You are currently browsing the category archive for the ‘Fantasyy’ category.

Inget piggar väl upp en bok som en välplacerad förolämpning. Här är ett gäng förolämpningar från böcker jag läst. Har ni några favoritförolämpningar?

humour-book

“The man is as useless as nipples on a breastplate.”
– A Feast for Crows, George RR Martin

”You guys are so unhip it’s a wonder your bums don’t fall off.”
– The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy, Douglas Adams

‘Meed is a primping dunce,’ she shot over her shoulder. ‘He’ll be as much use on a battlefield as a two-copper whore.’ She thought about it a moment. ‘Actually, I’m not being fair. The whore at least might improve morale. Meed is about as inspiring as a mouldy flannel.’
– The Heroes, Joe Abercrombie

‘It would seem that you have no useful skill or talent whatsoever,’ he said. ‘Have you thought of going into teaching?’
– Mort, Terry Pratchett

His whole personality was like an elaborate joke that never stopped telling.
The Magician, Lev Grossman

”I got to tell you, you don’t look too bright. I got a son, stupid as a man who bought his stupid at a two-for-one sale, and you remind me of him.”
American Gods, Neil Gaiman

”You wouldn’t have the wit to find the fucking ground if I threw you out a bloody window! Are you listening? You’d have to take your shoes and breeches off to count to twenty-one!”
– Red Seas Under Red Skies, Scott Lynch

Mr. Moony presents his compliments to Professor Snape and begs him to keep his abnormally large nose out of other people’s business.
Mr. Prongs agrees with Mr. Moony and would like to add that Professor Snape is an ugly git.
Mr. Padfoot would like to register his astonishment that an idiot like that ever became a Professor.
Mr. Wormtail bids Professor Snape good day, and advises him to wash his hair, the slime-ball.

– Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, J.K. Rowling

Annonser

path-of-destructionTwo there should be; no more, no less. One to embody power, the other to crave it.
– Darth Bane

Efter Rogue One klev jag ut från biografen, för första gången genuint intresserad av att veta mer om Star Wars-universat. Snabbt såg jag om alla de andra filmerna – men det släckte inte törsten efter mer. Skulle jag våga ge mig på min första Star Wars-bok istället? Och i så fall: var tusan börjar man?

Efter en snabb googling verkade konsensus på internet vara att man bör göra ett av dessa två:

  • Läsa Thrawn-trilogin från 1991-1993 som ett bra intro
  • Läsa vad tusan man vill som låter intressant

Jag valde alternativ två. Det blev en tio timmar lång, nästan fånigt välproducerad ljudbok om Darth Bane, sithen som införde rule of two.

Vi lär känna Bane i början av boken som en 23-årig gruvarbetare på en miserabel liten planet i the Outer Rim. Planeten är del av republiken men ligger så långt ut att de som bor där sällan ser några fördelar med det, utan tvärtom ofta känner sig utnyttjade av republiken, som köper deras produkter billigt, värvar deras unga som soldater – och drar vidare till nästa planet. Stödet för sith är starkt.

Karpyshyn lyckas riktigt bra med att förklara den mörka sidans dragningskraft och göra ”sith vs jedi” till en inte fullt så svartvit fråga. Det är lätt att dra paralleller till dagens politik och hur människor i utsatta områden tappar tron på den goda staten. Det är så självklart, ur Banes perspektiv, att välja sithsidan. Och när bokens enda kvinnliga karaktär introduceras – en föredetta jedi som bytt sida – förstår man henne bara alltför väl.

Boken som helhet får en stark trea av mig. Det är ingen fantastisk prosa eller något för den djupa tänkaren, men en nog så underhållande historia i högt tempo. För mig som nybörjare besvarar boken därtill många frågor om allt från politik och historia till stridsteknik med ljussvärd. Ljudboken är välproducerad och känns lyxig, med en riktigt bra uppläsare, schyssta ljudeffekter och välavvägt bakgrundssorl. Stundtals känns boken lite seg eftersom man ju vet i förväg ungefär vad som ska hända, och Karpyshyn väger inte alltid upp för den förutsägbarheten i hur han skriver.

Star Wars: Darth Bane: Path of Destruction
Utgiven av Arrow Books Ltd 2006
Utgiven som ljudbok av Random House Audio 2012
Uppläsare: Jonathan Davis
Serie: Del 1 av 3 i serien ”Star Wars: Darth Bane”
Betyg: 3/5 – bra bok

Så börjar boken: In the last days of the Old Republic, the Sith – followers of the Force’s dark side and ancient enemies of the Jedi order – numbered only two: one Master and one apprentice. Yet it was not always so.

Hirka o_dinsbarcmyk_10735har, till skillnad från alla andra barn i byn, växt upp utan svans. Hon har alltid fått höra att en varg tog hennes svans när hon var nyfödd, och hennes värld rasar samman när hennes adoptivpappa avslöjar sanningen – hon har aldrig haft någon.

Avslöjandet kommer när Hirka är femton och det börjar bli dags för Riten. Trots att hon är så gammal har hon fortfarande inte har lärt sig att ”famna”, att använda magi, och hennes pappa tror att det kan vara direkt farligt för henne att delta i Riten som är en ceremoni där man som tonåring reser in till huvudstaden för att visa hur stark magisk kraft man besitter. Alla kan famna, men i folktron finns hemska myter och legender om ”odinsbarn”, de svanslösa, som inte kan famna. Rötan. Är Hirka ett odinsbarn? Och vad ska hon ta sig till nu?

Mycket trevlig ungdomsfantasy med nordisk feeling. Originell, spännande och kittlande mörk. Världsbygget känns självklart.

Odinsbarn (2013)
Odinsbarn
Översättning: Ylva Kempe

Utgiven av B. Wahlströms 2015
Serie: Del 1 av 3 i ”Korpringarna”
Betyg: 4/5 – rekommenderas!

Så börjar första boken: Thorrald lyckades ta sig in genom dörren, men han förmådde inte stänga den bakom sig.

hornDen här fantasyromanen utspelar sig faktiskt helt och hållet på ett värdshus. Det blir snöstorm och alla där inne – krigaren Havard, magikern Leandra, värdshusvärden och hans tre döttrar, ett ruffigt banditgäng och många andra – blir insnöade. Tillsammans med en varulv.

Första delen av boken är som en slutna rummet-deckare i fantasymiljö. Ingen vet vem varulven är men folk fortsätter att dö. Det är välskrivet och spännande och tekniskt sett hade det kunnat vara hela boken, jag hade inte klagat!

Nu har författaren däremot större visioner än så och andra halvan av boken antar ett mer klassiskt episkt fantasystuk där världen breddas utanför värdshusets väggar – lite historia, lite politik, lite kartor, lite om hur magin fungerar – för att förbereda läsaren inför del två i serien, som förstås inte kan utspela sig på värdshuset den också. Det mesta är tekniskt sett intressant, men allting presenteras genom vad de läser och pratar om samtidigt som de fortfarande sitter fast inne på värdshuset och borde oroa sig över annat, så historielektionerna kan kännas lite påtvingade.

Överlag gillade jag boken som fristående verk men jag vet inte om jag vill fortsätta med serien eftersom den aldrig höjde sig över normalbra. Framförallt de båda huvudpersonerna, Havard och Leandra, känns ganska platta och klichéartade – den kompetente manliga krigaren och den vackra unga oerfarna magikern som också råkar vara halvalv liksom, tillåt mig himla med ögonen. Författaren uppehåller sig också något för mycket vid de kvinnliga karaktärernas läppar och bröst och kurviga figurer för min smak. Man får känslan av att boken är äldre än den är.

Das Erste Horn
Utgiven av Piper Verlag 2011
Serie: Del 1 av 6 i ”Das Geheimnis von Askir”
Betyg: 2/5 – nja

Så börjar boken: Ich war schon häufiger im Gasthof Zum Hammerkopf gewesen, und so besaß ich das Privileg, einen einzelnen Tisch in der Nähe der Theke mein Eigen nennen zu dürfen.

DER LETZTE KRIEGERder-letzte-krieger
av David Falk

Människans tid är förbi. Ett enda stort, ödesdigert krig har jämnat mänskligheten med marken och Athanor står ensam kvar, den sista levande människan i en värld fylld av alver, dvärgar och orcher. Så vad gör han nu?

Ingenting överdrivet intressant, faktiskt. ”Der letzte Krieger” försöker ge intryck av att vara en mörk och rå bok — baksidetexten hyllar författaren som en tysk Abercrombie — men i själva verket är det en rätt standardmässig fantasyberättelse, där det krigas en hel del och alverna bor i skogen.

Nu är jag lite orättvis, för det är inget fel på boken. Det är en stabilt berättad episk fantasy. Världen är genomtänkt och ett och annat unikt inslag gör det hela lite mer intressant (troll och harpyor spelar oväntat och roligt nog stora roller), vilket gör boken till helt okej underhållning för stunden, om än utan djup.

Det jag hade hoppats på, förresten, var en fantasyvärld där mänskligheten inte utrotats i något stort krig, utan där den istället, långsamt men obevekligt, blivit utkonkurrerad av de andra intelligenta raserna. För allvarligt talat nu, med tanke på hur många humanoida raser fantasyvärldarna vanligtvis brukar krylla av, varför har jag ännu inte läst en enda bok på det temat? (Finns den boken redan? Var hittar jag den?)

Der letzte Krieger
Utgiven av Piper Verlag 2013
Betyg: 2/5

Så börjar boken: Der Schrei des Gefangenen hallte durch die Nacht.

20140517-020911.jpg

MONSTRETS DOTTERmonstrets dotter
av Kristin Cashore

Flamma är ett så kallat ”monster” — övernaturligt vacker och med en medfödd talang för att styra andras tankar och vilseleda dem efter eget behag. Monsteregenskaperna har hon fått i arv efter sin far, en stor tyrann som ”alltid [funnit] tillfredsställelse i överflöd, och han började behöva fler kvinnor, fler fester och mer vin, och barn från hovet för omväxlings skull när kvinnorna blev för enformiga”.

Flamma själv är en betydligt vänare själ, snar till att hjälpa och trösta, men med fadern som enda exempel på vad man kan använda de manipulativa monsterkrafterna till har hon blivit rädd för sin egen makt och vilka hemskheter den kan locka henne till. Nu är fadern död sedan många år tillbaka och Flamma börjar bli vuxen på riktigt — kan hon göra upp med sitt förflutna och finna en egen väg i livet?

Cashore fortsätter att skriva engagerande för den unga läsaren, här i en fin coming of age-saga om att överkomma andra människors (men kanske mest sina egna?) förväntningar om vem man är. Precis som tidigare är författaren inte rädd för mörkret, utan vågar både antyda och beskriva ganska så gräsliga saker, som i citatet ovan. Trots det är ”Monstrets dotter” en i grund och botten snäll berättelse. Mycket tack vare Flamma själv, som jag upplevde som en ovanligt mjuk och fin huvudperson i dessa Hungerspelstider. Nej, det är inte någon direkt brist på tuffa tjejer i ungdomslitteraturen längre, men det här är första gången jag har velat beskriva en huvudperson som ”vän”. Det kändes oväntat på ett positivt sätt, och mycket passande i en bok där ett av de viktigaste budskapen är att det går att vara både en stark person och snäll — det ena måste inte utesluta det andra.

”Monstrets dotter” är bok nummer två i serien ”De utvalda”, men den är helt fristående från första boken (”Tankeläsaren”) och utspelar sig till och med många år före den. Handlingen är försatt till en annan ort där man inte har någon som helst kontakt med de kungadömen första boken utspelar sig i, och ingen har någonsin hört talas om några särlingar. Det är kul att se att Cashore kan variera sig och ”Monstrets dotter” gör sig tveklöst bra som fristående ungdomsbok, men har man läst första boken är det nog ändå lätt hänt att man blir lite besviken, vid bristen på de intressanta särlingarna.

Fire (2009)
De utvalda: Monstrets dotter
Översättning: Carina Jansson
Utgiven av Bokförlaget Semic 2012
Serie: Bok 2 av 3 i ”De utvalda” (Graceling Realm), fristående
Betyg: 3/5

Så börjar boken: Larch tänkte ofta att om det inte hade varit för hans nyfödde son, skulle han aldrig ha överlevt sin hustru Mikras död.

RED COUNTRYred country
av Joe Abercrombie

Jag är ganska säker på att Red Country , rent objektivt, är ungefär lika bra som Abercrombies böcker brukar vara — den kännetecknas trots allt av samma bistra humor, samma bleka utsikter, samma sorts moraliska förfall… Men för mig bara funkar det inte. Fyra hundra sidor in och jag är så uttråkad att jag till slut ger upp.

Problemet är lättidentifierat: Jag, personligen, är mätt på Abercrombie nu. Fem långa romaner har jag hängt med — och vilka tider det har varit! — men det börjar kännas som att han upprepar sig. Han är liksom inte en författare som förnyar sig speciellt mycket, utan det här är, på gott och ont, precis samma grej som alltid.

Nope, tack för allt Abercrombie, men nu drar jag vidare till nya jaktmarker. Ny fantasy, nya författare — TIPS!?

(PS: Den här webcomicen blir man förstås liite sugen på att läsa: First Law Comic.)

Red Country
Utgiven av Gollancz 2012
Serie: Fristående uppföljare till Abercrombies tidigare böcker
Betyg: 2/5

Så börjar boken: ‘Gold.’

Nu är Dödens trubadur äntligen här, den fristående uppföljaren till Röd skymning. Veckans tips på SF-bokhandeln.

Titta jag är med i den =3

IMG_1669

 

Leia diggar bibelsnöret, i vanlig ordning. (Kolla vad blank och fin boken är!)

IMG_1688

En bok, två katter? Slagsmål!

IMG_1691IMG_1692

IMG_1695

 

RED SEAS UNDER RED SKIESred seas under red skies
av Scott Lynch

Det här är en recension av den andra delen i Scott Lynchs fantasyserie. Spoilervarning för alla som inte läst The Lies of Locke Lamora.

Efter händelserna i första boken har Locke och Jean tagit sin tillflykt till Tal Verrar, staden känd som hem till världens allra mest exklusiva casino. Och världens farligaste. Ett faktum som så klart inte avskräcker våra två skurkar, som genast sätter i verket en komplicerad plan för att tömma casinots kassavalv.

Det går förstås inte alls som de hade tänkt sig. Locke och Jean dras snabbt in i stadens politiska maktspel och snart måste de jonglera multipla identiteter, och rätt vad det är blir de pirater!

Red Seas Under Red Skies är en historia full av svindlande bluffar och smarta vändningar. Det är lite som fantasyversionen av filmer i stil med Ocean’s Eleven, med rapp dialog och sköna skurkar att heja på. Att läsa Scott Lynch är framför allt roligt och jag hade verkligen inte en tråkig sekund. Läs!

Den stora skillnaden från första boken tycker jag går att finna i portätten av Locke och Jean. Det känns som att det är först nu, när det bara är de två, som de får blomma ut på riktigt och bli de två klart älskvärda antihjältarna vi alltid misstänkte att de kanske var. Utöver dem vimlar det dessutom av inspirerade bikaraktärer, om vilka det bör påpekas att en betydande mängd är kvinnor, som inte ens är vackra jämt (fantasyflämt!).

God jul!

Red Seas Under Red Skies
Utgiven av Gollancz 2007
Serie: Del 2 av planerade 7 i The Gentleman Bastards
Betyg: 5/5

Så börjar boken: Locke Lamora stood on the pier in Tal Verrar with the hot wind of a burning ship at his back and the cold bite of a loaded crossbow’s bolt at his neck.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3