FOOL’S ERRAND
av Robin Hobb
Den här boken inleder trilogin ”The Tawny Man”, som är en direkt uppföljare till Hobbs Farseer-trilogi. Spoilervarning!, alltså, för alla som inte har läst de böckerna.
Vi är åter tillbaka i the Six Duchies, femton år efter händelserna i Farseer-trilogin. Huvudpersonen är densamme fast ändå inte, för lille FitzChivalry har blivit en man, och hans varg (Nighteyes, om ni minns) har blivit en knakig gammal historia. Tillsammans lever de ett stilla liv i en stuga ute på landet.
Och kanske hade det varit bäst om de hade fått stanna där också, för trots över 600 sidor lyckas Hobb inte riktigt övertyga. Stora delar av handlingen går åt till tråkig backstory — över 200 sidor av flashbacks och slöa infodumpar innan det händer något över huvud taget. Det görs uppenbara försök att förklara hela världen och allt som hänt för en ny läsare, trots att det måste vara omöjligt att uppskatta boken som fristående verk, utan att ha läst Farseer-trilogin först. Här hade boken behövt en betydligt strängare redaktör, som gjorde något åt alla långrandiga förklaringar, upprepningar och beskrivningar.
När handlingen väl kommer igång är den förvisso helt acceptabelt bra, men inte på långa vägar så engagerande som den erfarne Hobbläsaren kanske förväntar sig. Det stora problemet med Fool’s Errand är att det är så uppenbart att bokens handling är underordnad seriens handling. Hobb vill fortsätta sin berättelse om Narren och Fitz, om Fitz roll som katalysator, och boken med handling känns sällan som mer än en enda lång prolog till den berättelsen.
I skrivande stund är jag fortfarande osäker på om det är en berättelse jag vill ta del av.
Fool’s Errand
Utgiven av Voyager 2001
Serie: Del 1 av 3 i ”The Tawny Man Trilogy” (som föregås av två andra trilogier)
Betyg: 2/5
Så börjar boken: He came one late, wet spring, and brought the wide world back to my doorstep.
6 kommentarer
Comments feed for this article
2 maj, 2014 den 11:54
FantastiskFiktion
Jag kan förstå din svala recension, och jag håller till viss del med – det är meningslöst att förklara för nya läsare då man ändå behöver ha läst de tidigare för att uppskatta den fullt ut, det känns som en lång prolog etc. Men det har väl alltid varit Hobbs stora svaghet också – hon tar så lång tid på sig att få berättelsen i rullning… men sen när den väl gör det…! Jag tycker du ska fortsätta läsa, det blir bara bättre. Det är väl också, som alltid, lite orättvist att recensera en del i en serie separat, i fantasyserier är ju böckerna sällan skrivna så att de ska läsas separat. Ska man se det så, så: jag gillade första delen, gillade andra delen skaprt och *älskade* trejde delen. Men det är ju bara jag.
2 maj, 2014 den 13:35
Nike Bengtzelius
Ja, fast jag håller nog inte riktigt med dig om Hobbs författarskap där. En stor anledning till att jag känner mig tveksam till att fortsätta är för att jag under de två första trilogierna tyckt att Hobb startat jättestarkt, med bra förstaböcker, och sen har andra boken varit bra men inte lika bra, och sista boken lite… meh. Känns som om hon är bra på att kicka igång en berättelse, men inte lika bra på att avsluta den.
2 maj, 2014 den 13:35
Nike Bengtzelius
(och vad händer då, när inte ens första boken engagerar?)
2 maj, 2014 den 15:27
FantastiskFiktion
Tja, man kan ju alltid tycka olika. Men jag tycker verkligen att du ska fortsätta, jag vill inte spoila nåt men jag tyckte att slutet var episkt bra. Avsevärt starkare än slutet på första trilogin, definitivt.
2 maj, 2014 den 15:32
Nike Bengtzelius
Tack för peppen ^_^ Blir nog att jag fortsätter nån gång senare i år, när jag klickat hem böckerna. (Tawny Man med de här omslagen är LÄTT den snyggaste trilogin av de tre.)
6 maj, 2014 den 14:09
Statistik för 2014 | Bokmalande
[…] Day | David Levithan | 5/5 005. | Kaffe med rån | Catharina Ingelman-Sundberg | 006. | Fool’s Errand | Robin Hobb | 007. | Evig natt | Michelle Paver | 3/5 008. | De utvalda: Monstrets dotter | […]