GERALD’S GAME
av Stephen King

Titelns Gerald dör snöpligt redan i första kapitlet. Efter sig lämnar han sin fru Jessie. Handklovad till sängen i deras sommarstuga. I oktober.

Paniken slår snart sina klor i Jessie, för hon inser ju att hon inte kan ta sig loss. Rösterna höjs i hennes huvud — olika delar av henne som vill hantera situationen på olika sätt. Det enda rösterna verkar överens om är att hon måste minnas en dag ur sitt förflutna, en dag hon på inga villkor vill minnas…

Boken är en riktig bladvändare hur ska det gå för Jessie? Däremot hade den tjänat på hårdare redigering, för spänningen är ojämn och en del drömscenarion riktigt skriker ”skumläs oss!” Slutet viks dessutom åt ett onödigt sidospår som inte bara är oändligt långdraget, utan också inkräktar på själva poängen med huvudberättelsen. Annars är det en bra bok, om än inte så smidig.

En komisk detalj med just min utgåva är att boken är jättesnygg. Ja, alltså, på insidan. Den inleds med en stämningsfull avbildning av sommarstugan med omnejd, och i början av varje kapitel finns en liten bild i samma stil.

Stämningen mellan pärmarna (klicka för större bild)

Det är så lite, men det gör så mycket — att någon uppenbarligen tänkt till med layouten. På insidan, som sagt. Omslaget måste sedan ha lämnats till praktikanten, för det är väl mer av stilen ”döm inte en bok efter omslaget”.

Gerald’s Game
Utgiven av Viking 1992
Betyg: 3/5

Så här börjar boken: Jessie could hear the back door banging lightly, randomly, in the October breeze blowing around the house.