Kunskapskanalen visade en intressant dokumentär i dag om C.S. Lewis och den dolda symboliken i hans Narnia-böcker. Dokumentären målar upp en rik och mångfacetterad bild av författaren. Som kreativt och älskat barn, som bortskickat barn, som ivrig student, ateist, teolog, kristen och lärd. Och sedan skrev han, något oväntat, en serie fantasyböcker för barn.

Michael Ward är expert på Lewis och har skrivit boken Planet Narnia (2008). Han menar att det går att finna en djupare betydelse i Narnia-böckerna än vi tidigare trott. Han säger, fritt citerad:

”Först kommer den grundläggande berättelsen, begriplig även för en femåring. Den som gräver lite djupare upptäcker snart alla referenser till kristendomen, som återigen är ganska uppenbara. Vad ingen har sett förrän nu är den tredje och mest grundläggande betydelsen bakom Lewis böcker — anledningen till att han skrev om Narnia till att börja med.”

Det Ward argumenterar för är att de sju böckerna i Narnia-serien motsvarar medeltidens sju ”planeter” — Jupiter, Mars, Saturnus, Merkurius, Venus, solen och månen. Lewis ska ha varit ett stort fan av medeltida livsåskådning och kosmologi. För medeltidsmänniskan var planeterna fyllda av betydelse och symbolik och Ward visar hur samma symbolik genomsyrar Narnia, bok för bok.

Lewis ska för övrigt ha gillat hemligheter också…

Narnia

Personligen är det här en teori jag gärna tror på. För ärligt talat… blev inte ni också rätt knäckta av vuxenförklaringen ”Aslan är Jesus och hela Narnia en enda lång referens till kristendomen”? Hej då, du barndomens mystik. Men stämmer det Ward säger så är ju mystiken tillbaka och Narnia än mer mångfacetterat.

Precis som sin författare. Som förresten ska ha varit ett stort fan av mystik och mycket skeptisk till modern snusförnuftighet.

Hemsida för Planet Narnia.
(FAQ-delen är riktigt bra.)