You are currently browsing the monthly archive for november 2013.

Nu har jag förresten klarat Kaosutmaningen såg jag — och med några böcker till övers!

Utmaningen gick ut på att innan årsskiftet hinna bocka av åtminstone 20 av de 35 punkterna nedan (samma bok får så klart endast förekomma en enskild gång på listan). Startdatumet var den 1 mars, men personligen fuskar jag faktiskt och räknar med hela året 2013.

chaos challenge

1. Läs en bok vars originaltitel är på svenska.
Done! [Borta bäst av Sara Kadefors]
2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.
Done! [Die unendlische Geschichte av Michael Ende]
3. Läs den sista delen av en trilogi eller serie.
Done! [Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg]
4. Läs en bok med två personer på omslaget.
Done! [En oväntad vänskap av Abdel Sellou]
5. Läs en bok som publicerades 2007.
Done! [Red Seas Under Red Skies av Scott Lynch]
6. Läs en bok vars titel består av tre ord (som till exempel Sagan om Ringen).
Done! [Best Served Cold av Joe Abercrombie]
7. Läs den första volymen av en serie eller trilogi.
Done! [Tankeläsaren av Kristin Cashore]
8. Läs en bok som handlar om vampyrer.
Done! [Interview with the Vampire av Anne Rice]
9. Läs en bok som har över 600 sidor.
Done! [It av Stephen King]
10. Läs en bok vars författare har ett M i både för-och efternamn.
Done! [Svålhålet av Mikael Niemi]
11. Läs en bok vars omslag är mestadels rosa.)
Done! [Hello Kitty måste dö av Angela S. Choi]
12. Läs en bok med ett par på omslaget (ett romantiskt par, jfr. fjärde punkten).
Done! [Hetero i Hägersten av Sofia Olsson]
13. Läs en bok med träd på omslaget.
Ej avklarad!
14. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag.
Done! [Untouchable — Friends for Life av Philippe Pozzo di Borgo]
15. Läs en bok som snart kommer på film (under 2013 eller 2014).
Ej avklarad!
16. Läs en bok som har mindre än 300 sidor.
Done! [Var det bra så? av Lena Andersson]
17. Läs en bok som publicerades under 2013.
Done! [Hämnd av Kalle Güettler & Viktor Engholm]
18. Läs en bok som handlar om älvor eller alver.
Done! [Blood of Elves av Andrzej Sapkowski]
19. Läs en bok med ett av de fyra elementen på omslaget.
Ej avklarad!
20. Läs en bok som är skriven av en författare som är under 30 år.
Ej avklarad!
21. Läs en bok med ”The” i början av titeln.
Done! [The Heroes av Joe Abercrombie]
22. Läs en bok som handlar om demoner eller andar.
Done! [Jag såg henne idag i receptionen av Anders Fager]
23. Läs en bok vars titel innehåller sju ord (jfr. sjätte punkten).
Ej avklarad!
24. Läs en dystopi.
Done! [Efter floden av PC Jersild]
25. Läs en bok vars omslag är mestadels rött.
Done! [Svulten av Hannele Mikaela Taivassalo]
26. Läs en översatt bok vars omslag är samma som originalet.
Done! [Psykbrytaren av Sebastian Fitzek]
27. Läs en bok om tidsresor (som till exempel Tidsresenärens Hustru).
Ej avklarad!
28. Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter.
Done! [Han åt mitt hjärta av Viktor Algren]
29. Läs en debutroman.
Done! [Fred så gyllene av Stefan Hagel]
30. Läs en fristående bok.
Done! [Tjärven av John Ajvide Lindqvist]
31. Läs en bok utan människor på omslaget.
Done! [Mörka platser av Gillian Flynn]
32. Läs en bok vars omslag är mestadels vitt.
Done! [KoMo av Pontus Joakim Olofsson]
33. Läs en bok som publicerades 2012.
Done! [Wind av Alexey Pehov]
34. Läs en bok som i originalspråk varken är svensk eller engelsk.
Done! [Ich blogg dich weg! av Agnes Hammer]
35. Läs en bok om änglar.
Ej avklarad!

EN OVÄNTAD VÄNSKAP—————————–UNTOUCHABLE
av Abdel Sellou——————————————–av Philippe Pozzo di Borgo

en oväntad vänskap bok

Filmen EN OVÄNTAD VÄNSKAP kan det inte vara många som har missat, så upphaussad som den blev härom året. Du vet, den där filmen som handlar om en stenrik men rullstolsbunden fransman som anställer en ung och kriminell invandrarkille som sin personliga assistent, och sen har de grymt roligt tillsammans och blir vänner för livet.

Filmen har kritiserats för att vara stereotyp — men den är baserad på en sann historia, och vad är väl mer stereotypt än verkligheten? Jag tycker mig i alla fall känna igen Philippe Pozzo di Borgo, den rullstolsburne rikingen i filmen, när jag läser hans egen berättelse i UNTOUCHABLE. För nog känns han som en typisk rik snubbe; hans intressen är klassisk musik, modern konst och opera.
I sin bok berättar han om hur han vid 42 års ålder råkar ut för olyckan som gör honom tetraplegisk, förlamad från halsen och ner, och träffar Abdel Sellou.

(Obs! Untouchable är den engelska easy read-varianten av boken. Det franska originalet heter LE SECOND SOUFFLE och den vanliga engelska översättningen A SECOND WIND.)

Sellou är intressant nog mycket svårare att känna igen, och inte bara till utseendet (Sorry brudar men han är inte lång och svart, han är en liten arab.) Filmskaparna måste verkligen ha slagit knut på sig själva för att göra honom till en sympatisk karaktär, när han i själva verket kanske inte alls var speciellt sympatisk. di Borgo målar upp en bild av sin unge vårdare som en plump och våldsam man, med taskig kvinnosyn och tveksam moral. Min lättlästa version av boken känns emellanåt som en punktlista över Sellous alla dåliga kvalitéer. Trots det lyckas di Borgo ändå förmedla vad det var han såg i den unge Sellou som gjorde honom värd all problematik.

sellou

Det är di Borgos bok från 2001 som har stått som mall för filmen. Sellou själv har hållit sig undan från rampljuset. Men förra året (2012), ett år efter filmens premiär, valde Sellou till slut att bryta tystnaden och berätta sin egen historia i boken EN OVÄNTAD VÄNSKAP.

En betydande del av boken handlar om Sellous uppväxt i ett av Paris sämre områden. Det kommer som en positiv överraskning — han har alltså en historia till att berätta. En historia som känns minst lika relevant som den han är känd för. Det är upprörande läsning. Upprörande på det där hopplösa, maktlösa sättet som bäst bara kan beskrivas av det här citatet:

Ibland försöker de varna mig.
——– — Akta dig, Sellou, tiden går … När du har fyllt år nästa gång kommer vi att kunna bura in dig för gott.
——– Jag skrattar åt det. Inte för att jag inte tror på det, för det gör jag, eftersom de säger det. Men för det första är jag inte rädd för något som jag inte vet något om, och för det andra har jag goda skäl att tro att fängelset inte är så farligt. Och att man kommer ut snabbt.
——– Jag märker det på senegaleserna som har lite för kul med tjejer. Då och då åker de fast för gruppvåldtäkt. De får max sex månader, och sedan kommer de ut med några nya kilon runt midjan och nya frisyrer. Och så börjar de om igen och unnar sig en ny liten tjej.
——– En gång var det en av dem som fick tre år, men det var för att han hade stuckit ut ögat på tjejen med ett järnrör.

Eller som di Borgo återger i sin bok: ”Lots of people from that neighbourhood preferred to spend winters in prison. At least they were warm there.”

Efter ungefär halva boken träffar de två männen varandra, och så börjar den vid det här laget bekanta berättelsen. Båda två berättar om ungefär samma saker (även om Sellou hoppar över mycket då han verkar förutsätta att alla redan har både sett filmen och läst di Borgos bok), men de kommer från så pass olika bakgrunder att det hela ändå mynnar ut i två väldigt olika berättelser. Ingen av dem berättar sin historia perfekt, men de kompletterar varandra och tillsammans visar de upp en ovanligt mångfacetterad sanning.

Le second souffle (2001)
A Second Wind (2012)
Översättning: Anna Asbury
Untouchable — Friends for Life
Anpassning till lättläst: Sonja Markowski
Utgiven av ReadZone Books Limited 2013
Betyg: 3/5

Så här börjar boken: I used to love paragliding.

Tu as changé ma vie – Intouchables pour toujours (2012)
En oväntad vänskap
Översättning: Maria Store
Utgiven av Libris förlag 2013
Betyg: 3/5

Så här börjar boken: Jag sprang och sprang och sprang. Jag var vältränad på den tiden.

KOMOkomo
av Pontus Joakim Olofsson

Kattarina Krasznapolski är läkare på en psykiatrisk klinik i Zürich. Fast det är inte sant, egentligen är hon en av patienterna…

Hon har varit med om något, ett trauma, men knaprar piller för att glömma. Nu har det gått så långt att hennes förmåga att skapa nya minnen har gått förlorad i pillerdimman. Och plötsligt inser hon att hon vill minnas.

Hon har fått en gåva, en KoMo, en liten tankeläsande skrivmaskin i form av en insekt. (Vem fick hon den av egentligen? För inte kan det väl ha varit…?). Kanske kan KoMon hjälpa henne reda ut tankarna.

Hur förklara min kärlek till KoMo? Det är en till en början smått surrealistisk berättelse, med en huvudperson som inte kan minnas ens vad hon gjorde sidan innan. Stämningen blir ibland snudd på obehaglig eftersom det inte känns som om man kan lita på någon — kanske allra minst Kattarina själv.

Handlingen utspelar sig i framtiden, vilket bidrar till läsarens osäkerhet; man vet ju inte vilka regler som gäller. Och Olofsson är inte den som skriver någon på näsan, så även om en hel del har hunnit hända med tekniken och politiken är det inte mycket som förklaras rakt ut. Det mesta flikas istället snyggt in i förbifarten, som självklarheter för Kattarina. Ett mindre exempel är att det (naturligtvis?) inte är standard att äta kött längre:

Jag försäkrar mig om att de håller de vanliga rätterna noga separerade från köttalternativen innan jag beställer en låda med vårrullar och två portioner nudlar med sötsur sås att ta med.

I takt med att Kattarina minns mer av sitt liv blir världen större även för läsaren. Själv var jag så förtjust i Kattarinas minnesproblem i början att jag gruvade mig lite för hur resten av boken skulle bli, men det hade jag inte behövt göra, för Olofsson gör det till en sömlös övergång som bjuder på många nya glädjeämnen. Att den svenska författaren har valt att försätta handlingen i Schweiz — ett icke-EU-land mitt i EU — är förstås ett högst medvetet drag.

Det finns faktiskt så många saker jag gillar med KoMo att min recension snart riskerar att bli tämligen osammanhängande. Så tillåt mig göra en lista!

Bokmalande älskar: det schweiziska, det polska och det turkiska; vardags-science fiction och städrobotar; framtidspolitik; psykologi, identitet och nervösa sammanbrott; suspekta vetenskapliga projekt; väl valda namn på karaktärer; artificiella intelligenser; weltangst; svensk science fiction som faktiskt är bra skriven; fina, fiiina KoMo (jag vill ha en!) och, så klart, Styxx sedvanligt supersnygga bokomslag med svärtade kanter.

Baserat på antalet punkter i ovanstående lista du själv gillar, eller inte gillar, kan du säkert avgöra ganska exakt hur mycket du kommer att uppskatta KoMo.

KoMo
Utgiven av Styxx fantasy 2013
Betyg: 5/5

Så börjar boken: Bredvid mig ligger en man som kallar sig Jasper. Han frågar mig saker som jag inte kan svara på.

WOOLwool
av Hugh Howey

I en framtida värld existerar ett slutet samhälle inuti en gigantisk, underjordisk ”silo”. Luften utanför är så förgiftad att ingen kan lämna silon och förvänta sig att överleva. Människornas enda kontakt med omvärlden är de kameror som för längesedan sattes att filma utsidan, för den dag det går att flytta tillbaka ut igen. Det var många generationer sedan.

Det finns så klart de som tvivlar. Hur kan man veta att kamerorna inte ljuger? Ibland skickas brottslingar ut från silon som en form av dödsstraff. De utrustas med rengörings-verktyg och skyddsdräkter så att de ska hinna putsa de viktiga kameralinserna innan de dör — och konstigt nog är det aldrig någon som inte putsar linserna när de väl kommit ut. Varför går de med på det? Det är silons största mysterium.

Howey skrev Wool i kortare avsnitt som han lade ut via Kindles själv-publiceringsverktyg. Till en början bestod berättelsen bara av en enda kort novell, prologen i den färdiga boken, om en man som frivilligt väljer att lämna silon. Den här prologen är fantastiskt bra, inget snack om saken. En novell i sin egen rätt, som jag är mycket glad över att ha fått läsa och gärna höjer till skyarna.

I jämförelse med prologen upplevde jag resten av boken som något av en besvikelse. Förvisso en bra berättelse, bättre än väldigt mycket annat, men efter prologen kunde jag inte komma över känslan av att det hade inte behövts mer.

Jag vet inte vad mer jag kan säga om Wool riktigt. Den är bra. Läs den för allt i världen, folk älskar den. Om du kan sälla dig till fanskaran har du både en film och en grafisk roman att se fram emot, och dessutom en prequel-bok och en uppföljare. Men för min del hade det inte behövts mer.

Wool
Utgiven av Arrow Books 2013
Betyg: 3/5

Så börjar boken: The children were playing while Holston climbed to his death; he could hear them squealing as only happy children do.

BEST SERVED COLD0575082488
av Joe Abercrombie

Best Served Cold är en rättfram historia om Hämnden med stort H: Sju personer är ansvariga för att ha tagit allt från Monza, och nu ska de jävlarimig dö.

Precis som i First Law-trilogin bjuder Abercrombie på ett mörker och en humor som går hand i hand. Det är rått, brutalt och skrattretande och ingenting blir någonsin som någon har tänkt sig.

Jag tycker spontant väldigt bra om samtliga karaktärer (även om jag inte nödvändigtvis gillar dem). Monza själv är förstås stentuff: tidigare ledare för en ökänd armé av hyrsvärd och, ja, kvinna — behöver jag säga mer? Eller jo, förresten, det kan vara värt att påpeka att hon inte bara är en Stark Kvinna, utan faktiskt rymmer mer djup än så.

Till sin hjälp i den här hämndorgien har Monza en brokig skara udda figurer. En alkoholiserad föredetting till soldat, en opålitlig giftmördare och hans lilla elev, en barbar från norr som är på tok för långt hemifrån och en exbrottsling med en underlig besatthet av siffror och nummer.

Det hela påminner om ett väl uttänkt rollspelsscenario. Gruppen har ett tydligt gemensamt mål — att döda alla på listan i den ordning de är uppskrivna — men mycket händer på vägen och inte ens för Monza känns allt så enkelt efter ett tag. Abercrombie har lyckats riktigt bra med karaktärsutvecklingen och jag märker hur jag kommer nära karaktärer som jag i början inte alls trodde att jag skulle bry mig om.

Best Served Cold utspelar sig i samma värld som First Law-trilogin men är helt fristående, vilket bara är en fördel. Den kortare berättelsen får ett helt annat fokus, en större närvaro, och i det här fallet passar det storyn perfekt. Jag gillar den bättre än trilogin. SKÖNT med en fantasyförfattare som inte skriver trilogier bara för att!

Best Served Cold
Utgiven av Gollancz 2010
Betyg: 4/5

Så börjar boken: The sunrise was the colour of bad blood.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3