You are currently browsing the tag archive for the ‘alena’ tag.

ALENA
av Kim W. Andersson

Alena går på en snobbig internatskola och hennes liv är ett helvete. Hon är där på nåder — inte rik som de andra — och det tar tjejerna i lacrosselaget alla chanser att påminna henne om. Alenas enda tröst går att finna i kompisen Josefin, som stöttar henne när livet blir för svårt. Fast egentligen har Josefin varit död i ett år… och hon börjar bli jävligt förbannad över att Alena inte försvarar sig själv.

Alena är en grymt snyggt tecknad serieroman av samma författare som till Love Hurts. Det är en ren fröjd att bläddra bland bilderna, som varken värjer sig för nakenhet eller blod och inälvor.

Handlingen kan jag däremot tycka är väl tunn och klichétyngd — den elaka lacrossebruden Filippa känns som en parodi på sig själv, och den-väldigt-random-snälla-killen-som-blir-polare-med-den-missanpassade-tjejen känns också övergjord. (Diskussionsfråga: Varför belönas missanpassade tjejer i böckernas värld alltid med en enda, jättefin killkompis som står vid deras sida i vått och torrt? Och var befann sig mitt tonårsjag när de delades ut?)

I grund och botten gillar jag idén, men det känns som om berättelsen bara svischar förbi. Den hade tjänat mycket på att vara längre och mer psykologiskt djupgående.

Alena
Utgiven av Kolik förlag 2012
Betyg: 3/5

I tonåren kunde jag dricka alkohol utan att bli bakis. Alls. Någonsin. Nu har tiderna dock förändrats så till den grad att jag varken kan dricka alkohol, äta stora mängder socker eller tillbringa en helhelg i böckers sällskap utan att vilja skjuta mig själv efteråt. Det där med att bli vuxen var bevisligen ett dåligt genomtänkt beslut.

Men visst hann jag med en hel del roliga grejer under bokmässan! Alldeles utan att förtjäna det också, eftersom allt skedde genom ren skär tur och sammanträffande.

Sammanträffande 1: När jag gick förbi Styxx monter för att kolla in Nene Ormes urbana fantasy Udda verklighet bara råkade Nene stå där och signera. Så nu har jag båda hennes böcker och — eftersom hon var en såndär spontant astrevlig människa — djup ångest över att jag kanske inte kommer att tycka om dem. Vågar inte börja läsa.

Sammanträffande 2: Varenda gång jag gick förbi Koliks monter drogs jag som av en magnet till Kim W. Anderssons serieroman Alena. Hade aldrig hört talas om den tidigare, men på bokmässans sista dag bestämde jag mig för att gå dit och köpa den och… ja då bara råkar han sitta där och signera just den halvtimmen. Dafuq.

Och eftersom alla goda ting måste vara tre så kramade jag Björn Ranelid också. Men bara därför.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3