NICHT OHNE MEINE TOCHTER
av Betty Mahmoody & William Hoffer

Inte utan min dotter blev en riktig BOATS-klassiker när den kom i slutet av 80-talet (fråga din mamma, hon har säkert läst den). Det är inte svårt att förstå varför. Bokens sidor känns närmast minerade. Förhållandet mellan västvärlden och den muslimska världen är politiskt sprängstoff och Inte utan min dotter är berättelsen om en gång då det gick riktigt, riktigt fel.

Amerikanska Betty reser till Iran med sin man och snart femåriga dotter. Hon och dr Mahmoody har varit gifta i många långa år men har aldrig tidigare hälsat på hans släktingar. Genast när de kommer fram börjar Betty vantrivas — allt är smutsigt, ingen är snäll och hon måste klä sig i heltäckande chador. Hon räknar dagarna tills de ska åka hem till USA igen. Men när två veckor har gått visar det sig att hennes man inte har några planer på att låta dem åka tillbaka hem till USA. De ska påbörja ett nytt liv. I Iran.

Det är tung läsning. Enligt iransk lag har Bettys man rätten att bestämma var hon ska bo efter att de har gift sig. Hennes enda sätt att lagligt ta sig ur landet är att skilja sig från honom, en lösning den schweiziska ambassaden i närheten rekommenderar. Men genom att skilja sig skulle hon också förlora vårdnaden om sin lilla dotter.

Inte utan min dotter. Stundtals spännande, stundtals tör, men med en förmåga att väcka starka känslor — ska vi snacka underhållningsvärde är det så jag skulle ranka boken. Intressant nog har jag svårt att tycka om Betty. Början av boken känns som en enda lång gnällkavalkad från hennes sida, där hon (innan något dåligt hunnit hända) visar sig totalt oförstående inför minsta lilla kulturskillnad. Det gör att det tar en stund innan jag på allvar börjar sympatisera med hennes öde, och att jag aldrig riktigt gillar henne. Vilket egentligen är väldigt orättvist av mig, det inser jag, men det kan inte hjälpas. Jag är van vid fiktiva hjältar, inte självbiografiska.

Debatten som väcktes av boken verkar aldrig ha lagt sig. Internet svämmar över av reaktioner för den som är nyfiken. Det är allt ifrån västerländska kvinnor som säger sig vara rädda för att dejta utländska män till kulturreportrar som krasst ifrågasätter berättelsens sanningshalt. Och över hela världen hörs röster beskylla författaren för rasism. Expressen-reportern Cecilia Hagen anklagade till exempel -93 boken för att ha berett vägen för islamofobin i Sverige:

”Personligen, mycket personligen, anser jag att det var Betty Mahmoody som med sin förfärliga bestsellersnyftare Inte utan min dotter beredde väg för de här stämningarna bland folk i gemen”

Annan fakta:

  • Boken har filmatiserats under samma namn, men Sally Field som spelade huvudrollen vann en Razzie i kategorin ”Sämsta skådespelerska”.
  • Den iranske regissören Alexis Kouros gjorde senare dokumentär-filmen Without My Daughter som handlar om pappa Mahmoody och hans försök att återfå kontakten med dottern.
  • Kvinnan på bokens framsida bär felaktigt en nikab istället för en chador.
  • Dottern heter Mahtob på svenska och engelska, men Mahtab i min tyska bok.
  • Alla har en åsikt. Precis alla.

Not Without My Daughter (1987)
Nicht ohne meine Tochter
Översatt av Herlind Grau & Klara D. Klein
Utgiven av Bastei Lübbe 1990
Betyg: 3/5

Så här börjar boken: Meine Tochter war auf ihrem Fensterplatz an Bord der Maschine der British Airways eingenickt.