You are currently browsing the tag archive for the ‘albert bonniers förlag’ tag.

Nä, hörrni. Snart är det nyår och jag ligger långt efter med bloggandet. Inte för att jag alltid recenserar allt jag läser, men jag har en bunt böcker på skrivbordet som faktiskt förtjänar någon typ av utlåtande. Så varför inte Twitterrecensioner? Ni har säkert ingen tid att lägga på bloggläsande just nu i alla fall ;)


 

Världens mått av Daniel Kehlmann (4/5)Världens mått

Handling på 140 tecken: De två tyska vetenskapsmännen Humboldt och Gauss, den ene mer excentrisk än den andre, ska träffas för första gången på ålderns höst.

Omdöme på 140 tecken: Härligt skrönaktigt berättad! Satt och fnissade för mig själv mest hela tiden. Och tydligen lärde jag mig en del naturhistoria på kuppen?

Så börjar boken: I september 1828 lämnade landets störste matematiker för första gången på flera år sin hemstad för att delta i Tyska naturforskarkongressen i Berlin. Självfallet ville han inte dit.


 

Die Entdeckung der Currywurst av Uwe Timm (3/5)ZHR2XzEyODM5

Handling på 140 tecken: Ung tysk soldat under andra världskriget tillbringar natten med äldre kvinna och råkar liksom desertera på kuppen. Plus currywurst.

Omdöme på 140 tecken: Lågmäld humor varvad med oväntad svärta. En tempomässigt lugn bok som förtjänar långt mer läsro än jag hade att erbjuda vid tillfället.

Så börjar boken: Vor gut zwölf Jahren habe ich zum letzten Mal eine Currywurst an der Bude von Frau Brücker gegessen.


 

Han åt mitt hjärta av Viktor Algren (4/5)9789197787550_200_han-at-mitt-hjarta_haftad

Handling på 140 tecken: Desillusionerad bibliotekarie och bög blir varulv och börjar mörda Sverigedemokrater — ‘nuff said!

Omdöme på 140 tecken: ÄLSKAR första halvan. Svart humor och hög igenkänning för den nyutexaminerade kulturaren. Dock inte lika förtjust i varulveriet.

Så börjar boken: Jag skulle vilja börja min historia sensationellt och dramatiskt men jag måste hålla mig till sanningen och börja en måndag.


 

Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. Le Guin (2/5)trollkarlen från övärlden

Handling på 140 tecken: Pojke blir trollkarlslärling och lite för högmodig. Släpper lös en farlig kraft i världen som han flyr i många år, men slutligen måste möta.

Omdöme på 140 tecken: Begriper mig inte på storheten i den här fantasyklassikern. Kanske är jag för gammal? En enda lång uppenbar läxa i ödmjukhet.

Så börjar boken: Ön Gont är en enda stor klippa som lyfter sin spets upp över den stormhärjade Norra fartleden. Den ön är berömd för sina trollkarlar.


 

Fred så gyllene av Stefan Hagel (2/5)fred-sc3a5-gyllene-liten-v3

Handling på 140 tecken: Episk fantasy om ett land i slutet av en långvarig fredsperiod, där bondflickan Tennara ska spela en större roll än hon kunnat anat.

Omdöme på 140 tecken: Svår att komma in i. Karaktärerna och koncepten finns där, men allt är liite för hög fantasy för mig och transportsträckorna är för långa.

Så börjar boken: Lansar bröt igenom den vita morgondimman, burna av osynliga förebud.

Annonser

KRABBANS GÅNGkrabbans gång
av Günter Grass

Så var den utläst! Den där sablans hand-skrivna boken som jag ville kasta ifrån mig redan efter första sidan och aldrig någonsin se röken av igen.

Den blev bättre.

Låt mig börja med att berätta om ett skepp, Wilhelm Gustloff, ett tyskt passagerar-fartyg som sjönk 1945 efter att ha träffats av ryska torpeder. Aldrig hört talas om det? Då är du inte ensam. Men från och med nu vet du att det är, på riktigt, den värsta fartygskatstrofen i världshistorien, där över 9000 människor dog, varav hälften var barn. (Som jämförelse kan nämnas att Titanic hade cirka 2000 passagerare. Totalt.)

Berättarjaget i Krabbans gång är den numera medelmåttiga journalisten Paul som föddes mitt under Wilhelm Gustloffs förlisning. I hela sitt liv har han fått den natten återberättad för sig av sin mor — en riktig personlighet! — som anser att det är hans förbannade plikt att skriva om den bortglömda katastrofen. Själv är han mycket tveksam. Hur klokt vore det egentligen att, under rådande politiskt klimat, försöka lyfta fram ett gammalt skepp, namngivet efter en nazistprofil? I likhet med många andra tyskar är han mer bekväm med att låta det förflutna vara.

Men så en dag när han klickar runt på nätet hittar han en neonazistisk sida som hyllar Wilhelm Gustloff (mannen och skeppet). När han väl har sett den kan han inte låta bli att gå in dit läsa, om och om igen. När judesignaturen ”David” plötsligt dyker upp och börjar kommentera på sidan skruvas stämningen upp. Paul följer spänt händelseutvecklingen, samtidigt som han tänker tillbaka på sina egna upplevelser, historiska fakta och allt hans mamma berättat för honom. Och är det förresten inte något som är lite bekant med internetsidans grundare…?

Bokens titel, Krabbans gång, syftar på dess något speciella berättarstil, som likt en krabba kilar fram och tillbaka mellan nutid och dåtid och mellan fakta och prosa. Det är ett ganska krävande sätt att berätta en historia och det tvingar fram ett långsamt lästempo, något som kanske inte uppskattas av alla — gudars vet att jag, som gärna läser snabbare än jag hinner tänka ibland, hade svårt att vänja mig vid det.

Trots att jag upplevde den som rätt seg slutar det ändå med ett övervägande positivt omdöme för boken, som, bara man ger den tid till det, kilar fram och tillbaka över en enorm spännvidd känslor och teman. Internetforumvinklingen på nazismen känns ju ganska så aktuell… Dessutom blev jag nog lite småkär i moderns minst sagt överväldigande personlighet. På baksidan av boken står det att hon är med i författarens ”Danzig-trilogi” också, men det har jag faktiskt inte orkat kolla upp alls. Nu får det vara nog med Günter för ett tag…

Slutligen vill jag bara kort nämna den svenska översättningen av Lars W. Freij, för den är alldeles förträfflig. Vilket hästjobb till bok! Speciellt imponerad är jag över hur han lyckas fånga tonen i mammans språk. Hon pratar utpräglad dialekt hela vägen igenom, och inte en enda gång känns det krystat eller fel, utan bara helt och hållet klockrent.

(OBS! Den här boken ingår i 3 på 3-utmaningen 2013, där jag läser modern tysk litteratur.)

Im Krebsgang (2002)
Krabbans gång
Översättning: Lars W. Freij
Utgiven av Albert Bonniers förlag 2003
Betyg: 3/5

Så här börjar boken: ”Varför först nu?” sade någon som inte är jag.

NÄR BÖRJAR DET RIKTIGA nar_borjar_det_riktiga_livet-fredrik_lindstrom-18945621-frntlLIVET [ljudbok]
av Fredrik Lindström

Fredrik Lindström känner vi väl huvudsakligen till som komiker och språknörd, men han har också skrivit ett antal (fyra?) novellsamlingar om livet och människan. När börjar det riktiga livet är den senaste av dem.

Varje kapitel är ett kort nedslag i en ny persons liv. Vi får bland annat möta paret som har ett dyrt lyxkök de aldrig lagar mat i, kvinnan som gömmer sig för sitt barn på lekplatsen och mannen som har köpt en båt för att kanske äntligen få knulla. Vanliga svenskar, liksom.

Eftersom ingenting egentligen ”händer” är det nog lätt att avfärda hela novellsamlingen som bagatellartad, men det ska man inte vara alltför snabb med. Är man bara lite filosofiskt lagd och intresserad av människor i största allmänhet, och vår roll i det moderna samhället i synnerhet, så kan man få ut en hel del av en sån här samling, för den ligger onekligen rätt i tiden. Personligen märkte jag att det berodde mycket på min egen dagsform huruvida jag fann någon mening i novellerna eller inte — och likaså om jag fann dem nedslående eller upplyftande (fast med tanke på bokens namn är de nog tänkta att vara nedslående!?).

Om möjligheten finns skulle jag rekommendera att man lyssnar på När börjar det riktiga livet tillsammans. Den är bara tre timmar lång så det krävs inte många sittningar för att lyssna igenom den, och när de olika liven börjar flimra förbi kan det vara kul att ha någon att diskutera dem med.

Att Lindström läser upp sin egen bok är förresten ett riktigt genidrag. Hans diskreta Eskilstuna-gnäll passar fantastiskt bra ihop med innehållet.

När börjar det riktiga livet
Speltid ca 3 timmar
Uppläsare: Fredrik Lindström
Utgiven av Albert Bonniers förlag 2011
Betyg: 3/5

KONSTEN ATT VARA KVINNA9789100131111
av Caitlin Moran

Caitlin Moran skriver självbiografiskt och humoristiskt om feminism och om hur det är att vara kvinna. Kapitlen är uppdelade efter typiska kvinnohändelser: 1. Jag börjar blöda! 2. Jag får päls! 3. Jag vet inte vad jag ska kalla mina bröst! etc.

Jag läser sällan självbiografier, men jag kan tycka att de är som bäst när man antingen känner igen sig väldigt mycket i författaren… eller inte alls. Moran är av det senare slaget. Hon växte upp i Storbritannien i en urfattig tattarfamilj där alla bodde ovanpå varandra och där skolgången väl var sisådär. När hon fick mens visste hon liksom inte vad mens var.

Med det i åtanke är det förstås intressant att höra hur hon ser på jämställdhet, men det är också där mitt intresse för boken svalnar lite. Det känns helt enkelt inte som om Moran har något nytt att tillföra. Har man läst någonting alls om feminism de senaste tio-tjugo åren kommer man att känna igen sig, och antagligen störa sig på trötta skämt i stil med ”Kvinnor ska också vara chefer! FATTA vad alla chefer skulle vara snygga i håret!” och ”ALLA kvinnor har garderoben FULL med skor de aldrig använder!”

(Har man däremot aldrig läst om feminism tidigare kan den här boken säkert vara en bra inkörsport. Bra mycket trevligare än Kort kjol och Linda Skugge, som jag började med.)

Den enda gången det bränner till lite är när Moran sitter på abortkliniken. Där sitter också en ung, irländsk tjej. Resten av kapitlet handlar om abortlagar i allmänhet och Irlands abortförbud i synnerhet. Samtidigt som jag läste abortkapitlet dog en irländsk kvinna som vägrats abort. Fostret dog i magen men läkarna vägrade operera ut det eftersom små, små livstecken fortfarande fanns kvar. Hon var tvungen att vänta, sa de, tills barnet självdog. Tyvärr hann kvinnan dö innan dess.

Konsten att vara kvinna är ingen måste-läsning, men rätt rolig ändå. Den svenska översättningen av Molle Kanmert Sjölander är utmärkt. När hon använder ordet ”hen” accepterar jag det utan att blinka. Klart Moran hade skrivit hen, om hon kunnat svenska.

How to be a Woman
Konsten att vara kvinna
Översättning: Molle Kanmert Sjölander
Utgiven av Albert Bonniers förlag 2012
Betyg: 3/5

Så här börjar boken: Idag fyller jag 13.

KALLOCAIN
av Karin Boye

Kemisten Leo Kall arbetar på ett sanningsserum.

I den totalitära Världsstaten står invånarna redan under konstant övervakning, med filmkameror i sina hem och vakande ögon bland kollegor och familj. Kalls serum — kallocainet — ska bli den slutgiltiga triumfen för övervakningssamhället. Nu återstår bara att testa det…

Själv är Kall en övertygad medsoldat. Men ju fler personer han testar sitt kallocain på, desto mer förtvivlar han. Är människor verkligen så eländiga? Så falska och rädda och fyllda av tvivel? Hur Kall än försöker värja sig börjar försökspersonernas hemligheter att fräta på hans övertygelser.

När jag läser Kallocain kommer jag genast att tänka på 1984, en annan dystopiklassiker som följer samma formel: läsaren lär känna ett totalitärt samhälle genom ögonen på en man, som sedan börjar tvivla på sagda samhälle. Jag gillar båda böckerna skarpt, men Kallocain är helt klart snäppet vassare.

Framför allt beror det på att det är Leo Kall som är huvudperson. Jag blev, sanningen att säga, lite överrumplad när jag insåg att han inte gick runt och kände sig olycklig och missanpassad hela tiden, som verkar vara brukligt i dystopier. Istället har han fräckheten att vara relativt nöjd med livet. Det skänker ett nytt slags obehag åt berättelsen, eftersom man på många sätt förstår hans förhållningssätt till överstaten, och på så sätt kommer i kontakt med en lite obekväm sida av sig själv. Den sida som kanske, trots allt, skulle låta en anpassa sig till grava missförhållanden till den grad att man nöjer sig.

Många intressanta frågeställningar dyker även upp kring kallocainet, men de är svårformulerade och riskerar dessutom att spoila boken, så jag undviker dem i den här recensionen. Vet dock att de finns där!

Kallocain är snyggt berättad och tappar aldrig i tempo eller angelägenhet. Egentligen är det synd och skam att man alls ska behöva förklara något om boken, för det är en modern svensk klassiker som förtjänar att läsas minst lika flitigt som 1984, Brave New World eller Animal Farm.

Kallocain
Utgiven av Albert Bonniers Förlag 1958
Betyg: 5/5

Så här börjar boken: Den bok jag nu sätter mig ner att skriva måste verka meningslös på många — om jag alls vågar tänka mig, att ”många” får läsa den — eftersom jag alldeles självmant, utan någons order, börjar ett sådant arbete och ändå inte själv är riktigt på det klara med vad avsikten är.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3

Annonser