KRABBANS GÅNGkrabbans gång
av Günter Grass

Så var den utläst! Den där sablans hand-skrivna boken som jag ville kasta ifrån mig redan efter första sidan och aldrig någonsin se röken av igen.

Den blev bättre.

Låt mig börja med att berätta om ett skepp, Wilhelm Gustloff, ett tyskt passagerar-fartyg som sjönk 1945 efter att ha träffats av ryska torpeder. Aldrig hört talas om det? Då är du inte ensam. Men från och med nu vet du att det är, på riktigt, den värsta fartygskatstrofen i världshistorien, där över 9000 människor dog, varav hälften var barn. (Som jämförelse kan nämnas att Titanic hade cirka 2000 passagerare. Totalt.)

Berättarjaget i Krabbans gång är den numera medelmåttiga journalisten Paul som föddes mitt under Wilhelm Gustloffs förlisning. I hela sitt liv har han fått den natten återberättad för sig av sin mor — en riktig personlighet! — som anser att det är hans förbannade plikt att skriva om den bortglömda katastrofen. Själv är han mycket tveksam. Hur klokt vore det egentligen att, under rådande politiskt klimat, försöka lyfta fram ett gammalt skepp, namngivet efter en nazistprofil? I likhet med många andra tyskar är han mer bekväm med att låta det förflutna vara.

Men så en dag när han klickar runt på nätet hittar han en neonazistisk sida som hyllar Wilhelm Gustloff (mannen och skeppet). När han väl har sett den kan han inte låta bli att gå in dit läsa, om och om igen. När judesignaturen ”David” plötsligt dyker upp och börjar kommentera på sidan skruvas stämningen upp. Paul följer spänt händelseutvecklingen, samtidigt som han tänker tillbaka på sina egna upplevelser, historiska fakta och allt hans mamma berättat för honom. Och är det förresten inte något som är lite bekant med internetsidans grundare…?

Bokens titel, Krabbans gång, syftar på dess något speciella berättarstil, som likt en krabba kilar fram och tillbaka mellan nutid och dåtid och mellan fakta och prosa. Det är ett ganska krävande sätt att berätta en historia och det tvingar fram ett långsamt lästempo, något som kanske inte uppskattas av alla — gudars vet att jag, som gärna läser snabbare än jag hinner tänka ibland, hade svårt att vänja mig vid det.

Trots att jag upplevde den som rätt seg slutar det ändå med ett övervägande positivt omdöme för boken, som, bara man ger den tid till det, kilar fram och tillbaka över en enorm spännvidd känslor och teman. Internetforumvinklingen på nazismen känns ju ganska så aktuell… Dessutom blev jag nog lite småkär i moderns minst sagt överväldigande personlighet. På baksidan av boken står det att hon är med i författarens ”Danzig-trilogi” också, men det har jag faktiskt inte orkat kolla upp alls. Nu får det vara nog med Günter för ett tag…

Slutligen vill jag bara kort nämna den svenska översättningen av Lars W. Freij, för den är alldeles förträfflig. Vilket hästjobb till bok! Speciellt imponerad är jag över hur han lyckas fånga tonen i mammans språk. Hon pratar utpräglad dialekt hela vägen igenom, och inte en enda gång känns det krystat eller fel, utan bara helt och hållet klockrent.

(OBS! Den här boken ingår i 3 på 3-utmaningen 2013, där jag läser modern tysk litteratur.)

Im Krebsgang (2002)
Krabbans gång
Översättning: Lars W. Freij
Utgiven av Albert Bonniers förlag 2003
Betyg: 3/5

Så här börjar boken: ”Varför först nu?” sade någon som inte är jag.