JAG SÅG HENNE IDAG I RECEPTIONENhämta (1)
av Anders Fager

Denna Fagers debutroman läste jag vid poolen i ett soligt Turkiet i sommar. Kanske inte den mest passande inramningen för en skräckroman, men så mycket mer cred till författaren då som ändå lyckades infektera semesterron med en vag känsla av obehag.

Handlingen kretsar kring Cornelia, dotter till en känd schlagersångerska som tar livet av sig. Det är när mamman dör som Cornelia, sedan tidigare ett udda barn, börjar höra honom. Den viskande mannen. Han kommer när hon är ensam. Han viskar att hon är hans drottning, att hon är utvald. Att hon ska öppna portarna.

Cornelia är rädd för den viskande mannen och för att hålla honom borta utvecklar hon i tidiga tonåren en livsstil av frenetisk aktivitet. Hon festar, knarkar och ”syntdansar” sig igenom ett fantastiskt fint beskrivet 90-tal. Tempot är högt, meningarna korta och staccatoartade och sammanhangen lämnas ofta åt läsaren att själv knåpa ihop. Personligen älskar jag det, men har förstått att just de här sakerna också hör till de vanligaste invändningarna mot boken.

Att Fager har en tydlig förankring i Lovecraft går inte att missa — båda beskriver en ondska som är tidlös, ogreppbar och vansinnesframkallande — men jag får erkänna att jag faktiskt tycker bättre om Fager, om det nu är okej. Kanske mycket för att han är en modern författare med fräschare referensramar och, ärligt nu, mer dramaturgisk variation, men också på så många andra plan (det skadar till exempel inte att han är svensk). Krasst sagt levererar Fager allt det där jag så gärna vill hitta hos Lovecraft, och det är hög tid att varenda skräckfantast i landet läser honom.

Jag såg henne idag i receptionen
Utgiven av Wahlström & Wikstrand 2012
Betyg: 5/5

Så börjar boken: ”Gå ut och lek en stund.” Cornelia Karlsson  låtsas inte höra. ”Det är så vackert väder ute.” Mamma ler på sitt lite stela sätt. Det hon använder när hon är ledsen. Det utan ögon.