You are currently browsing the tag archive for the ‘charlotte brontë’ tag.

 

 

 

 

Brontësaurus \o/

Argasso bokförlag är det sista arbetet på serieklassikern Jane Eyre i full gång nu.

Det är något alldeles extra, det. Lite som första gången en roman blir till film – berättelsen får ett helt nytt medium. Jane Eyre är dessutom som gjord för att bli serie, med sina vackra miljöer, spetsiga dialoger och det underliggande gotiska mysteriet…

Tänkte passa på att bjuda på några teaser-serierutor, så att ni har något att titta på tills albumet kommer ut i december.

Spoilers förekommer ymnigt.

Vänligen observera att ingenting har korrekturlästs ännu, så en del fel kan förekomma. Dessutom har jag klippt och klistrat skamlöst i materialet ;)

Klicka för större bilder.

 

 

Jane är ingen vän liten 1800-talstös precis.

Den lilla rebellen skickas till en deprimerande internatskola.
 

Senare ramlar en viss mr Rochester in hennes liv...

 

Jane imponeras inte speciellt av honom.

 

(Och varför skulle hon det? Rochester är ett royal asshole.)

 

Men snart händer mystiska saker.

 

Vilka hemligheter döljer invånarna på Rochesters herrgård?

 

BONUS BONUS BONUS BONUS BONUS BONUS BONUS BONUS BONUS BONUS

 

För vem älskar inte St John och hans, ähm, vinnande personlighet?(Obs! Årets hetaste raggningstips på krogen!)

Titel: Wide Sargasso Sea
Författare: Jean Rhys
Betyg: 3/5

Har du någonsin läst Jane Eyre och fångats av Bertha Masons öde? Har du undrat vem denna tysta men ack så viktiga karaktär egentligen är? Om så är fallet vore det nästan olagligt försumbart av dig att inte läsa Wide Sargasso Sea.

Denna ganska korta roman är 1900-talsförfattaren Jean Rhys föreställning om hur allt egentligen gick till, när Mr Rochester träffade Bertha. Tunga teman såsom främlingskap och sinnessjukdom avhandlas i ett postkolonialt Västindien, och en något klaustrofobisk känsla infinner sig snart hos läsaren.

Speciellt förtjust är jag i en scen med Mr Rochester, där han vandrar farligt nära galenskapens kant, förstörd och och illa berörd av det främmande, tropiska landskapet. Scenen speglar på ett för västerlänningar begripligt sätt hur det skulle kännas att bli tvångsförflyttad långt från sitt hemland (vilket många västindier blev, då de tvingades flytta till kalla England).

Jag uppskattar Rhys sätt att ta sig an berättelsen. I sina publicerade romaner har hon ofta skrivit om utsatta människor och hur de hanterar sin utsatthet, och det märks att hon har en viss förståelse för det mänskliga psyket. Karaktärer som ibland kunde kännas som platta karikatyrer i Jane Eyre är levande på ett helt annat sätt i Wide Sargasso Sea.

Fungerar romanen fristående från Jane Eyre? Ja, visst gör den det. Möjligen görs lite väl stora hopp i handlingen, och då speciellt framåt slutet (där ju alla som läst Jane Eyre vet vad som inträffar). Men läsvärd är den för var och en som har det minsta intresse av kolonialism och psykologi.

Bokens första mening: They say when trouble comes close ranks, and so the white people did.

 
 
 
 
 
Originaltitel: The Scarlet Letter
Svensk titel: Den eldröda bokstaven
Författare: Nathaniel Hawthorne
Betyg: 2/5

The Scarlet Letter tar sin början år 1642 (men är däremot skriven på 1800-talet), i det då puritanska Boston. Handlingen centreras kring en kvinna vars otrohet blivit avslöjad. Hon pryds som straff med ett stort, eldrött A för ”Adultery” och lever de följande åren som en paria tillsammans med sitt oäkta barn.

Barnets far, däremot, avslöjar aldrig sin inblandning i det hela. I stället straffar han sig själv dagligen, både psykiskt och fysiskt. Snart måste man som läsare fråga sig vem som egentligen fick det värsta straffet – hon som blev avslöjad och nu sonar sitt brott, eller han vars samvete tar livet av honom?

The Scarlet Letter är på många sätt en intressant roman, inte minst historiskt sett. Det puritanska Amerika är en fascinerande tidsepok och Hawthorne är (i egenskap av romantiker) uppenbart emot allt som har med puritaner att göra. Den kvinnliga huvudpersonen blir i jämförelserna med Bostons puritaner närmast en galjonsfigur för romantikens alla ideal. Och vad är en 1800-talsroman som närmast försvarar otrohet, om inte intressant?

Romanen hade däremot gärna fått vara en novell, för jag har då aldrig sett maken till onödig utfyllnad(!). Öppen fråga till författaren: Var det meningslängden du fick betalt för?

Det händer inte sällan att meningarna är en sex-sju rader långa – och detta i yttepytteliten bibeltext. Inte världens mest stilistiskt säkra författarskap?

Bokens första mening: A throng of bearded men, in sad-colored garments, and gray, steeple-crowned hats, intermixed with women, some wearing hoods, and others bareheaded, was assembled in front of a wooden edifice, the door of which was heavily timbered with oak, and studded with iron spikes.

Titel: Jane Eyre
Författare: Charlotte Brontë
Betyg: 3/5

En bok om en 1800-talskvinna… Då tänker jag Pride and Prejudice. Fem hundra sidor tepartyn och dold kärlek. Lyckligt slut. Bra skriven, men till vilken mening? Ungefär så.

Därför blev jag positivt överraskad av Brontës mer rebelliska sida i Jane Eyre. Att hon vågade! tänkte jag ofta under läsningen. Framför allt har hon tydliga, kritiska åsikter om dåtidens mans- och kvinnoroller. Inte underligt att 1800-talskritikerna var upprörda!

Själva berättelsen är också spännande, åtminstone till en början. Den handlar om den föräldralösa flickan Jane Eyre, som genom eget slit och egna meriter försöker ta sig fram i världen. Hon är rastlös av naturen och vill inte gärna stanna på samma plats för länge. Så träffar hon Mr Rochester

Någonstans där tappar Jane Eyre lite av sin charm för mig. Det blir för mycket konventionell love story över det hela. Fler och fler osannolika (ibland övernaturliga) sammanträffanden hjälper till att skapa en situation i vilken Jane och Mr Rochester tillåts älska varandra.

Boken fortsätter att vara intressant ur ett rent historiskt perspektiv och Brontë låter fortfarande samhällskritiken lysa igenom ibland, men berättelsen i sig blir en besvikelse. Jag får intrycket av att hon kanske trots allt inte riktigt vågade.

Bokens första mening: There was no possibility of taking a walk that day.

Så har vårterminen börjat, och i samband med den glädjen över att få läsa skönlitteratur på skoltid.

Litteraturdelkurs i Engelska B, blir det. Här är böckerna jag ska läsa:

  • Jane Eyre av Charlotte Brontë
  • The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald
  • To Kill a Mockingbird av Harper Lee
  • A Passage to India av E.M. Forster
  • The Scarlet Letter av Nathaniel Hawthorne
  • Wide Sargasso Sea av Jean Rhys

Inte fantasy direkt, men hey, lite annat ska man läsa också. Har redan påbörjat Jane Eyre och den verkar onekligen bra (trots att alla jag pratar med om den säger att den är dödligt långtråkig… vi får väl se).

Passade även på att beställa lite böcker närmare min egen boksmak – delvis i hopp om att uppfylla mitt nyårslöfte från föregående inlägg:

  • Blood of Elves av Andrzej Sapkowski
  • Fahrenheit 451 av Ray Bradbury (science fiction-dystopi!)
  • Anansi Boys av Neil Gaiman
  • Das Perfum av Patrick Süskind (på tyska!)

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3