You are currently browsing the category archive for the ‘Betyg: 3/5’ category.

path-of-destructionTwo there should be; no more, no less. One to embody power, the other to crave it.
– Darth Bane

Efter Rogue One klev jag ut från biografen, för första gången genuint intresserad av att veta mer om Star Wars-universat. Snabbt såg jag om alla de andra filmerna – men det släckte inte törsten efter mer. Skulle jag våga ge mig på min första Star Wars-bok istället? Och i så fall: var tusan börjar man?

Efter en snabb googling verkade konsensus på internet vara att man bör göra ett av dessa två:

  • Läsa Thrawn-trilogin från 1991-1993 som ett bra intro
  • Läsa vad tusan man vill som låter intressant

Jag valde alternativ två. Det blev en tio timmar lång, nästan fånigt välproducerad ljudbok om Darth Bane, sithen som införde rule of two.

Vi lär känna Bane i början av boken som en 23-årig gruvarbetare på en miserabel liten planet i the Outer Rim. Planeten är del av republiken men ligger så långt ut att de som bor där sällan ser några fördelar med det, utan tvärtom ofta känner sig utnyttjade av republiken, som köper deras produkter billigt, värvar deras unga som soldater – och drar vidare till nästa planet. Stödet för sith är starkt.

Karpyshyn lyckas riktigt bra med att förklara den mörka sidans dragningskraft och göra ”sith vs jedi” till en inte fullt så svartvit fråga. Det är lätt att dra paralleller till dagens politik och hur människor i utsatta områden tappar tron på den goda staten. Det är så självklart, ur Banes perspektiv, att välja sithsidan. Och när bokens enda kvinnliga karaktär introduceras – en föredetta jedi som bytt sida – förstår man henne bara alltför väl.

Boken som helhet får en stark trea av mig. Det är ingen fantastisk prosa eller något för den djupa tänkaren, men en nog så underhållande historia i högt tempo. För mig som nybörjare besvarar boken därtill många frågor om allt från politik och historia till stridsteknik med ljussvärd. Ljudboken är välproducerad och känns lyxig, med en riktigt bra uppläsare, schyssta ljudeffekter och välavvägt bakgrundssorl. Stundtals känns boken lite seg eftersom man ju vet i förväg ungefär vad som ska hända, och Karpyshyn väger inte alltid upp för den förutsägbarheten i hur han skriver.

Star Wars: Darth Bane: Path of Destruction
Utgiven av Arrow Books Ltd 2006
Utgiven som ljudbok av Random House Audio 2012
Uppläsare: Jonathan Davis
Serie: Del 1 av 3 i serien ”Star Wars: Darth Bane”
Betyg: 3/5 – bra bok

Så börjar boken: In the last days of the Old Republic, the Sith – followers of the Force’s dark side and ancient enemies of the Jedi order – numbered only two: one Master and one apprentice. Yet it was not always so.

PLÖTZLICH SHAKESPEAREplötzlich
av David Safier

Plötzlich Shakespeare är en liten lättviktare till bok, kanske bäst lämpad för solstolen eller sjuksängen. Passar för alla som gillar chick lit… med en twist!

Rosa är över 30 och allmänt missnöjd med sitt liv. Hon är lågstadielärare men gillar inte barn, hennes expojkvän tillika livs kärlek ska gifta sig och bjöd precis in henne till bröllopet och hennes bögkompis Holgi har inte ens vett att vara sådär snygg och glamouröst Hollywood-bögig som han borde vara, utan ser ut som en tysk jäkla hobbit!

Det är nu twisten kommer. Rosa råkar liksom bli tillbakaskickad i tiden… och hamnar i William Shakespeares kropp! Shakespeare själv är inte alls glad över den här händelseutvecklingen och de båda grälar fram och tillbaka inne i Shakespeares huvud, innan de till slut bestämmer sig för att samarbeta för att skicka tillbaka Rosa till hennes egen kropp och tid. Men twist #2: Rosa kan inte återvända förrän hon funnit Den Sanna Kärleken™.

Som sagt, det här är en lättviktare. Småmysig, smårolig, med en ganska uppenbar men ändå fin sensmoral — och fullständigt historiskt inkorrekt, ifall någon undrade.

Plötzlich Shakespeare
Utgiven av Rowohlt Taschenbuch Verlag
Betyg: 3/5

Så börjar boken: Au Mann, ich war ja so etwas von einem Frauenklischee!

VAD ÖGAT SERvad-ogat-ser
av Lars Östling

Den här boken plockar snabbt poäng genom att pricka in två av mina absoluta favoritgenrer:
1. science fiction där mänskligheten befolkar nya planeter och
2. berättelser där allt går käpprätt åt helvete.

Fyra arker fyllda med kolonisatörer från jorden har precis hittat fram till en lämplig planet. Dessvärre visar det sig att planeten redan är bebodd. Och trots att de aplika invånarna är primitiva klassas de ändå som snäppet för intelligenta för att en kolonisation av planeten ska anses etisk. Allt enligt politiska beslut tagna på jorden.

Jag älskar den tanken. Att man diskuterade etik och moral före avfärd. Att man satt i möten och hade höga standard och bestämde att mänskligheten inte ska vara en pest för universum, som utan urskiljning krossar ekosystem varhelst vi drar fram. Att vi är bättre än så. Självklart bättre än så.

Precis lika självklart känns det att man, när man väl står där, helst räcker fingret åt bestämmelser i den stilen. Liksom, seriööst, skippa kolonisation och resa vidare mot okänt mål, för några apors skull? Eh!?

Så ja, planeten koloniseras.

Hur det går sen berättas i korta, korta kapitel ur många olika människors perspektiv, så att sidorna riktigt flyger förbi. Det är ett bra sätt att lära känna kolonin och förstå vilka problem det kan leda till, när folk som inte alls känner varandra ska bilda samhälle ihop (1000 människor per by är kanske lite väl tilltaget, dessutom?). Det enda som är lite synd är att karaktärernas personligheter inte bara visas i ord och handling, utan dessutom beskrivs, som om författaren inte vågat lita på att läsaren kan ta en hint.

Slutet av boken är också aningen långdraget i min smak. Utan att avslöja för mycket om handlingen kan sägas att den är pusslig av sig, så att man länge undrar hur allt hänger ihop, och när bitarna väl faller på plats och man förstår vartåt det barkar… ja, då känner i alla fall jag mig nöjd så. Då vill jag bara hoppa direkt till sista kapitlet, och mysa över hur det slutar.

Tack Epok förlag för rec-ex!

Vad ögat ser
Utgiven av Epok förlag 2014
Betyg: 3/5

Så börjar boken: Vår resa har nu pågått i sammanlagt 27 år och 23 dygn.

VAR ÄR ALASKA?var är alaska
av John Green

En fin liten ungdomsbok om att vara en outsider, fast med vänner — vänner man kanske inte känner sådär jätteväl ändå.

När Miles lämnar sitt trista, ensamma high school-liv bakom sig och börjar på college i Alabama hoppas han att hans liv ska förändras. Och visst gör det det — snart har han ett gäng nya vänner att plugga med, flörta, filosofera, festa, smygröka och ställa till med allehanda hyss på det strikta internatet.

Och så träffar han Alaska, den absolut snyggaste och intressantaste tjej han någonsin mött.

”Var är Alaska?” är den sortens bok som ligger kvar och skaver inne i tonårshjärtat. Alla karaktärer är lite skadade, har fått sina törnar i livet liksom, och många saker får hända utan att några direkta svar ges till varför de händer. Precis som det ofta är.

Looking for Alaska (2005)
Var är Alaska?
Översättning: Mats Fierras
Utgiven av Pocketförlaget (via Berghs Förlag AB) 2010
Betyg: 3/5

Så börjar boken: Veckan innan jag lämnade mina föräldrar och Florida och resten av mitt småttiga liv för att plugga på ett internat i Alabama, ville mamma prompt ställa till med en avskedsfest för mig.

MONSTRETS DOTTERmonstrets dotter
av Kristin Cashore

Flamma är ett så kallat ”monster” — övernaturligt vacker och med en medfödd talang för att styra andras tankar och vilseleda dem efter eget behag. Monsteregenskaperna har hon fått i arv efter sin far, en stor tyrann som ”alltid [funnit] tillfredsställelse i överflöd, och han började behöva fler kvinnor, fler fester och mer vin, och barn från hovet för omväxlings skull när kvinnorna blev för enformiga”.

Flamma själv är en betydligt vänare själ, snar till att hjälpa och trösta, men med fadern som enda exempel på vad man kan använda de manipulativa monsterkrafterna till har hon blivit rädd för sin egen makt och vilka hemskheter den kan locka henne till. Nu är fadern död sedan många år tillbaka och Flamma börjar bli vuxen på riktigt — kan hon göra upp med sitt förflutna och finna en egen väg i livet?

Cashore fortsätter att skriva engagerande för den unga läsaren, här i en fin coming of age-saga om att överkomma andra människors (men kanske mest sina egna?) förväntningar om vem man är. Precis som tidigare är författaren inte rädd för mörkret, utan vågar både antyda och beskriva ganska så gräsliga saker, som i citatet ovan. Trots det är ”Monstrets dotter” en i grund och botten snäll berättelse. Mycket tack vare Flamma själv, som jag upplevde som en ovanligt mjuk och fin huvudperson i dessa Hungerspelstider. Nej, det är inte någon direkt brist på tuffa tjejer i ungdomslitteraturen längre, men det här är första gången jag har velat beskriva en huvudperson som ”vän”. Det kändes oväntat på ett positivt sätt, och mycket passande i en bok där ett av de viktigaste budskapen är att det går att vara både en stark person och snäll — det ena måste inte utesluta det andra.

”Monstrets dotter” är bok nummer två i serien ”De utvalda”, men den är helt fristående från första boken (”Tankeläsaren”) och utspelar sig till och med många år före den. Handlingen är försatt till en annan ort där man inte har någon som helst kontakt med de kungadömen första boken utspelar sig i, och ingen har någonsin hört talas om några särlingar. Det är kul att se att Cashore kan variera sig och ”Monstrets dotter” gör sig tveklöst bra som fristående ungdomsbok, men har man läst första boken är det nog ändå lätt hänt att man blir lite besviken, vid bristen på de intressanta särlingarna.

Fire (2009)
De utvalda: Monstrets dotter
Översättning: Carina Jansson
Utgiven av Bokförlaget Semic 2012
Serie: Bok 2 av 3 i ”De utvalda” (Graceling Realm), fristående
Betyg: 3/5

Så börjar boken: Larch tänkte ofta att om det inte hade varit för hans nyfödde son, skulle han aldrig ha överlevt sin hustru Mikras död.

DEN FÖRSTA KVINNAN [e-bok]Den första kvinnan
av Susanne Samuelsson

Det här är e-novell utgiven av nystartade Epok förlag, grundat av bland annat Jonny från Swedish Zombie. De ger ut skräck, fantasy och science fiction i både tryckt form och e-boksformat.

Den första kvinnan är en kort novell, med betoning på kort — den är bara strax under två sidor lång. Under de här två sidorna lyckas Samuelsson snabbt bygga upp en stämning som känns klart dystopisk, samtidigt som det är något som skaver lite, eftersom det inte känns självklart att berättarrösten är någon man vill lita på. (Och sånt är ju alltid trevligt, eller hur?)

Berättelsen tappar mig lite precis i slutet då jag inte riktigt hänger med i vad det är som händer eller varför, men fram till dess är det en riktigt fängslande liten novell som tvingar en att tänka till. Kul!

Men nu vill jag prata lite om e-böcker. Jag är nämligen inte alls någon e-boksläsare i vanliga fall, förstår liksom inte poängen med att läsa något på en skärm om jag kan få det i handen istället. Men med Den första kvinnan har Epok förlag precis gett mig ett helt nytt och väldigt starkt argument för e-böcker.

En novell så pass kort som den här hade nämligen aldrig kunnat publiceras för sig själv i tryckt format — den hade tvingats lifta ihop med flera andra berättelser i en novellsamling av något slag. Att den tack vare e-boksformatet kan få stå för sig själv, med egen framsida och allt, är guld värt för novellen. Om fler förlag använde e-bokens möjligheter för att ge ut fristående noveller på det här sättet, tror jag att det skulle det stärka värdet av den enskilda novellen oerhört.

Den första kvinnan
Utgiven av Epok förlag 2014
Betyg: 3/5

Så börjar novellen: Egentligen borde jag ha slängt kuvertet.

EVIG NATTevig natt
Michelle Paver

Året är 1937 och Jack Miller lever ett eländigt liv i London. Intellektuell men utfattig sliter han hund på en fabrik, år ut och år in, bara för att ha råd att bo kvar så att han kan fortsätta slita. 28 år och hans liv tycks redan vara över.

Ändå tvekar han först, när han får erbjudandet att följa med som medhjälpare vid en polarexpedition till Gruhuken, Spetsbergen. Kylan är livsfarlig, natten fyra månader lång och de andra expeditionsmedlemmarna är sådana där olidliga överklasstyper.

Men med följer han ändå till slut, gubevars

”Evig natt” är en bok som till en början levererar precis allt jag vill ha. Jag älskar misären i London, den här känslan av hopplös, klibbig, kvävande vardag, och allt som har med klassfrågor att göra. Sedan bär det av norrut, och här gör Paver ett fantastiskt jobb med att bygga upp stämningen: hon beskriver overkliga ismiljöer, Jacks motvilja inför deras slädhundar, tystlåtna norrmän som säger ja på en inandning ”på det där skandinaviska sättet”… Och över allt vilar en obestämd känsla av att allt kommer att gå åt helvete. Älskar’t.

Det [Gruhuken] är tusentals mil från Tootings försök att uppehålla ett sken av välstånd trots fattigdomen; långt från oron över om kragen kunde duga ytterligare en dag. Min stackars mor levde för det där. Jag minns hur hon ”fixade trappan” utanför vårt hus i Bexhill. Hon hade en flicka till hjälp med grovsysslorna, men trapporna var hennes eget område. Hon målade trappan till ytterdörren vit, den vid grinden grå. När jag tänker på det nu är det hjärtslitande. Att slösa bort sin tid med att måla stenar.

När expeditionen väl infunnit sig på Gruhuken känns det som om en mer traditionell spökhistoria tar vid, och den engagerade mig inte på samma sätt — gissningsvis för att jag helt enkelt aldrig blev skrämd. (Spökhistorier har ju en viss tendens att stå och falla med sin förmåga att skrämmas…) Men vare sig man tycker att boken är läskig eller inte är det fortfarande trevlig läsning som ger mersmak, mycket tack vare den unika inramning Arktis skänker.

Så, vad är då sensmoralen i en sån här berättelse? Såvitt jag kan förstå, nånting i den här stilen:

♥ Stanna inte kvar där du vantrivs och måla stenar
— ta istället chansen att bege dig ut på äventyr,
så kanske du får dö en fruktansvärd död. 

Dark Matter (2010)
Evig natt: en arktisk spökromann
Översättning: Birgitta Gahrton
Utgiven av Månpocket (via Semic förlag) 2012
Betyg: 3/5

Så börjar boken: Det går inte, jag reser inte.

Nä, hörrni. Snart är det nyår och jag ligger långt efter med bloggandet. Inte för att jag alltid recenserar allt jag läser, men jag har en bunt böcker på skrivbordet som faktiskt förtjänar någon typ av utlåtande. Så varför inte Twitterrecensioner? Ni har säkert ingen tid att lägga på bloggläsande just nu i alla fall ;)


 

Världens mått av Daniel Kehlmann (4/5)Världens mått

Handling på 140 tecken: De två tyska vetenskapsmännen Humboldt och Gauss, den ene mer excentrisk än den andre, ska träffas för första gången på ålderns höst.

Omdöme på 140 tecken: Härligt skrönaktigt berättad! Satt och fnissade för mig själv mest hela tiden. Och tydligen lärde jag mig en del naturhistoria på kuppen?

Så börjar boken: I september 1828 lämnade landets störste matematiker för första gången på flera år sin hemstad för att delta i Tyska naturforskarkongressen i Berlin. Självfallet ville han inte dit.


 

Die Entdeckung der Currywurst av Uwe Timm (3/5)ZHR2XzEyODM5

Handling på 140 tecken: Ung tysk soldat under andra världskriget tillbringar natten med äldre kvinna och råkar liksom desertera på kuppen. Plus currywurst.

Omdöme på 140 tecken: Lågmäld humor varvad med oväntad svärta. En tempomässigt lugn bok som förtjänar långt mer läsro än jag hade att erbjuda vid tillfället.

Så börjar boken: Vor gut zwölf Jahren habe ich zum letzten Mal eine Currywurst an der Bude von Frau Brücker gegessen.


 

Han åt mitt hjärta av Viktor Algren (4/5)9789197787550_200_han-at-mitt-hjarta_haftad

Handling på 140 tecken: Desillusionerad bibliotekarie och bög blir varulv och börjar mörda Sverigedemokrater — ‘nuff said!

Omdöme på 140 tecken: ÄLSKAR första halvan. Svart humor och hög igenkänning för den nyutexaminerade kulturaren. Dock inte lika förtjust i varulveriet.

Så börjar boken: Jag skulle vilja börja min historia sensationellt och dramatiskt men jag måste hålla mig till sanningen och börja en måndag.


 

Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. Le Guin (2/5)trollkarlen från övärlden

Handling på 140 tecken: Pojke blir trollkarlslärling och lite för högmodig. Släpper lös en farlig kraft i världen som han flyr i många år, men slutligen måste möta.

Omdöme på 140 tecken: Begriper mig inte på storheten i den här fantasyklassikern. Kanske är jag för gammal? En enda lång uppenbar läxa i ödmjukhet.

Så börjar boken: Ön Gont är en enda stor klippa som lyfter sin spets upp över den stormhärjade Norra fartleden. Den ön är berömd för sina trollkarlar.


 

Fred så gyllene av Stefan Hagel (2/5)fred-sc3a5-gyllene-liten-v3

Handling på 140 tecken: Episk fantasy om ett land i slutet av en långvarig fredsperiod, där bondflickan Tennara ska spela en större roll än hon kunnat anat.

Omdöme på 140 tecken: Svår att komma in i. Karaktärerna och koncepten finns där, men allt är liite för hög fantasy för mig och transportsträckorna är för långa.

Så börjar boken: Lansar bröt igenom den vita morgondimman, burna av osynliga förebud.

KRABBANS GÅNGkrabbans gång
av Günter Grass

Så var den utläst! Den där sablans hand-skrivna boken som jag ville kasta ifrån mig redan efter första sidan och aldrig någonsin se röken av igen.

Den blev bättre.

Låt mig börja med att berätta om ett skepp, Wilhelm Gustloff, ett tyskt passagerar-fartyg som sjönk 1945 efter att ha träffats av ryska torpeder. Aldrig hört talas om det? Då är du inte ensam. Men från och med nu vet du att det är, på riktigt, den värsta fartygskatstrofen i världshistorien, där över 9000 människor dog, varav hälften var barn. (Som jämförelse kan nämnas att Titanic hade cirka 2000 passagerare. Totalt.)

Berättarjaget i Krabbans gång är den numera medelmåttiga journalisten Paul som föddes mitt under Wilhelm Gustloffs förlisning. I hela sitt liv har han fått den natten återberättad för sig av sin mor — en riktig personlighet! — som anser att det är hans förbannade plikt att skriva om den bortglömda katastrofen. Själv är han mycket tveksam. Hur klokt vore det egentligen att, under rådande politiskt klimat, försöka lyfta fram ett gammalt skepp, namngivet efter en nazistprofil? I likhet med många andra tyskar är han mer bekväm med att låta det förflutna vara.

Men så en dag när han klickar runt på nätet hittar han en neonazistisk sida som hyllar Wilhelm Gustloff (mannen och skeppet). När han väl har sett den kan han inte låta bli att gå in dit läsa, om och om igen. När judesignaturen ”David” plötsligt dyker upp och börjar kommentera på sidan skruvas stämningen upp. Paul följer spänt händelseutvecklingen, samtidigt som han tänker tillbaka på sina egna upplevelser, historiska fakta och allt hans mamma berättat för honom. Och är det förresten inte något som är lite bekant med internetsidans grundare…?

Bokens titel, Krabbans gång, syftar på dess något speciella berättarstil, som likt en krabba kilar fram och tillbaka mellan nutid och dåtid och mellan fakta och prosa. Det är ett ganska krävande sätt att berätta en historia och det tvingar fram ett långsamt lästempo, något som kanske inte uppskattas av alla — gudars vet att jag, som gärna läser snabbare än jag hinner tänka ibland, hade svårt att vänja mig vid det.

Trots att jag upplevde den som rätt seg slutar det ändå med ett övervägande positivt omdöme för boken, som, bara man ger den tid till det, kilar fram och tillbaka över en enorm spännvidd känslor och teman. Internetforumvinklingen på nazismen känns ju ganska så aktuell… Dessutom blev jag nog lite småkär i moderns minst sagt överväldigande personlighet. På baksidan av boken står det att hon är med i författarens ”Danzig-trilogi” också, men det har jag faktiskt inte orkat kolla upp alls. Nu får det vara nog med Günter för ett tag…

Slutligen vill jag bara kort nämna den svenska översättningen av Lars W. Freij, för den är alldeles förträfflig. Vilket hästjobb till bok! Speciellt imponerad är jag över hur han lyckas fånga tonen i mammans språk. Hon pratar utpräglad dialekt hela vägen igenom, och inte en enda gång känns det krystat eller fel, utan bara helt och hållet klockrent.

(OBS! Den här boken ingår i 3 på 3-utmaningen 2013, där jag läser modern tysk litteratur.)

Im Krebsgang (2002)
Krabbans gång
Översättning: Lars W. Freij
Utgiven av Albert Bonniers förlag 2003
Betyg: 3/5

Så här börjar boken: ”Varför först nu?” sade någon som inte är jag.

EN OVÄNTAD VÄNSKAP—————————–UNTOUCHABLE
av Abdel Sellou——————————————–av Philippe Pozzo di Borgo

en oväntad vänskap bok

Filmen EN OVÄNTAD VÄNSKAP kan det inte vara många som har missat, så upphaussad som den blev härom året. Du vet, den där filmen som handlar om en stenrik men rullstolsbunden fransman som anställer en ung och kriminell invandrarkille som sin personliga assistent, och sen har de grymt roligt tillsammans och blir vänner för livet.

Filmen har kritiserats för att vara stereotyp — men den är baserad på en sann historia, och vad är väl mer stereotypt än verkligheten? Jag tycker mig i alla fall känna igen Philippe Pozzo di Borgo, den rullstolsburne rikingen i filmen, när jag läser hans egen berättelse i UNTOUCHABLE. För nog känns han som en typisk rik snubbe; hans intressen är klassisk musik, modern konst och opera.
I sin bok berättar han om hur han vid 42 års ålder råkar ut för olyckan som gör honom tetraplegisk, förlamad från halsen och ner, och träffar Abdel Sellou.

(Obs! Untouchable är den engelska easy read-varianten av boken. Det franska originalet heter LE SECOND SOUFFLE och den vanliga engelska översättningen A SECOND WIND.)

Sellou är intressant nog mycket svårare att känna igen, och inte bara till utseendet (Sorry brudar men han är inte lång och svart, han är en liten arab.) Filmskaparna måste verkligen ha slagit knut på sig själva för att göra honom till en sympatisk karaktär, när han i själva verket kanske inte alls var speciellt sympatisk. di Borgo målar upp en bild av sin unge vårdare som en plump och våldsam man, med taskig kvinnosyn och tveksam moral. Min lättlästa version av boken känns emellanåt som en punktlista över Sellous alla dåliga kvalitéer. Trots det lyckas di Borgo ändå förmedla vad det var han såg i den unge Sellou som gjorde honom värd all problematik.

sellou

Det är di Borgos bok från 2001 som har stått som mall för filmen. Sellou själv har hållit sig undan från rampljuset. Men förra året (2012), ett år efter filmens premiär, valde Sellou till slut att bryta tystnaden och berätta sin egen historia i boken EN OVÄNTAD VÄNSKAP.

En betydande del av boken handlar om Sellous uppväxt i ett av Paris sämre områden. Det kommer som en positiv överraskning — han har alltså en historia till att berätta. En historia som känns minst lika relevant som den han är känd för. Det är upprörande läsning. Upprörande på det där hopplösa, maktlösa sättet som bäst bara kan beskrivas av det här citatet:

Ibland försöker de varna mig.
——– — Akta dig, Sellou, tiden går … När du har fyllt år nästa gång kommer vi att kunna bura in dig för gott.
——– Jag skrattar åt det. Inte för att jag inte tror på det, för det gör jag, eftersom de säger det. Men för det första är jag inte rädd för något som jag inte vet något om, och för det andra har jag goda skäl att tro att fängelset inte är så farligt. Och att man kommer ut snabbt.
——– Jag märker det på senegaleserna som har lite för kul med tjejer. Då och då åker de fast för gruppvåldtäkt. De får max sex månader, och sedan kommer de ut med några nya kilon runt midjan och nya frisyrer. Och så börjar de om igen och unnar sig en ny liten tjej.
——– En gång var det en av dem som fick tre år, men det var för att han hade stuckit ut ögat på tjejen med ett järnrör.

Eller som di Borgo återger i sin bok: ”Lots of people from that neighbourhood preferred to spend winters in prison. At least they were warm there.”

Efter ungefär halva boken träffar de två männen varandra, och så börjar den vid det här laget bekanta berättelsen. Båda två berättar om ungefär samma saker (även om Sellou hoppar över mycket då han verkar förutsätta att alla redan har både sett filmen och läst di Borgos bok), men de kommer från så pass olika bakgrunder att det hela ändå mynnar ut i två väldigt olika berättelser. Ingen av dem berättar sin historia perfekt, men de kompletterar varandra och tillsammans visar de upp en ovanligt mångfacetterad sanning.

Le second souffle (2001)
A Second Wind (2012)
Översättning: Anna Asbury
Untouchable — Friends for Life
Anpassning till lättläst: Sonja Markowski
Utgiven av ReadZone Books Limited 2013
Betyg: 3/5

Så här börjar boken: I used to love paragliding.

Tu as changé ma vie – Intouchables pour toujours (2012)
En oväntad vänskap
Översättning: Maria Store
Utgiven av Libris förlag 2013
Betyg: 3/5

Så här börjar boken: Jag sprang och sprang och sprang. Jag var vältränad på den tiden.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3