HÄMNDS_H__mnd_516fb08b545b2
av Kalle Güettler & Viktor Engholm

De kallar oss ‘nya svenskar’,
men jag är 18 och fan inte ny.
Jag får ju redan rösta
och döda människor i krig.

Elias är född i Sverige, men hans mamma flydde från kriget.  Hon har aldrig berättat vad hon var med om, men det har satt djupa spår. En natt ligger Elias vaken när hans mamma pratar med sin man i andra rummet, och Elias får för första gången höra sin mamma berätta om övergreppen. Han fylls av hat.

När en man ur mammans förflutna flyttar in i samma stad kan Elias bara tänka på en sak. Hämnd.

Hämnd är en mörk berättelse som erbjuder läsaren mycket lite tröst — något som jag i vanlig ordning är mycket förtjust i. Lägg därtill att boken är en grafisk roman och författaren har mig i sin ficka, det förstår ni väl? Güettler skriver med en befriande rättframhet som samspelar fint med Engholms uttrycksfulla illustrationer i dova färger.

Hämnd

Det är inte en alltigenom mörk historia. Här finns ändå en del humor och gott om sympatiska karaktärer: den snälla styvpappan, lillasystern… till och med barnen till mammans förövare.  Men det gör bara mörkrets närvaro så mycket outhärdligare. Den tänkta målgruppen, ungdomar i högstadieåldern, mår nog bäst av att ha någon att diskutera boken med efteråt.

Vuxna också, förresten, för Hämnd är en berättelse som ligger kvar och skaver. Högaktuell, som allt som rör invandring, och med så många gråzoner att man blir alldeles matt av att tänka på det.

Brasklapp: Eftersom jag arbetar inom bokbranschen har jag här på bloggen haft den outtalade regeln att aldrig recensera något jag varit personligt involverad i. Den regeln är härmed bruten. Jag har arbetat med Hämnd sedan manusstadiet, och det är högst troligt att jag är partisk.

Hämnd
Utgiven av Argasso 2013
Betyg: 4/5