JELLICOE ROAD
av Melina Marchetta

Som elvaåring överges Taylor av sin mamma på 7 Eleven. Detta är Jellicoe Roads grundpremiss — barndomstraumat som allt annat kretsar kring. Nu är Taylor tonåring och har ångest. Hon måste leta rätt på sin mamma och ta reda på varför hon övergav henne.

Jag gillar Taylor. Hon är lite udda, lite vrång… men ändå nästan normal. En karaktär som ständigt balanserar på ett ben. Ja, faktum är att hon kändes så intressant att jag snart tog fram ett anteckningsblock för att komma ihåg just hur hon förgyllde storyn. Om jag nu bara kunde komma ihåg var jag la blocket… Nåja. Med eller utan referenser, tro mig när jag säger att Marchetta får full pott i kategorin intressant och verklighetstrogen huvudperson.

Dessvärre har jag ett stort problem med Jellicoe Road: handlingen intresserar mig inte ett dugg. Grundstoryn med mamman håller till en början, men blir förutsägbar i längden. Och stickspåren runt omkring — rivaliteten mellan olika skolor och nån sorts lovestory — är ganska gäspiga. Så även om jag gillar Taylor, och tokdiggar Marchettas roliga sätt att uttrycka sig, gjorde Jellicoe Road som helhet inte något större intryck. På mig, alltså. För jag är ändå övertygad om att det här kan vara den perfekta boken för någon annan.

On the Jellicoe Road (2006)
Jellicoe Road
Översättning Katarina Kuick
Utgiven av X Publishing 2012
Betyg: 3/5

Så här börjar boken: Det tog min pappa hundratrettiotvå minuter att dö. Jag räknade dem.