EFTER FLODENEfter-floden
av PC Jersild

För omkring trettio år sedan gjorde kärnvapen slut på hela den mänskliga civilisationen. Enstaka människospillror och hela samhällen hankar sig fortfarande fram, här i ett Stockholms skärgård där ekosystemet är satt ur spel, sanden har blivit till glas och alla barn föds dödligt missbildade.

Edvin Fittmun, så kallad för sin harmynthet, var en av de sista att födas och överleva. När han säger hur ung han är, bara trettio, brukar folk hånskratta eller slå ner honom för hans fräckhet. När boken börjar försörjer han sig som älskare åt sjökaptenen på skeppet Diana. Men människorna ”efter floden” är en vidskeplig samling, och när kaptenen märker att besättningen börjar muttra bestämmer han sig raskt för att dumpa Edvin på närmsta ö (troligtvis Gotland). Där måste Edvin skapa sig ett nytt liv, långt från det liv på sjön han är van vid.

Efter floden är olikt allting annat jag läst, på ett bra sätt. Samhället, erfarenheterna och vidskepelserna, skiljer sig så mycket från det man själv är van vid att boken blir helt oförutsägbar. Man vet helt enkelt aldrig hur Edvin kommer att reagera på någonting och ibland måste man bara skratta åt hur absurt det blir. Trots det handlar Edvin alltid logiskt utifrån sin egen kunskap, det förstår man, och det är bokens styrka.

Icke-spoilande exempel: Edvin får syn på några djur i en inhägnad. Han har inte sett sådana djur förut, men efter att ha tänkt efter en stund kommer han fram till att det måste vara lamor. Dem har han ju sett på bild i en bok en gång. (Läsaren kan möjligen lista ut att det nog inte rör sig om lamadjur på Gotland, utan om ett gäng får. Men dem har ju Edvin inte sett ens på bild, så hur skulle han kunna veta det?)

Bokens oförutsägbarhet sträcker sig hela vägen fram till slutet. Och hela vägen genom epilogen också, för den delen. På grund av det är Efter floden en läsupplevelse som jag faktiskt tycker mycket bättre om nu i efterhand, än när jag först läste boken. För i sanningens namn var jag inte speciellt imponerad under själva läsningen; det här var lååångt ifrån en sträckläsare för mig.

Men nu har det gått någon månad sedan jag läste boken, och i backspegeln framstår Efter floden plötsligt som en grymt bra och unik dystopiupplevelse, som mitt liv definitivt hade varit fattigare utan. …Och så kan det va’!

Efter floden
Utgiven av Ersatz 2011
Betyg: 4/5

Så här börjar boken: Inga måsar följer oss när ”Diana” lämnar öppet vatten. Med dieseln strypt till kvävningsgränsen och seglet revat styr vi in mot vad som ser ut att vara mynningen av en kilformad vik.