KAFFE MED RÅNkaffe-med-rån
Catharina Ingelman-Sundberg

Ett gäng pensionärer ledsnar på det torftiga livet på hemmet och bestämmer sig för att bli kriminella. Om de åker fast gör det ju inte så mycket — man får i vilket fall bättre mat i fängelset, har de läst.

Vilken bra idé till en bok, tänker jag. Rätt i tiden ligger den, efter alla upprörda röster om ovärdig äldrevård och dålig skolmat, och rent spontant känns det som en berättelse med hög humoristisk potential. Lite som Jönssonligan med löständer, eller Pantertanter möter Ocean’s Eleven.

Utförandet känns däremot inte så inspirerat. Den antydda politiska vinklingen blir det inte mycket av, och jag kan inte heller tycka att de kupper Pensionärsligan utför är vare sig speciellt smarta eller roliga. På bokens framsida finns en blurb av Katarina Mazetti, där hon menar att boken är ”underhållande med ett vasst bett”, men jag kan känna att ett vasst bett är raka motsatsen till vad den här boken har. Mjuk, snäll och småputtrig uppfattar jag den som — utan några direkta fel, men utan några större glädjeämnen heller.

Kaffe med rån
Utgiven av Forum 2012
Serie: Har fått en uppföljare som heter ”Låna är silver, råna är guld”
Betyg: 2/5

Så börjar boken: Den gamla damen tog tag i rollatorn, hängde käppen bredvid korgen och försökte se bestämd ut. Att vara tant, 79 år, och på väg att göra sitt första bankrån krävde auktoritet.

Annonser