BORTA BÄSTkadefors-sara-borta-bast
av Sara Kadefors

Huvudpersonen i Borta bäst (jo, jag har redan glömt namnet på henne) bor i en bil i en skogsdunge bakom IKEA. Exakt hur hon hamnade där förklaras först senare, men redan från början står det klart från hennes moderiktiga kappa och dyra bilsmak att hon till alldeles nyligen måste ha levt ett bättre liv än de flesta. Hur kunde det gå så snabbt utför?

Även om jag inte minns vad hon hette så älskar jag huvudpersonen. Hon är så dryg. Totalt osympatisk hela vägen in i mål. Och det säger jag i största välmening, för jag gillar problematiska huvudpersoner och författare som vågar använda sig av dem för att berätta något större.

Fast jag är osäker på om det verkligen blir något större av det i det här fallet. Kadefors fångar skickligt mörkret i det svåra, men lyckas inte alls med ljuset på samma sätt. De positiva vändningarna i berättelsen får den istället att kännas som en klyschig självhjälpsbok, där den osympatiska huvudpersonen måste omvärdera sitt liv genom att möta andra människor. Människor som bara dyker upp hux flux och erbjuder sin hjälp, som om det är något som skulle hända på riktigt.

Lite som i en sån där svensk film, ni vet? Den där sortens mörka komedi där humorn består av att det är pinsamt och jobbigt, men där allting ändå rör sig snällt i rätt riktning tack vare käcka birollsinnehavare som aldrig hört talas om suspension of disbelief. Lite så kan Borta bäst kännas.

Borta bäst
Utgiven av Pocketförlaget 2010
Betyg: 2/5

Så börjar boken: När man ser ut genom fönstret känns det som om man är mitt inne i skogen med björkarna runt omkring och den lilla kullen en bit bort där det växer vitsippor.