IT
av Stephen King
Det är sent 50-tal och i den lilla staden Derry händer hemska saker. Nya barn och ungdomar hittas hela tiden brutalt mördade.
Samtidigt blir sju elvaåringar vänner. De upptäcker att de alla har sett oförklarliga, övernaturliga saker. När de börjar gräva i stadens historia får de veta att liknande seriemord har skett tidigare. Ganska exakt vart 27:e år, faktiskt.
Men barnen växer upp och alla flyttar från Derry. Alla utom en, som stannar ensam kvar och vakar. De andra har lovat att komma tillbaka om morden börjar igen.
27 år senare ringer han sex samtal…
Låter handlingen intressant? Det är den inte. Faktum är att It mycket väl kan vara den mest kräkframkallande tråkiga och tidsödande bok jag läst. Som skräckbok är den oftare fånig än läskig, till brädden fylld av skrattretande monster (en gigantisk fågel?) som är svåra att ta på allvar.
Men ännu svårare att ta på allvar är karaktärerna själva, som är minst sagt klichéartade. Och nej, det gör inte saken bättre att de är medvetna klichéer; jag ser ingen som helst anledning att läsa om Den Bortklemade Mammagrisen, Fettot Som I Vuxen Ålder Blir Smal Och Snygg eller The Token Woman som 1: blir slagen av sin pappa, 2: är med i en kärlekstriangel i kompisgruppen, 3: blir ihop med en man som misshandlar henne, 4: väljer rätt kille på slutet, halleluja!
Men det största problemet är att berättelsen är f r u k t a n s v ä r t repetitiv.
Boken är alltså över tusen sidor lång. Första halvan handlar om en sak. Andra halvan handlar om SAMMA SAK EN GÅNG TILL, fast nu med vuxna karaktärer.
Nej allvarligt, jag skämtar inte ens.
Jag gav upp efter omkring 600 sidor och såg filmen i stället. Samma cirkelgång där, förstås, men den var åtminstone bara tre timmar lång och inte… nä usch, jag vill inte tänka på hur mycket tid jag har slösat bort på det här.
Undvik!
(För ett lite mer blandat omdöme, besök Boksidan.net. Under länken finns flera kortrecensioner av boken, med såväl högsta som lägsta betyg. Rolig läsning, faktiskt. …Roligare än boken, i alla fall!)
It
Utgiven av Signet 1981
Betyg: 1/5
Så här börjar boken: The terror, which would not end for another twenty-eight years — if it ever did end — began, so far as I know or can tell, with a boat made from a sheet of newspaper floating down a gutter swollen with rain.
8 kommentarer
Comments feed for this article
5 januari, 2013 den 16:14
How hollow heart and full
Jag har bara sett filmen och kan inte komma över creep-faktorn på clownen.
6 januari, 2013 den 19:31
Nike Bengtzelius
Han är creepigare i boken!
5 januari, 2013 den 21:00
Steffa
Tråkigt att boken är så dryg, hade lite större förhoppningar då filmen är trots allt helt ok. Eller var när jag såg den för typ 10 år sedan xD
Beundrar att du faktiskt kan ge upp böcker! Jag läser igenom dem fast de är dåliga ^^ omöjligt att ge upp, vill ju veta slutet! ^^
6 januari, 2013 den 13:05
Nike Bengtzelius
Jag leeeed från sida 200 ungefär. Hade boken varit kortare hade jag nog läst ut den, eller om jag inte läst Stephen King förut… eller om ingen film funnits ;)
6 januari, 2013 den 14:06
Anna
Har funderat på att läsa den här eftersom jag tyckt att den verkar intressant (evil clown!) trots att jag och King inte kommer jättebra överens, men jag blev nog avskräckt nu.
6 januari, 2013 den 14:41
Nike Bengtzelius
Varsågod :)
1 februari, 2013 den 09:32
Linda
Jag undrar hur jag skulle tycka om den nu. Det är ju så satans lång så omläsning kommer inte på fråga, men mitt sextonårsjag var alldeles förälskad i Det. Filmen däremot är fullkomligt värdelös. Stunsig sågning, Nike!
1 februari, 2013 den 23:10
Nike Bengtzelius
Hörde att King skrev den under sin knarkarperiod, och det skulle väl förklara ett och annat… :) Men jag kan faktiskt se hur folk kan gilla den med – är rätt säker på att jag också hade fallit för den, om jag var sexton.