PRETTY MONSTERS
av Kelly Link
Jag stötte på Kelly Link första gången i höstas i novellsamlingen The Restless Dead, där hon bidrog med The Wrong Grave. Jag blev inte helt övertygad, men det var ändå hennes novell jag minns bäst från samlingen. Den ville inte riktigt lämna mig ifred. Och förresten, kändes inte Kelly Link lite bekant på något sätt?
… Well, d’uh. Jag hade ju en hel novellsamling av henne i bokhyllan. Problem solved.
Pretty Monsters och nya svenska halvutgåvan Fel grav
Link serverar en omväxlade runda berättelser — ska vi snacka genrer finns här fantasy, skräck och en gnutta science fiction — som alla handlar om barn och ungdomar som befinner sig i smått märkliga eller obehagliga situationer. En del berättelser innehåller förresten inga som helst inslag av fantastik. Ändå känns det alltid som om magin och monstren finns där. På lur bakom kulisserna.
Huvudpersonen i The Wrong Grave beger sig till kyrkogården för att gräva upp sin döda flickväns grav. Vid begravningen lade han nämligen ned en bunt dikter i kistan, och nu vill han ha tillbaka dem för att kunna delta i en dikttävling. I The Faery Handbag får vi träffa en ung tjej och hennes Alfapet-lirande mormor Zofia, som påstår att hon har en hel värld undangömd i sin lurviga handväska. I The Surfer har USA passerat sitt bäst före-datum. Huvudpersonen vill bli fotbollsprofs, men precis innan en viktig match rövar hans egen pappa bort honom för att sticka till Puerto Rico och titta på utomjordingar.
Ungefär så.
Bäst gillar jag Link när hon skriver skräck. I novellerna The Specialist’s Hat och The Cinderella Game ska barnen i familjen ha barnvakt (ja, i båda), och ganska snart kommer ett svårgreppbart men ändå påtagligt obehag krypande.
Fantasyn har jag lite svårare för. Visst fångas jag för stunden av alla idéer och fascinerande beskrivningar, men det känns ofta som att det saknas ett ordentligt slut på berättelserna. Link tycks gilla abrupta slut. Ibland fungerar det bra, i andra fall sämre, och jag som är van vid riktiga fantasytegelstenar har kanske orimliga krav på hur mycket slutet bör innebära.
Hur som helst är det en kuriös samling berättelser. Link har ett säreget sätt att skriva på, och jag tror nästan att hennes berättelser måste läsas ihop för att helt komma till sin rätta (jag gillade The Wrong Grave mycket mer den här gången). Jag är förtjust, tror jag. Inte i de enskilda berättelserna, utan i helhetsintrycket. På det sättet är Pretty Monsters en grymt bra novellsamling.
(Men hey, den svenska utgåvan är snyggare.)
Pretty Monsters
Utgiven av Penguin Group 2008
Betyg: 4/5
5 kommentarer
Comments feed for this article
22 maj, 2012 den 21:37
Linda
Jaharu! Den satt nästan som en keps då? Då har vi mer att diskutera när nästa tant ska firas:)
Håller med om att berättelserna bör läsas ihop, tror jag. Den är som en anda som vilar över dem och den känslan tar ett tag att riktigt greppa.
Vad säger du om The Road av Cormac McCarthy? Laddar en adlibriskorg och funderar på titlar.
22 maj, 2012 den 22:35
Nike Bengtzelius
Praktiskt med tantfirande :)
The Road är grymt bra. Tröstlös och rörande på samma gång. Inget för soliga sommardagar precis, men för ljusa sommarnätter? Slå till, säger jag!
24 maj, 2012 den 11:52
Linda
Men då lånar jag den av dig? Jag har Hellbergs bok i Mellansel – men innan sommaren ska jag komma ihåg den. Promise.
24 maj, 2012 den 14:50
Nike Bengtzelius
Hehe, ja, mellan mig och Martin har vi till och med två The Road, så låna ut kan vi absolut. Fast jag kommer nog inte att ha den på festen på lördag. De håller på och bygger om vårt badrum i lägenheten, så vi har flytt hem till mamma och lämnat alla böcker bakom oss.
8 maj, 2013 den 09:25
Fel grav och andra berättelser - C.R.M. Nilsson
[…] Bokmalande; Eli läser och skriver; Schitzo-Cookie’s bokblogg och Swedish Zombie. […]