You are currently browsing the category archive for the ‘Noveller & kortromaner’ category.

DEN FÖRSTA KVINNAN [e-bok]Den första kvinnan
av Susanne Samuelsson

Det här är e-novell utgiven av nystartade Epok förlag, grundat av bland annat Jonny från Swedish Zombie. De ger ut skräck, fantasy och science fiction i både tryckt form och e-boksformat.

Den första kvinnan är en kort novell, med betoning på kort — den är bara strax under två sidor lång. Under de här två sidorna lyckas Samuelsson snabbt bygga upp en stämning som känns klart dystopisk, samtidigt som det är något som skaver lite, eftersom det inte känns självklart att berättarrösten är någon man vill lita på. (Och sånt är ju alltid trevligt, eller hur?)

Berättelsen tappar mig lite precis i slutet då jag inte riktigt hänger med i vad det är som händer eller varför, men fram till dess är det en riktigt fängslande liten novell som tvingar en att tänka till. Kul!

Men nu vill jag prata lite om e-böcker. Jag är nämligen inte alls någon e-boksläsare i vanliga fall, förstår liksom inte poängen med att läsa något på en skärm om jag kan få det i handen istället. Men med Den första kvinnan har Epok förlag precis gett mig ett helt nytt och väldigt starkt argument för e-böcker.

En novell så pass kort som den här hade nämligen aldrig kunnat publiceras för sig själv i tryckt format — den hade tvingats lifta ihop med flera andra berättelser i en novellsamling av något slag. Att den tack vare e-boksformatet kan få stå för sig själv, med egen framsida och allt, är guld värt för novellen. Om fler förlag använde e-bokens möjligheter för att ge ut fristående noveller på det här sättet, tror jag att det skulle det stärka värdet av den enskilda novellen oerhört.

Den första kvinnan
Utgiven av Epok förlag 2014
Betyg: 3/5

Så börjar novellen: Egentligen borde jag ha slängt kuvertet.

HAUPTSACHE NICHTS MIT MENSCHENhämta
av Paul Bokowski

Det här är en humoristisk liten novellsamling av tyska författaren och homosexprofilen Paul Bokowski, där han berättar om knäppa grejer han råkat ut för.

Bokowski bor i förorten bland turkar och Westfalenbor. En gång råkade han av misstag hamna på personalfest på IKEA fast han inte var anställd, en annan gång gick han på ett schlager-nakenparty (för, öh, det är en grej) som plötsligt fick besök av ett gammalt par som ville fråga om vägen, och så var det den där gången när hans mamma gjorde något alldeles oförlåtligt chockerande…

En mysrolig samling med en emellanåt fräck ton — 10/10 would read again.

Hauptsache nichts mit Menschen: Geschichten
Utgiven av Satyr Verlag
Betyg: 4/5

Så börjar boken: Etwas Schreckliches ist passiert. Nie hätte ich gedacht, dass es wirklich so weit kommen könnte, aber es ist. Plötzlich, unerwartet und ohne jede Vorwarnung: Meine Mutter hat mich gegoogelt.

TJÄRVEN [mp3-bok]tjarven
av John Ajvide Lindqvist

Klassåterträff i Stockholms skärgård. Det är midsommar, men trots det olämpliga datumet blir de ändå ett litet gäng som tar båten ut till Tjärven. Och där går allt åt helvete.

Tjärven är en tajt zombiethriller med högt tempo och mycket splatter. Lindqvist lägger precis rätt mängd tid på att förankra alla karaktärer innan slakten sätter igång. Det förruttnade, uppsvällda, genomvidriga kontrasterar fint mot det helyllesvenska i deras skärgårdsmidsommar och ända in i slutet är det oklart hur det ska gå för alla. Ett tydligt bevis på att vår svenska Stephen King kan skriva kort också, när han vill.

Mest cred ska författaren ha för realismen. Det är skönt att ingen tog med sig skjutvapen till midsommarfirandet och att samtliga är ungefär lika bra på överlevnad som jag och min granne. Klasskamraternas första möte med en zombie är inget mindre än lysande.

Det är Lindqvist själv som är berättarröst i mp3-boken, men jag vet inte om det var rätt val. Han är inte alls dåligt, men han pratar ganska monotont och det gjorde att jag ibland tappade koncentrationen och började tänka på annat.

Tjärven
Speltid ca 5 timmar
Uppläsare: John Ajvide Lindqvist
Utgiven av Rigmondo 2011
Betyg: 4/5

Så här börjar boken: Karl-Erik och Markus står på bryggan med händerna i byxfickorna och begrundar farkosten som ska bära dem till deras undergång.

NÄR BÖRJAR DET RIKTIGA nar_borjar_det_riktiga_livet-fredrik_lindstrom-18945621-frntlLIVET [ljudbok]
av Fredrik Lindström

Fredrik Lindström känner vi väl huvudsakligen till som komiker och språknörd, men han har också skrivit ett antal (fyra?) novellsamlingar om livet och människan. När börjar det riktiga livet är den senaste av dem.

Varje kapitel är ett kort nedslag i en ny persons liv. Vi får bland annat möta paret som har ett dyrt lyxkök de aldrig lagar mat i, kvinnan som gömmer sig för sitt barn på lekplatsen och mannen som har köpt en båt för att kanske äntligen få knulla. Vanliga svenskar, liksom.

Eftersom ingenting egentligen ”händer” är det nog lätt att avfärda hela novellsamlingen som bagatellartad, men det ska man inte vara alltför snabb med. Är man bara lite filosofiskt lagd och intresserad av människor i största allmänhet, och vår roll i det moderna samhället i synnerhet, så kan man få ut en hel del av en sån här samling, för den ligger onekligen rätt i tiden. Personligen märkte jag att det berodde mycket på min egen dagsform huruvida jag fann någon mening i novellerna eller inte — och likaså om jag fann dem nedslående eller upplyftande (fast med tanke på bokens namn är de nog tänkta att vara nedslående!?).

Om möjligheten finns skulle jag rekommendera att man lyssnar på När börjar det riktiga livet tillsammans. Den är bara tre timmar lång så det krävs inte många sittningar för att lyssna igenom den, och när de olika liven börjar flimra förbi kan det vara kul att ha någon att diskutera dem med.

Att Lindström läser upp sin egen bok är förresten ett riktigt genidrag. Hans diskreta Eskilstuna-gnäll passar fantastiskt bra ihop med innehållet.

När börjar det riktiga livet
Speltid ca 3 timmar
Uppläsare: Fredrik Lindström
Utgiven av Albert Bonniers förlag 2011
Betyg: 3/5

HAR MAN INGET LIV FÅR MAN KÖPA ETT
SOM ALLA ANDRA
av Jonas Gardell

Tjuvläste i affären.

Twitter-korta observationer om vår samtid med gardellsk humor. Kul!

Dyrt för det lilla, men läses gratis på Åhléns.

Har man inget liv får man köpa ett som alla andra : samlade visdomsord 2010-2011
Utgiven av Norstedts
Betyg: 3/5

ALFRED HITCHCOCK BERÄTTAR
SKRÄCKRYSARE OM VÅLNADER
av H.G. Wells, A. M. Burrage m.fl.

Om sanningen ska fram: Hitchcock är inte ansvarig för mycket mer än förordet, endast två av de sju novellerna gör en ansats till att vara skräckrysliga — och antalet vålnader är så lågt att även de bara återfinns i två noveller.

Säga vad man vill om falsk marknadsföring, men det här är ändå det skräckmysigaste jag läst på ett tag. Till viss del för att jag läste boken som barn och än idag minns hur jag ville avlida av skräck under den inledande novellen Överslafen (ryyys).
Men kanske ännu mer för att den svenska översättningen är från 1972, med allt vad det innebär i språkväg. Folk säger ”jösses” och ”jestanes”. En man (!) beskrivs som ”ärtig”. Och ett gäng luffarspöken som snackar gammal stockholmsslang lyfter den i övrigt mediokra Spökhusvagnen till oanade höjder.

Tre av novellerna lever dock på egna meriter.

Reportage med förhinder (A. M. Burrage) ska en journalist tillbringa natten instängd i ”mördargrottan” på en vaxkabinett för att samla inspiration till en artikel. Ja, ni hör ju själva. Mänskliga avbilder blir gärna obehagliga, och vaxdockor är knappast ett undantag.

Huset (Henry Kuttner) försöker inte skrämma, men fascinerar desto mer. Två syskon hyr ut ett rum till en man och hans fågelbur, och de får stränga order om att aldrig någonsin lyfta på skynket som täcker buren. Berättelsens unika charm infinner sig när syskonen, gubevars, kikar in under skynket för att se vad som finns därunder.

Och skrämmer, det gör fortfarande den oklanderligt namngivna Överslafen (E. Marion Crawford), om en minst sagt otrevligt atlantenresa medelst hemsökt ångbåt.

(Pssst! En snabb googling visar att boken lätt går att skicka efter för 20-50 kr.)

Alfred Hitchcock’s Ghostly Gallery (1962)
Översatt av Lasse Mattsson
Utgiven av B. Wahlströms Bokindustri AB 1972
Betyg: 3/5

PALE
av Chris Wooding

Ett nytt serum gör det möjligt för oss att återuppväcka de som nyligen dött. De kan sedan fortsätta sina liv som om ingenting hänt, fast med en potentiell levnadslängd på för alltid. Det finns bara två nackdelar med att bli återuppväckt. Den ena är sidoeffekten att du blir helt vit. Den andra att halva världen hatar dig.

Jed är en av alla de som hatar ”de Bleka”. Han tycker att de är obehagliga där de står i grupper utspridda på skolgården, likbleka och blodådriga. Hans pappa har sagt att de borde förbjudas i skolorna — och han är advokat, så han borde ju veta. Livsserumet är en relativt ny upptäckt och pappan och många av hans kollegor utnyttjar bristande lagstiftning för egen vinning. En bra advokat kan ta en Blek persons alla ägodelar på grunderna att de är döda och att deras släktingar har rätt till sitt arv. Jed och hans kompisar speglar vuxensamhället på sitt eget sätt, då de har gjort det till en sport att trakassera Bleka ungdomar som vågar visa sig ute.

Men en dag händer just det som inte fick hända. Jed blir påkörd och dör. Och den enda på plats är hans flickvän, som förtvivlat ber ambulanspersonalen att återuppliva honom.

Wooding ger oss vad som i grund och botten är en berättelse om minoriteters utanförskap — men det faktum att minoriteten består av döda människor sätter en fin knorr på det hela och leder till en del frågor som inte är helt lätta att svara på. Är det till exempel moraliskt försvarbart att återuppliva någon mot deras vilja? Ett barn mot föräldrarnas vilja? Eller är det att inte återuppliva dem som är moraliskt förkastligt, när det nu går? Det blir som en debatt om dödshjälp, fast tvärt om.

Och vad man än tycker om moraliska dilemman utkristalliserar sig också ett mer reellt problem: De återupplivade dör inte och de blir bara fler och fler.

Pale är en kort och läsvärd bok som är skriven med lässvaga skolungdomar i åtanke. Det märks. Wooding skriver ruskigt bra inom sin genre; det här är precis den sortens bok jag skulle ha velat läsa om jag hade lässvårigheter! Men eftersom jag inte har det känns den lite tunn. För min del hade boken gärna fått vara bra mycket längre och mer detaljerad, typ dystopisk tegelsten med vuxen protagonist. Men det är väl bara att konstatera att jag inte direkt faller inom ramen för den tänkta målgruppen.

Vilket leder vidare till frågan om hur lagligt det skulle vara för en annan författare att kopiera Woodings grundidé rakt av och göra en helt ny historia av det. Jag läser nämligen gärna den boken.

Pale
Utgiven av Barrington Stoke  2012
Betyg: 3/5

Så här börjar boken: We got the Pale on his way to school. ”Where do you think you’re going?” asked Kyle. The way he said it, it wasn’t a question. It was a threat.

PRETTY MONSTERS
av Kelly Link

Jag stötte på Kelly Link första gången i höstas i novellsamlingen The Restless Dead, där hon bidrog med The Wrong Grave. Jag blev inte helt övertygad, men det var ändå hennes novell jag minns bäst från samlingen. Den ville inte riktigt lämna mig ifred. Och förresten, kändes inte Kelly Link lite bekant på något sätt?

… Well, d’uh. Jag hade ju en hel novellsamling av henne i bokhyllan. Problem solved.

Pretty Monsters och nya svenska halvutgåvan Fel grav

Link serverar en omväxlade runda berättelser — ska vi snacka genrer finns här fantasy, skräck och en gnutta science fiction — som alla handlar om barn och ungdomar som befinner sig i smått märkliga eller obehagliga situationer. En del berättelser innehåller förresten inga som helst inslag av fantastik. Ändå känns det alltid som om magin och monstren finns där. På lur bakom kulisserna.

Huvudpersonen i The Wrong Grave beger sig till kyrkogården för att gräva upp sin döda flickväns grav. Vid begravningen lade han nämligen ned en bunt dikter i kistan, och nu vill han ha tillbaka dem för att kunna delta i en dikttävling. I The Faery Handbag får vi träffa en ung tjej och hennes Alfapet-lirande mormor Zofia, som påstår att hon har en hel värld undangömd i sin lurviga handväska. I The Surfer har USA passerat sitt bäst före-datum. Huvudpersonen vill bli fotbollsprofs, men precis innan en viktig match rövar hans egen pappa bort honom för att sticka till Puerto Rico och titta på utomjordingar.

Ungefär så.

Bäst gillar jag Link när hon skriver skräck. I novellerna The Specialist’s Hat och The Cinderella Game ska barnen i familjen ha barnvakt (ja, i båda), och ganska snart kommer ett svårgreppbart men ändå påtagligt obehag krypande.

Fantasyn har jag lite svårare för. Visst fångas jag för stunden av alla idéer och fascinerande beskrivningar, men det känns ofta som att det saknas ett ordentligt slut på berättelserna. Link tycks gilla abrupta slut. Ibland fungerar det bra, i andra fall sämre, och jag som är van vid riktiga fantasytegelstenar har kanske orimliga krav på hur mycket slutet bör innebära.

Hur som helst är det en kuriös samling berättelser. Link har ett säreget sätt att skriva på, och jag tror nästan att hennes berättelser måste läsas ihop för att helt komma till sin rätta (jag gillade The Wrong Grave mycket mer den här gången). Jag är förtjust, tror jag. Inte i de enskilda berättelserna, utan i helhetsintrycket. På det sättet är Pretty Monsters en grymt bra novellsamling.

(Men hey, den svenska utgåvan är snyggare.)

Pretty Monsters
Utgiven av Penguin Group 2008
Betyg: 4/5

Dags för ett uppsamlingsheat för böcker och noveller som halkat efter.
Go, go, go!

When Science Fiction Clichés Go Bad av Jennifer Pelland är en samling av tre sf-inspirerade noveller som går att hitta här. Den första, The Breeding Pair, är grymt underhållande. Där får vi träffa ett gäng utomjordingar med asexuell reproduktion som är nyfikna på hur vi människor reproducerar — men på grund av bristande förundersökningar har de valt helt fel människor för sitt experiment.
Minnesvärt citat: ”The aliens have porn!”

Härom året lyssnade jag på Katarina Mazettis Familjegraven som ljudbok, och ända sedan dess har jag varit sugen på att läsa Grabben i graven bredvid (som är boken innan). Den visade sig vara en fin mix av vardag och humor, men med en alldeles för stor dos av nykärt puttenuttgull för min smak. Precis som med Familjegraven tror jag att Grabben… har mycket att tjäna på ljudboksformatet.
Minnesvärt citat: ”Mig får ni se upp med! En förgrämd, ensamstående kvinna med klart avvikande känsloliv. Vem vet vad jag tar mig till nästa fullmåne? Ni har väl läst Stephen King?”

Viskningar på dagis av Jonas Lejon går att hitta på Skräckvåg och är en novell som lyckas vara obehaglig på mer än ett plan. Trond ogillar sitt jobb på dagis, men det hela vägs upp av Silja, ett smått underligt barn som Trond har utvecklat en stark fascination för. Berättelsen är lite opolerad men grundidén är toppenbra.
Minnesvärt citat: ”Det var bara inte den titeln han hade väntat sig vid nitton års ålder. Dagisfröken.”

Weaveworld var mitt första möte med Clive Barker, men utöver de första få kapitlen (som var lysande!) blev jag aldrig speciellt imponerad av boken. Jag har liksom lite svårt för författare som beskriver saker som ”obeskrivbara”. I Weaveworld är allting obeskrivbart, från hur outsägligt vacker världen är till hur outsägligt ond ondskan är. Och sen ska Barker lik förbannat beskriva det hela, och målar upp en rätt standardiserad fantasyvärld fylld av träd, fält och blå människor som käkar päron. Nu är jag hård. Om jag ville skulle jag kunna nämna hundra grejer jag tyckte om med Weaveworld. Men jag ids fan int; boken är minst fyra hundra sidor för lång.
Minnesvärt citat: ”Nothing ever begins.”

Och så Cthulhu Tales #2, som helt enkelt får sägas vara som ettan. Föga imponerande, med andra ord.

CTHULHU TALES #1
av Mark Waid, Keith Giffen, Steve Niles m.fl.

Det finns inga tvivel om att H.P. Lovecrafts Cthulhu-mytos lever vidare.

Vill man finns det gott om nyskrivna Cthulhu-böcker att läsa, nyutgivna Cthulhu-rollspel att spela och — enligt IMDB — i alla fall åtta nyproducerade Cthulhu-filmer från 00-talet. Och eftersom detta är den bästa av alla tänkbara världar kan du förstås avnjuta dessa saker i sällskap av din alldeles egna smaragdgröna mjukis-Cthulhu.

Cthulhu Tales #1 är en i mängden produkter (närmare bestämt det första av tretton album i samma serie) och visar sig vara något så snitsigt som en grafisk novellsamling. Olika serieförfattare och illustratörer har samlats runt temat ”Cthulhu” och bidragit med var sin miniserie.

Mini var ordet. Arton sådana ”noveller” har de lyckats klämma in på albumets 130 sidor. Den kortaste upptar bara en sida, men de allra flesta är på åtta sidor och ingen är längre än så. Bortsett från det gemensamma temat skiljer sig novellerna mycket från varandra, såväl berättarmässigt som bildestetiskt. Det blir skräck, galenskap, humor och lite tonårsångest — mörkt och mystiskt, spralligt färgglatt och manga-Cthulhu.

Kort sagt är det jäkligt schizo, vilket jag kan tycka känns passande, och jag skulle tro att det finns något här för alla smaker.

Som helhet gör albumet inget större intryck. Några av novellerna lyckas glimra till, men de flesta hade tjänat på att få breda ut sig lite mer, vara lite längre. Dock är Cthulhu Tales #1 en kul idé och ett klart godkänt förstaförsök.

Cthulhu Tales #1
Utgiven av Boom! Studios 2008
Betyg: 2/5