You are currently browsing the tag archive for the ‘cthulhu’ tag.

JAG SÅG HENNE IDAG I RECEPTIONENhämta (1)
av Anders Fager

Denna Fagers debutroman läste jag vid poolen i ett soligt Turkiet i sommar. Kanske inte den mest passande inramningen för en skräckroman, men så mycket mer cred till författaren då som ändå lyckades infektera semesterron med en vag känsla av obehag.

Handlingen kretsar kring Cornelia, dotter till en känd schlagersångerska som tar livet av sig. Det är när mamman dör som Cornelia, sedan tidigare ett udda barn, börjar höra honom. Den viskande mannen. Han kommer när hon är ensam. Han viskar att hon är hans drottning, att hon är utvald. Att hon ska öppna portarna.

Cornelia är rädd för den viskande mannen och för att hålla honom borta utvecklar hon i tidiga tonåren en livsstil av frenetisk aktivitet. Hon festar, knarkar och ”syntdansar” sig igenom ett fantastiskt fint beskrivet 90-tal. Tempot är högt, meningarna korta och staccatoartade och sammanhangen lämnas ofta åt läsaren att själv knåpa ihop. Personligen älskar jag det, men har förstått att just de här sakerna också hör till de vanligaste invändningarna mot boken.

Att Fager har en tydlig förankring i Lovecraft går inte att missa — båda beskriver en ondska som är tidlös, ogreppbar och vansinnesframkallande — men jag får erkänna att jag faktiskt tycker bättre om Fager, om det nu är okej. Kanske mycket för att han är en modern författare med fräschare referensramar och, ärligt nu, mer dramaturgisk variation, men också på så många andra plan (det skadar till exempel inte att han är svensk). Krasst sagt levererar Fager allt det där jag så gärna vill hitta hos Lovecraft, och det är hög tid att varenda skräckfantast i landet läser honom.

Jag såg henne idag i receptionen
Utgiven av Wahlström & Wikstrand 2012
Betyg: 5/5

Så börjar boken: ”Gå ut och lek en stund.” Cornelia Karlsson  låtsas inte höra. ”Det är så vackert väder ute.” Mamma ler på sitt lite stela sätt. Det hon använder när hon är ledsen. Det utan ögon.

…och för att Linda Steen frågade.

Jag säger typ ”Kotolo”.

Men jag har förstått att åsikterna om uttalet går isär å det grövsta. Och jag har en känsla av att det inte är ett namn du vill säga fel på, någonsin.

— Vad säger du, har du fel, vad är rätt?

Så här säger svenska Wikipedia, alla goda faktas moderbas:

”Rollspelet Call of Cthulhu föreskriver uttalet kuh-THOOL-hoo. Många Lovecraftvetare hävdar ett uttal liknande Clooloo eller Clulu. Ett tredje uttal kombinerar de två första genom att sätta samman de första fyra bokstäverna av namnet till något som liknar en nysning med t och h uttalade separat, K’t’hoo-lhoo.

Enligt Lovecraft är det korrekta uttalet, enligt vad mänskliga stämband kan förmå, något som liknar Khlul’-hloo, där den första stavelsen uttalas gutturalt och mycket tjockt. ‘Den bästa liknelsen är att frusta eller hosta fram stavelserna Cluh-Luh med tungan tryckt mot gommen’, beskriver Lovecraft i ett av sina brev.”

Fundering #1: Var i ”Cthu” hittar folk ett L?
Fundering #2: Är det ett demoniskt L?
Fundering #3: Att Cthulhu inte gjort slarvsylta av vår civilisation ännu, kan det bero på något så enkelt som att ingen hittills lyckats uttala ”Ph’nglui mglw’nafh Cthulhu R’lyeh wgah’nagl fhtagn”?

CTHULHU TALES #1
av Mark Waid, Keith Giffen, Steve Niles m.fl.

Det finns inga tvivel om att H.P. Lovecrafts Cthulhu-mytos lever vidare.

Vill man finns det gott om nyskrivna Cthulhu-böcker att läsa, nyutgivna Cthulhu-rollspel att spela och — enligt IMDB — i alla fall åtta nyproducerade Cthulhu-filmer från 00-talet. Och eftersom detta är den bästa av alla tänkbara världar kan du förstås avnjuta dessa saker i sällskap av din alldeles egna smaragdgröna mjukis-Cthulhu.

Cthulhu Tales #1 är en i mängden produkter (närmare bestämt det första av tretton album i samma serie) och visar sig vara något så snitsigt som en grafisk novellsamling. Olika serieförfattare och illustratörer har samlats runt temat ”Cthulhu” och bidragit med var sin miniserie.

Mini var ordet. Arton sådana ”noveller” har de lyckats klämma in på albumets 130 sidor. Den kortaste upptar bara en sida, men de allra flesta är på åtta sidor och ingen är längre än så. Bortsett från det gemensamma temat skiljer sig novellerna mycket från varandra, såväl berättarmässigt som bildestetiskt. Det blir skräck, galenskap, humor och lite tonårsångest — mörkt och mystiskt, spralligt färgglatt och manga-Cthulhu.

Kort sagt är det jäkligt schizo, vilket jag kan tycka känns passande, och jag skulle tro att det finns något här för alla smaker.

Som helhet gör albumet inget större intryck. Några av novellerna lyckas glimra till, men de flesta hade tjänat på att få breda ut sig lite mer, vara lite längre. Dock är Cthulhu Tales #1 en kul idé och ett klart godkänt förstaförsök.

Cthulhu Tales #1
Utgiven av Boom! Studios 2008
Betyg: 2/5

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3