You are currently browsing the category archive for the ‘Recensioner’ category.

path-of-destructionTwo there should be; no more, no less. One to embody power, the other to crave it.
– Darth Bane

Efter Rogue One klev jag ut från biografen, för första gången genuint intresserad av att veta mer om Star Wars-universat. Snabbt såg jag om alla de andra filmerna – men det släckte inte törsten efter mer. Skulle jag våga ge mig på min första Star Wars-bok istället? Och i så fall: var tusan börjar man?

Efter en snabb googling verkade konsensus på internet vara att man bör göra ett av dessa två:

  • Läsa Thrawn-trilogin från 1991-1993 som ett bra intro
  • Läsa vad tusan man vill som låter intressant

Jag valde alternativ två. Det blev en tio timmar lång, nästan fånigt välproducerad ljudbok om Darth Bane, sithen som införde rule of two.

Vi lär känna Bane i början av boken som en 23-årig gruvarbetare på en miserabel liten planet i the Outer Rim. Planeten är del av republiken men ligger så långt ut att de som bor där sällan ser några fördelar med det, utan tvärtom ofta känner sig utnyttjade av republiken, som köper deras produkter billigt, värvar deras unga som soldater – och drar vidare till nästa planet. Stödet för sith är starkt.

Karpyshyn lyckas riktigt bra med att förklara den mörka sidans dragningskraft och göra ”sith vs jedi” till en inte fullt så svartvit fråga. Det är lätt att dra paralleller till dagens politik och hur människor i utsatta områden tappar tron på den goda staten. Det är så självklart, ur Banes perspektiv, att välja sithsidan. Och när bokens enda kvinnliga karaktär introduceras – en föredetta jedi som bytt sida – förstår man henne bara alltför väl.

Boken som helhet får en stark trea av mig. Det är ingen fantastisk prosa eller något för den djupa tänkaren, men en nog så underhållande historia i högt tempo. För mig som nybörjare besvarar boken därtill många frågor om allt från politik och historia till stridsteknik med ljussvärd. Ljudboken är välproducerad och känns lyxig, med en riktigt bra uppläsare, schyssta ljudeffekter och välavvägt bakgrundssorl. Stundtals känns boken lite seg eftersom man ju vet i förväg ungefär vad som ska hända, och Karpyshyn väger inte alltid upp för den förutsägbarheten i hur han skriver.

Star Wars: Darth Bane: Path of Destruction
Utgiven av Arrow Books Ltd 2006
Utgiven som ljudbok av Random House Audio 2012
Uppläsare: Jonathan Davis
Serie: Del 1 av 3 i serien ”Star Wars: Darth Bane”
Betyg: 3/5 – bra bok

Så börjar boken: In the last days of the Old Republic, the Sith – followers of the Force’s dark side and ancient enemies of the Jedi order – numbered only two: one Master and one apprentice. Yet it was not always so.

Hirka o_dinsbarcmyk_10735har, till skillnad från alla andra barn i byn, växt upp utan svans. Hon har alltid fått höra att en varg tog hennes svans när hon var nyfödd, och hennes värld rasar samman när hennes adoptivpappa avslöjar sanningen – hon har aldrig haft någon.

Avslöjandet kommer när Hirka är femton och det börjar bli dags för Riten. Trots att hon är så gammal har hon fortfarande inte har lärt sig att ”famna”, att använda magi, och hennes pappa tror att det kan vara direkt farligt för henne att delta i Riten som är en ceremoni där man som tonåring reser in till huvudstaden för att visa hur stark magisk kraft man besitter. Alla kan famna, men i folktron finns hemska myter och legender om ”odinsbarn”, de svanslösa, som inte kan famna. Rötan. Är Hirka ett odinsbarn? Och vad ska hon ta sig till nu?

Mycket trevlig ungdomsfantasy med nordisk feeling. Originell, spännande och kittlande mörk. Världsbygget känns självklart.

Odinsbarn (2013)
Odinsbarn
Översättning: Ylva Kempe

Utgiven av B. Wahlströms 2015
Serie: Del 1 av 3 i ”Korpringarna”
Betyg: 4/5 – rekommenderas!

Så börjar första boken: Thorrald lyckades ta sig in genom dörren, men han förmådde inte stänga den bakom sig.

Sci fi ombord på ett generationsskepp!aurora

Jag har konstaterat förut här på bloggen att sci fi som handlar om att åka och bosätta sig på nya planeter är som knark för mig, och Kim Stanley Robinson visar sig vara en sjujäkla langare.

AURORA är till stor del en bok om problemen med att resa i rymden och befolka nya planeter. Om allt som kan gå fel – framförallt rent tekniskt och biologiskt, när verkligheten sätter gränser för vad människan kan uppnå. Stor vikt läggs vid tekniska och vetenskapliga detaljer på ett sätt som aldrig känns tråkigt utan bara trovärdigt och engagerande.

Berättargreppet gör sitt till. Precis i början av boken får skeppets AI till uppdrag att dokumentera det som händer och skeppet blir således berättarröst under resten av boken. Här får det plats en hel del torr humor – lingvistisk humor, till min stora glädje! – eftersom det förstås tar ett tag innan skeppet fattar det här med berättarteknik. Och trots att skeppet snart lär sig att skapa ett narrativ så behåller det sitt förvrängda skepp-perspektiv på verkligheten där det lägger vikt vid andra saker än en mänsklig berättare skulle ha gjort, något som skickligt utnyttjas av Robinson i olika syften hela boken igenom.

Har man något som helst intresse för hård science fiction och/eller generationsrymdskepp är det här både genomtänkt och briljant framfört.

Boken består av många olika delar där, det får medges, vissa är betydligt intressantare än andra. Intrycket blir därför något ojämnt, med höga wow!-toppar och grundare jaja…-dalar.

Aurora
Utgiven av Orbit 2015
Betyg: 4/5 – rekommenderas!

Så börjar boken: Freya and her father go sailing.

hornDen här fantasyromanen utspelar sig faktiskt helt och hållet på ett värdshus. Det blir snöstorm och alla där inne – krigaren Havard, magikern Leandra, värdshusvärden och hans tre döttrar, ett ruffigt banditgäng och många andra – blir insnöade. Tillsammans med en varulv.

Första delen av boken är som en slutna rummet-deckare i fantasymiljö. Ingen vet vem varulven är men folk fortsätter att dö. Det är välskrivet och spännande och tekniskt sett hade det kunnat vara hela boken, jag hade inte klagat!

Nu har författaren däremot större visioner än så och andra halvan av boken antar ett mer klassiskt episkt fantasystuk där världen breddas utanför värdshusets väggar – lite historia, lite politik, lite kartor, lite om hur magin fungerar – för att förbereda läsaren inför del två i serien, som förstås inte kan utspela sig på värdshuset den också. Det mesta är tekniskt sett intressant, men allting presenteras genom vad de läser och pratar om samtidigt som de fortfarande sitter fast inne på värdshuset och borde oroa sig över annat, så historielektionerna kan kännas lite påtvingade.

Överlag gillade jag boken som fristående verk men jag vet inte om jag vill fortsätta med serien eftersom den aldrig höjde sig över normalbra. Framförallt de båda huvudpersonerna, Havard och Leandra, känns ganska platta och klichéartade – den kompetente manliga krigaren och den vackra unga oerfarna magikern som också råkar vara halvalv liksom, tillåt mig himla med ögonen. Författaren uppehåller sig också något för mycket vid de kvinnliga karaktärernas läppar och bröst och kurviga figurer för min smak. Man får känslan av att boken är äldre än den är.

Das Erste Horn
Utgiven av Piper Verlag 2011
Serie: Del 1 av 6 i ”Das Geheimnis von Askir”
Betyg: 2/5 – nja

Så börjar boken: Ich war schon häufiger im Gasthof Zum Hammerkopf gewesen, und so besaß ich das Privileg, einen einzelnen Tisch in der Nähe der Theke mein Eigen nennen zu dürfen.

BRODECKS RAPPORTbrodeck
av Philippe Claudel

När jag fick den här boken av min pappa sa han: ”Läs bokens första mening. Då kommer du att förstå hur bra den är.”

Det visade sig stämma, så här lämnar jag lite utrymme för den som vill scrolla ner och läsa första meningen längst ner i det här inlägget. Bra, va? Läs boken nu.

För den som möjligen behöver övertygas lite mer:

BRODECKS RAPPORT utspelar sig i en icke namngiven liten bergsby på fransk-tyska gränsen efter andra världskriget. Brodeck, mannen i titeln, har återvänt hem till sin familj efter sin tid som koncentrationslägerfånge. Han var en av två män i byn som blev utpekade som annorlunda när soldaterna kom.

Brodeck är trots det glad att vara hemma igen. Han för ett stilla liv med familjen och skriver sina rapporter om väder och växter och livet i byn – kanske finns det någon i storstan som läser rapporterna när han skickar in dem, han vet inte så noga, ibland får han betalt.

Så sker ett mord. En man i byn, en nyinflyttad främling, blir nerstucken på byns värdshus av en mobb eniga om att han var alltför konstig, alltför annorlunda, ett hot. Och Brodeck begår det ödesdigra misstaget att kliva in på värdshuset just som det här har hänt. Efter viss förvirring bestäms det att Brodeck måste göras medskyldig. Han ska skriva en rapport, bestämmer de andra männen, där han rättfärdigar mordet. En rapport som förklarar för pamparna inne i storstan att byborna faktiskt inte hade något annat val än att döda främlingen.

Åh så bra skrivet det är. Så fruktansvärt skickligt skrivet om intolerans och rädsla, så klaustrofobiskt och vackert på en och samma gång. Och så obevekligt. Claudel låter det mesta utspela sig under ytan och nästan ingenting sägs rakt ut – precis som den här typen av saker fungerar i verkliga livet, tänker jag – och känslan av hur bedrägligt lugnet är och hur alarmerande hotfull stämningen växer sig blir bara starkare och starkare allteftersom boken obevekligt rullar framåt.

Nej, det är ingen upplyftande läsning. Men ändå poetiskt vacker på många sätt. Brodeck är en tänkare, som vandrar i bergen och filosoferar om betydelsen av allt från ord till rävar. Han har vänner också, och hans kärlek till dottern är lika ljus som hatet är mörkt. Brodecks rapport tvingar läsaren att konfrontera inte bara människans ondska, utan även människans godhet. En modern klassiker.

Le Rapport de Brodeck (2007)
Brodecks rapport
Översättning: Lars Erik Sundberg
Utgiven av Norstedts 2009
Betyg: 5/5 – läs för fan *slår boken i huvudet på*

Så börjar boken: Jag heter Brodeck och jag hade ingenting med det här att göra.

THE LADYBIRD BOOK OF MINDFULNESSmindfulness
av Jason Hazeley & Joel Morris

Tycker du som jag, att självhjälpsböcker är ett jävla gissel?

Då kommer du att tycka om den här självhjälpsboken.

Ladybird vet nämligen att hjälpa den ironiska generationen genom livet. Inte med smeksamma ord, uppmuntrande tillrop och inspirerande citat att skriva på väggen. Utan genom att göra narr av alltihop.

I den här lilla boken om Mindfulness använder sig författarna av vackra illustrationer från Ladybirds eget arkiv av (seriösa) barnsagor – men sätter nya texter till dem för att på ett så drypande ironiskt sätt som möjligt leda dig fram till ett upplyst tillstånd av vaken mindfulness och inre själslig ro.

mindfulness2

Känner du hur lugnet lägrar sig?

Perfekt som presentbok till hen den där sarkastiska du vet, eller som personligt lyckopiller i bokhyllan.

lol

lala2

Om jag brydde mig skulle jag skriva nånting här om Ladybirds andra böcker i samma serie, men de verkade inte lika roliga så det skiter jag i.

The Ladybird Book of Mindfulness
Utgiven av Ladybird 2016
Betyg: 4/5 – rekommenderas

HÖGLANDETH-glandet
av Steinar Bragi

Men hoppsan, titta vad jag hittade: En färdigskriven recension från 2014,  som bara legat och väntat på att få bli publicerad! Och jo, nog minns jag än hur jag njöt av stämningen i HÖGLANDET

(så pass att jag knappt höll på att komma hem från bibblan, faktiskt.)

Titelns isländska högland är en stor ödemark i mitten av landet, klassad som Europas största sandöken. Höglandets avskildhet och karga ogästvänlighet blir en passande inramning till Bragis roman, där han blandar klassiska skräckelement och folktro med efterdyningarna av den isländska finanskrisen 2008.

Fyra stadsbor och en hund är på bilutflykt ute på höglandet. Med sig har de skumpa och hummer, knark och en god portion högmod, men allt slutar snopet med att de kör vilse i dimman och krockar med ett hus. Det gamla paret som äger huset låter dem stanna över natten och sen vet vi ju alla hur det går: Utför.

Det är något fel med gamlingarna. De smyger runt och låser dörrar, har målat hela huset svart och spikat för alla fönster, och de verkar rädda för något där ute i mörkret. När stadsborna försöker ta sig därifrån misslyckas de, gång på gång. Situationen blir alltmer mardrömslik. Hunden försvinner, någon skadar sig och slitningar uppstår i gruppen. En sista lösning kvarstår: De får ta sig hem till fots över höglandet.

En av de stora behållningarna med HÖGLANDET är personporträtten. Stadsborna, Hrafn, Vigdís, Egill och Anna, ges var och en gott om eget utrymme att visa vilka de är. Ingen är överdrivet sympatisk. Den isländska finanskrisen är ett faktum och samtliga har påverkats starkt av den. De två männen finner sig panikartat i slutet av sina nyligen påbörjade karriärer; den ekonomiska bubbla de bidragit till har spruckit. Flickvännerna är ännu omedvetna om att den livsstil de är vana vid är hotad. Vigdís och Anna, kanske mer än de båda männen, tillåts vara mångfacetterade karaktärer på riktigt.

Och höglandet är ständigt närvarande, som en ödslig femte huvudperson. Minst sympatisk av dem alla.

Osäkert vad som är verkligt och overkligt. Händelserna kan tolkas både bildligt och bokstavligt. Jag skulle INTE rekommendera den här boken till personer som ogillar öppna slut och böcker som får en att tänka ”men… vad var det egentligen som hände?” Men till alla andra — JA.

Hálendið (2011)
Höglandet
Översättning: Inge Knutsson
Utgiven av Natur & Kultur 2014
Betyg: 4/5 – rekommenderas

Så börjar boken: Hela naturen var stilla.

PLÖTZLICH SHAKESPEAREplötzlich
av David Safier

Plötzlich Shakespeare är en liten lättviktare till bok, kanske bäst lämpad för solstolen eller sjuksängen. Passar för alla som gillar chick lit… med en twist!

Rosa är över 30 och allmänt missnöjd med sitt liv. Hon är lågstadielärare men gillar inte barn, hennes expojkvän tillika livs kärlek ska gifta sig och bjöd precis in henne till bröllopet och hennes bögkompis Holgi har inte ens vett att vara sådär snygg och glamouröst Hollywood-bögig som han borde vara, utan ser ut som en tysk jäkla hobbit!

Det är nu twisten kommer. Rosa råkar liksom bli tillbakaskickad i tiden… och hamnar i William Shakespeares kropp! Shakespeare själv är inte alls glad över den här händelseutvecklingen och de båda grälar fram och tillbaka inne i Shakespeares huvud, innan de till slut bestämmer sig för att samarbeta för att skicka tillbaka Rosa till hennes egen kropp och tid. Men twist #2: Rosa kan inte återvända förrän hon funnit Den Sanna Kärleken™.

Som sagt, det här är en lättviktare. Småmysig, smårolig, med en ganska uppenbar men ändå fin sensmoral — och fullständigt historiskt inkorrekt, ifall någon undrade.

Plötzlich Shakespeare
Utgiven av Rowohlt Taschenbuch Verlag
Betyg: 3/5

Så börjar boken: Au Mann, ich war ja so etwas von einem Frauenklischee!

BERLIN REQUIEMBerlin Requiem von Peter Huth
av Peter Huth

En tysk zombieroman som utspelar sig i Berlin och som samtidigt tacklar ämnet främlingsfientlighet — kann es etwas anderes ausser toll sein!?

Hm, jo, det kunde den visst. ”Berlin Requiem” visade sig tyvärr vara en rejäl besvikelse. Jag förväntade mig blodig, episk apokalyps, men istället har berlinarna redan hunnit isolera zombiesmittan innan boken ens börjat och upplägget känns mer som det i en kriminalroman, där diverse reportrar åker runt och ställer kritiska frågor till män i maktposition — gäsp.

Det finns onekligen någon form av god grundidé här. Att tyskarna tvingas bygga en hög mur rakt igenom Berlin är förstås komiskt i sig, och när medierna börjar rapportera att det bara är invandrare som drabbas av zombieviruset är det lätt att tro att det här är en Bok Med Ett Budskap™.

Och det kanske det är också, men i så fall tappade både jag och författaren bort poängen någonstans på vägen. Huth förirrar sig bort i oinspirerade sidospår — som den där kärlekstriangeln som inte tillför någonting alls och vem tror han att han är egentligen, en ungdomsboksförfattare? — och en av karaktärerna (den enda kvinnan, givetvis) är så otroligt enerverande irrationell hela hela tiden att jag fick ge upp mina försök att förstå mig på henne.

Guldstjärna i kanten för gott försök?

Berlin Requiem
Utgiven av Heyne Verlag 2014
Betyg: 1/5

Så börjar boken: Das Wasser war schwarz vor lauter Ölschlieren.

EN MAN AV STIL OCH SMAKen man av stil och smak
av Anders Fager

Tillbaka till Fagers Stockholm, där mystiska kulter och uråldriga gudar huserar och varje yta gömmer ett stort, krälande kaos.

Berättelsen tar vid där ”Jag såg henne idag i receptionen” slutade, som en direkt uppföljare. Cornelia Karlsson är försvunnen och hennes expojkvän CeO Molin (han med de bästa festerna) är ute på djupt vatten, då hans systematiska stölder och vidareförsäljning av värdefulla, ockulta böcker har börjat väcka fel sorts uppmärksamhet, både på hans arbetsplats Kungliga Biblioteket och bland Sveriges arkana sällskap.

Det bjuds på en hel del historia kring de svenska kulterna och många vid det här laget bekanta namn dyker upp igen: Fredman, Strindberg, Donatien, Bertholtz… Bokens huvudsakliga jobb tycks vara att fylla ut konturerna i Fagers arkana värld, och för den som redan är såld på den är det givetvis roligt att få fördjupa sig ytterligare. Första kapitlet, om tre lajv-arrangörer som ska kolla in en källarlokal de hyrt under Gamla Stan, är ett perfekt exempel på hur kompetent Fager kan vara som författare, när han ord för ord väver fram mythos och mörkerrädsla ur ett samtida Sverige.

Lika förtjust som i hans tidigare verk blir jag däremot aldrig riktigt. Mycket tror jag beror på att ”En man av stil…” är mer linjär än Fagers tidigare böcker — mer fokuserad i sitt berättande och mindre benägen att sticka iväg på knepiga sidospår. Jag råkar gilla Fagers knepiga sidospår. Alla de mörka, oväntade hörn och återvändsgränder han skriver in en i, där obehaget blir levande. De saknas här.

Nu verkar det ju som om den här bokserien blir åtminstone en trilogi, så det må vara hänt att just det här är något av en mellanbok — Fager håller hög klass ändå. Jag misstänker dessutom att det är hög tid att ge ”Svenska kulter” en ordentlig omläsning efter den här boken, när man nu som läsare har tillgång till så mycket mer bakgrundsinfo som kan hjälpa en att se nya sidor av de gamla novellerna.

Tack Wahlström & Widstrand för rec-ex!

PS: Wow, en hel Anders Fager-recension utan en enda referens till Lovecraft! …Tills nu då.

En man av stil och smak
Utgiven av Wahlström & Widstrand 2014
Betyg: 4/5

Så börjar boken: Det hänger snöflingor i luften.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3