DIE THERAPIE
av Sebastian Fitzek
Jag hittade Die Therapie på en bokbytarhylla på hotellet under semestern och bestämde mig för att ge Fitzek en ny chans, trots mitt svala intresse för hans enda svensköversatta bok, Psykbrytaren. Han är trots allt stor i Tyskland, så lite bra borde han väl vara?
Och ja, faktum är att jag gillade Die Therapie betydligt bättre; jag till och med tyckte att den var lysande. En riktigt spännande psykologisk thriller som fick mitt hjärta att klappa fortare både vid poolkanten och i poolen. Jag njöt verkligen av att läsa den, it kept me guessing så att säga — hur jag än försökte lista ut hur allting hängde ihop kunde jag omöjligt göra det!
Men.
Sen gjorde Fitzek mig besviken. Igen. På exakt samma sätt som i Psykbrytaren: Han låter slutet paja resten av berättelsen. Och då menar jag att han verkligen totalpajar den, att han kraschar boken så långt åt helvete att ingen räddning finns. Alla röda trådar tjorvas ihop i en och samma skitförklaring och det visar sig att ingenting som hände i boken har spelat någon som helst roll, någonsin. (Spoiler i vittext: Allt är en satans DRÖM!)
Vafan, Fitzek — igen? På riktigt?
Våga vägra författare som inte kan skriva vettiga slut. Om ni vill veta vad boken handlar om så står det på internet. I’m so outta here.
Die Therapie
Utgiven av Knaur Taschenbuch 2010
Betyg: 3/5
Så börjar boken: Als die halbe Stunde verstrichen war, wusste er, dass er seine Tochter nie Wiedersehen würde.
Bokmalande 
4 kommentarer
Comments feed for this article
22 augusti, 2013 den 21:04
Anneli
Påminner mig om Tv-serier som blir poppis och sen får de inte ihop alla lösa trådar utan allt rinner ut i sanden (tänker speciellt på Lost ) Grrrrr!
22 augusti, 2013 den 21:06
Nike Bengtzelius
Haha ja, precis! Boken är väldigt mycket som Lost – fast den tog en dag snarare än flera år ;D
27 augusti, 2013 den 07:00
Bokmoster
Jag läser också en del Fitzek och förstår preciiis vad du menar! Men jag började med Die Therapie och föll direkt för alla cliffhangers och gillade t o m det ”smarta” tricket ;) På torsdag skriver jag om hans senaste, Der Nachtwandler, på bloggen, för nej, jag kunde visst inte sluta läsa honom i alla fall …
27 augusti, 2013 den 10:33
Nike Bengtzelius
Hmm, mjo, jo… Jag får väl ta mig en titt på din recension då, så får vi se om det blir tredje gången gillt för Fitzek ;) Det var ju faktiskt en bra bok. Typ.