FEMTIO SÄTT ATT TRÄFFA DEN RÄTTE
av Lucy-Anne Holmes

Sarah bor i London och ser ut som huvudpersoner brukar göra i chick lit och svenska böcker riktade till högstadietjejer: hon har råttfärgat hår, blå ögon, normalformad kropp och är enligt sig själv FUL. Sedan är det upp till läsaren att pussla ihop den beskrivningen med att Sarah är skådespelerska och hela tiden träffar en massa asigt snygga män som fullkomligt öser komplimanger över henne.

(Antalet asigt snygga män i berättelsen överskrider lätt antalet snygga män jag SETT under min levnad.)

Jag vet inte varför chick lit- och ungdomsförfattare envisas med den kvinnobilden. Är tanken att man ska sympatisera med huvudkaraktären för att hon har bristande självinsikt på gränsen till vanföreställningar? Låter ju hälsosamt.

Ändå förstår man faktiskt varför männen först faller för Sarah. Det är bokens styrka — när Sarah inte ligger nerbäddad i sängen och 30-årskris-gråter ner i en burk jordnötssmör har hon förmågan att vara riktigt rolig. Holmes uppfinningsrikedom när det kommer till liknelser ger många pluspoäng.

Något som är supercreepy är att Sarah och författar-Holmes delar vänner. Efterordet låter oss förstå att de båda har en bästa tjejkompis som heter Julia, en bästa killkompis som heter Simon och en pojkvän som heter Paul. Holmes är gift med sin Paul, men Sarah inser att hon egentligen varit kär i Simon hela tiden…! Kan vara dåliga nyheter för den verklige Paul, det är allt jag säger.

Kul bok, men alldeles för klichétyngd och ruskigt förutsägbar. (Förlåt om det spoilar slutet för dig.)

50 Ways to Find a Lover (2009)
Femtio sätt att hitta den rätte
Översatt av Helen Ljungmark
Utgiven av Pocketförlaget 2012
Betyg: 2/5

Så här börjar boken: Jag är singel. Ogift. Ensam. Oälskad. Icke önskvärd. Försmådd. Solo. Alone.