskt inte varit att slänga på honom en skjorta och ändå göra den tänkta målgruppen till viljes genom att, ja inte vet jag, riva sönder den på taktiska ställen och liksom hunka till den lite?
Men se filmen, det ska jag definitivt göra.
Warm Bodies (2010)
Översatt av Kristoffer Leandoer
Utgiven av Mix Förlag 2012
Betyg: 3/5
Så här börjar boken: Jag är död, men det är inte så farligt.
11 kommentarer
Comments feed for this article
24 april, 2012 den 20:43
Anna - Boktycke
Svar: Haha, det är tvärtom för mig. Perry lämnar mycket mer intryck än Julie hos mig. Tycker så synd om Perry. Han är en konstnär i själen men omständigheterna tvingar honom att bli en bitter soldat. Fast han inte var med så mycket så lärde man känna honom väldigt bra (eller så inbillar jag mig bara att jag vet hur han är).
Tycker att det är konstigt att R inte ska ha någon kostym. Fast jag måste säga att jag tycker att han är väldigt snygg för att vara en zombie ändå :)
24 april, 2012 den 21:28
Swedish Zombie
R i rulltrappan! Min favoritscen. Den gryende romansen är en av de saker man kan vara tveksam till. Även om det påpekas att R är välbevarad så borde han ju lukta rätt otrevligt. Men visst lyckas Marion bra med sin Rome(r)o och Julia-historia! Varför använde jag inte den rubriken? Grrr.
Sen måste det påpekas att han var långt ifrån först med själva greppet. Se t .ex S.G. Brownes småroliga Breathers eller Calvin A.L. Millers härligt arga Het Madden.
24 april, 2012 den 22:28
Nike Bengtzelius
Rome(r)o och Julia – lysande!
Marions sinne för detaljer är inte alltid tipp-topp, kände jag. Som när R lyckas smita in på arenan och dessutom vandra omkring där inne ett bra tag utan förklädnad, samtidigt som han oroar sig för att han ”inte klär sig som alla andra”. Men alltså… har han inte hjärnsubstans och annat mojs över hela kläderna? Eller käkar han med haklapp?
För min del hade han gärna fått problematisera romansen lite. En mening eller två hade egentligen räckt. Svårt ämne att ta i, antar jag.
Tack för boktipset, förresten!
25 april, 2012 den 19:41
Maria
Det kändes väldigt ovanligt att bli på så bra humör av en zombiebok. :)
25 april, 2012 den 20:15
Nike Bengtzelius
Zombier och framtidshopp är en oväntad mix! Jag saknar nog R lite, nu.
25 april, 2012 den 21:28
Swedish Zombie
Det var ju du som hittade på Rome(r)o!
26 april, 2012 den 01:25
Nike Bengtzelius
Pfft, du smickrar mig. Jag skrev ”Romeo”, och sen var det du som tog det slutgiltiga kreativa steget, även om du tydligen inte märkte det själv ;)
26 april, 2012 den 01:28
Nike Bengtzelius
(Bättre så?)
26 april, 2012 den 09:46
Linda
Oh så kreativa ni är, ni båda:) Man kanske ska ta och läsa den dära bokuslingen då! Men 3/5 är ju inte ett vågen-betyg så jag undrar om det verkligen är värt det. Och är det egentligen så klokt att avslöja att jag inte läst den…än..
26 april, 2012 den 20:05
Anneli
Hahah nekrofili, hur missadehan det uppägget. Oh vad mysigt att pussa på en zombie…. eller not.
27 april, 2012 den 09:48
Nike Bengtzelius
Vadå? Menar du alltså att du skulle kunna MOTSTÅ likdoften???
Har hört rykten om att det finns paranormal romance-böcker med zombier :D