HELLO KITTY MÅSTE DÖ9173518239
av Angela S. Choi

Det här visste jag om Hello Kitty måste dö innan jag började läsa boken:
Fiona är en kinesamerikan som inte trivs med de förväntningar hon har på sig som asiatisk kvinna. Helst ska hon bara vara söt, kunna laga mat och hålla käften — lite som Hello Kitty, den där fuljävla katten utan mun — så känner hon. En humoristisk men ändå allvarlig uppgörelse med det kulturella arvet. Jag tyckte att det lät som en lättsam mellanbok att ha på lut.

Det här hade konstigt nog INGEN berättat för mig om Hello Kitty måste dö:
Vad boken faktiskt handlar om. Hallå, det här är ju typ American Psycho, the fun edition! Fiona sliter 90 timmar i veckan på en advokatfirma och har en ohälsosam fascination för seriemördare. Hon är djupt passivt aggressiv, vilket bland annat visar sig när hon måste jobba på familjens kemtvätt på fritiden och roar sig med att krascha förhållanden genom att smeta läppstift på äkta mäns skjortkragar. När hon stöter ihop med sin barndomskompis Sean (som hon senast såg när han hamnade på ungdomsanstalt efter att ha tänt eld på en tjejs hår i plugget) börjar saker och ting gå snett… eller rätt?

Resultatet blir lite som om Caitlin Moran fått skriva en egen American Psycho, och det fattar ni väl hur stört det skulle bli? Jag älskar’t! Allt från psykopat-vibbarna till de knäppa dejterna Fionas pappa tvingar iväg henne på. Den är precis lika lättsam att läsa som jag trodde, men långt mer mångbottnad. Störd och störtskön på samma gång, precis som Fiona. En ny favorit.

Nån som har tips på bra dokumentärer eller böcker om seriemördare, förresten? (Gärna Jeffrey Dahmer.) Känner mig lite inspirerad nu, liksom.

Hello Kitty Must Die (2010)
Hello Kitty måste dö
Översättning: Lina Erkelius
Utgiven av Ponto Pocket, Damm förlag 2012
Betyg: 5/5

Så här börjar boken: Alltihop började med att jag upptäckte att jag saknade mödomshinna.