You are currently browsing the tag archive for the ‘brave new world’ tag.

KALLOCAIN
av Karin Boye

Kemisten Leo Kall arbetar på ett sanningsserum.

I den totalitära Världsstaten står invånarna redan under konstant övervakning, med filmkameror i sina hem och vakande ögon bland kollegor och familj. Kalls serum — kallocainet — ska bli den slutgiltiga triumfen för övervakningssamhället. Nu återstår bara att testa det…

Själv är Kall en övertygad medsoldat. Men ju fler personer han testar sitt kallocain på, desto mer förtvivlar han. Är människor verkligen så eländiga? Så falska och rädda och fyllda av tvivel? Hur Kall än försöker värja sig börjar försökspersonernas hemligheter att fräta på hans övertygelser.

När jag läser Kallocain kommer jag genast att tänka på 1984, en annan dystopiklassiker som följer samma formel: läsaren lär känna ett totalitärt samhälle genom ögonen på en man, som sedan börjar tvivla på sagda samhälle. Jag gillar båda böckerna skarpt, men Kallocain är helt klart snäppet vassare.

Framför allt beror det på att det är Leo Kall som är huvudperson. Jag blev, sanningen att säga, lite överrumplad när jag insåg att han inte gick runt och kände sig olycklig och missanpassad hela tiden, som verkar vara brukligt i dystopier. Istället har han fräckheten att vara relativt nöjd med livet. Det skänker ett nytt slags obehag åt berättelsen, eftersom man på många sätt förstår hans förhållningssätt till överstaten, och på så sätt kommer i kontakt med en lite obekväm sida av sig själv. Den sida som kanske, trots allt, skulle låta en anpassa sig till grava missförhållanden till den grad att man nöjer sig.

Många intressanta frågeställningar dyker även upp kring kallocainet, men de är svårformulerade och riskerar dessutom att spoila boken, så jag undviker dem i den här recensionen. Vet dock att de finns där!

Kallocain är snyggt berättad och tappar aldrig i tempo eller angelägenhet. Egentligen är det synd och skam att man alls ska behöva förklara något om boken, för det är en modern svensk klassiker som förtjänar att läsas minst lika flitigt som 1984, Brave New World eller Animal Farm.

Kallocain
Utgiven av Albert Bonniers Förlag 1958
Betyg: 5/5

Så här börjar boken: Den bok jag nu sätter mig ner att skriva måste verka meningslös på många — om jag alls vågar tänka mig, att ”många” får läsa den — eftersom jag alldeles självmant, utan någons order, börjar ett sådant arbete och ändå inte själv är riktigt på det klara med vad avsikten är.

Titel: Brave New World
Svensk titel: Du sköna nya värld
Författare: Aldous Huxley
Betyg: 3/5

O, wonder!
How many goodly creatures are there here!
How beauteous mankind is! O brave new world,
That has such people in’t!

Brave New World är en riktig klassiker inom dystopigenren, och som läsare av dystopier utgår man ju gärna ifrån att samhället i boken är resultatet av en beklagansvärd utveckling. I den här boken handlar det om ett helt oflexibelt klassamhälle, där barn massproduceras i provrör för att passa in i ett strängt kastsystem och där de som känner sig även det minsta olyckliga genast tar en lyckodrog för att hålla sig nöjda.

Men är Brave New World verkligen en dystopi? I några kapitel framåt slutet av boken lyckas Huxley med konststycket att få läsaren att tvivla. Den delen av boken är guld värd. Alla övertygande argument sätter världen i ett helt nytt perspektiv, och den blir plötsligt svår att fördöma. En bok mycket väl värd en omläsning, just på grund av detta.

Och nu till en helt annan sak! För apropå omläsningsvärde är detta något som ibland kan få mig att ifrågasätta de betyg jag ger böcker här på bloggen. Jag sätter nämligen betyg väldigt snabbt, gärna efter hur ”uppslukad” jag känner mig av en bok. Men en del böcker – däribland Brave New World – är lite svårare att ta till sig, av olika anledningar. Det är därför möjligt att de får orättvist låga betyg. Låt mig illustrera det hela med hjälp av just Brave New World och Orwells 1984 – två böcker som ofta jämförs:

1984 är lättare att ta till sig och för mig var den äkta sträckläsningsmaterial. Precis som Brave New World fick den en trea i betyg av mig här på bloggen(men det var bannemig på gränsen till en fyra, just då!). Men känns den fortfarande spännande, så här i efterhand? Skulle jag vilja läsa om 1984? Näe… inte direkt. Brave New World däremot bara växer och växer när jag tänker tillbaka på den, och den omläsning som jag redan hunnit med tillförde många fler dimensioner och gjorde mig än mer imponerad.

Sammanfattningsvis är Brave New World en tänkvärd bok där det finns mycket att hämta, och det där med betygssättning ska kanske tas med en nypa salt.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3