HÖGLANDETH-glandet
av Steinar Bragi

Men hoppsan, titta vad jag hittade: En färdigskriven recension från 2014,  som bara legat och väntat på att få bli publicerad! Och jo, nog minns jag än hur jag njöt av stämningen i HÖGLANDET

(så pass att jag knappt höll på att komma hem från bibblan, faktiskt.)

Titelns isländska högland är en stor ödemark i mitten av landet, klassad som Europas största sandöken. Höglandets avskildhet och karga ogästvänlighet blir en passande inramning till Bragis roman, där han blandar klassiska skräckelement och folktro med efterdyningarna av den isländska finanskrisen 2008.

Fyra stadsbor och en hund är på bilutflykt ute på höglandet. Med sig har de skumpa och hummer, knark och en god portion högmod, men allt slutar snopet med att de kör vilse i dimman och krockar med ett hus. Det gamla paret som äger huset låter dem stanna över natten och sen vet vi ju alla hur det går: Utför.

Det är något fel med gamlingarna. De smyger runt och låser dörrar, har målat hela huset svart och spikat för alla fönster, och de verkar rädda för något där ute i mörkret. När stadsborna försöker ta sig därifrån misslyckas de, gång på gång. Situationen blir alltmer mardrömslik. Hunden försvinner, någon skadar sig och slitningar uppstår i gruppen. En sista lösning kvarstår: De får ta sig hem till fots över höglandet.

En av de stora behållningarna med HÖGLANDET är personporträtten. Stadsborna, Hrafn, Vigdís, Egill och Anna, ges var och en gott om eget utrymme att visa vilka de är. Ingen är överdrivet sympatisk. Den isländska finanskrisen är ett faktum och samtliga har påverkats starkt av den. De två männen finner sig panikartat i slutet av sina nyligen påbörjade karriärer; den ekonomiska bubbla de bidragit till har spruckit. Flickvännerna är ännu omedvetna om att den livsstil de är vana vid är hotad. Vigdís och Anna, kanske mer än de båda männen, tillåts vara mångfacetterade karaktärer på riktigt.

Och höglandet är ständigt närvarande, som en ödslig femte huvudperson. Minst sympatisk av dem alla.

Osäkert vad som är verkligt och overkligt. Händelserna kan tolkas både bildligt och bokstavligt. Jag skulle INTE rekommendera den här boken till personer som ogillar öppna slut och böcker som får en att tänka ”men… vad var det egentligen som hände?” Men till alla andra — JA.

Hálendið (2011)
Höglandet
Översättning: Inge Knutsson
Utgiven av Natur & Kultur 2014
Betyg: 4/5 – rekommenderas

Så börjar boken: Hela naturen var stilla.