FOOL’S ERRANDhämta
av Robin Hobb

Den här boken inleder trilogin ”The Tawny Man”, som är en direkt uppföljare till Hobbs Farseer-trilogi. Spoilervarning!, alltså, för alla som inte har läst de böckerna.

Vi är åter tillbaka i the Six Duchies, femton år efter händelserna i Farseer-trilogin. Huvudpersonen är densamme fast ändå inte, för lille FitzChivalry har blivit en man, och hans varg (Nighteyes, om ni minns) har blivit en knakig gammal historia. Tillsammans lever de ett stilla liv i en stuga ute på landet.

Och kanske hade det varit bäst om de hade fått stanna där också, för trots över 600 sidor lyckas Hobb inte riktigt övertyga. Stora delar av handlingen går åt till tråkig backstory — över 200 sidor av flashbacks och slöa infodumpar innan det händer något över huvud taget. Det görs uppenbara försök att förklara hela världen och allt som hänt för en ny läsare, trots att det måste vara omöjligt att uppskatta boken som fristående verk, utan att ha läst Farseer-trilogin först. Här hade boken behövt en betydligt strängare redaktör, som gjorde något åt alla långrandiga förklaringar, upprepningar och beskrivningar.

När handlingen väl kommer igång är den förvisso helt acceptabelt bra, men inte på långa vägar så engagerande som den erfarne Hobbläsaren kanske förväntar sig. Det stora problemet med Fool’s Errand är att det är så uppenbart att bokens handling är underordnad seriens handling. Hobb vill fortsätta sin berättelse om Narren och Fitz, om Fitz roll som katalysator, och boken med handling känns sällan som mer än en enda lång prolog till den berättelsen.

I skrivande stund är jag fortfarande osäker på om det är en berättelse jag vill ta del av.

Fool’s Errand
Utgiven av Voyager 2001
Serie: Del 1 av 3 i ”The Tawny Man Trilogy” (som föregås av två andra trilogier)
Betyg: 2/5

Så börjar boken: He came one late, wet spring, and brought the wide world back to my doorstep.