You are currently browsing the tag archive for the ‘cujo’ tag.

CUJO
av Stephen King

Hunden Cujo är en älskvärd sankt bernhard av mysigaste Båtsmankvalitet, precis en sån hund man vill ha. Det vill säga, ända tills han blir biten av en rabiessmittad fladdermus.

Han bor ute på landet med familjen Cambers. Pappan i familjen är bilmekaniker och, kort sagt, ett riktigt rövhål. Moderns växande insikt om att sonen en dag kommer att vända henne ryggen och ikläda sig den mansroll fadern lärt honom är riktigt hjärtskärande att läsa om. Men hon ser sin chans att rädda sonens framtid när hon vinner på lotto — nu kan de hälsa på hennes syster och visa sonen att det finns andra vägar i livet. I uppståndelsen tänker ingen på Cujo.

Samtidigt är det krisläge i familjen Trenton. Donna har under flera år vantrivts i byn och i den hemmafruroll hon tvingats in i. Hennes man upptäcker att hon tagit sig en älskare, men samtidigt håller hans egen karriär på att kollapsa och han måste resa till New York för att styra upp allt. Tyvärr inser ingen av dem att deras allvarligaste problem i själva verket är Donnas skruttiga gamla Ford som måste på lagning.

Det är så, genom en lång serie ödesdigra sammanträffanden, det kommer sig att Donna och hennes fyraåriga son till slut hamnar på uppfarten till familjen Cambers tomma hus, instängda i en bil som precis stendött under den värsta värmeböljan i mannaminne, med en mycket rabiessmittad Cujo utanför.

”Cujo” är väl närmast ett vedertaget uttryck för ”läskig hund” och de allra flesta känner till boken (eller filmen) och vad den går ut på. Vad jag inte väntade mig var all omkringhistoria som leder fram till att Donna och sonen blir fast med Cujo. King lägger mycket tid på karaktärerna och det lönar sig — jag brydde mig verkligen om hur det skulle gå för alla inblandade.

Speciellt Donna Trenton fastnade hos mig, och hennes vanmakt över en livssituation hon aldrig hade valt om det bara varit upp till henne. Själv är jag i en del av livet där jag kan relatera mycket starkt till de känslorna. Jag har, till skillnad från Donna, ännu inte slagit mig ner på ett bestämt ställe och är på så sätt fri, men tiden närmar sig då jag borde fatta ett beslut… och därmed kommer skräcken för att bli låst. Det är en reell skräck har jag börjat inse, och en skräck som King lyckas sätta ord på så bra att jag kallsvettas lite.

(Men nej, jag tänker fortfarande inte förlåta dig för att du avslöjade slutet på Cujo för mig i Solhunden, du din niding till författare.)

Eftersom boken har filmatiserats kunde jag inte låta bli att se filmen också, men tyvärr bara för att konstatera att den missar precis alla poänger med relationsdramat, som känns som en ren transportsträcka. Dessutom har de totalslaktat slutet. Jag är faktiskt osäker på om jag någonsin sett en film som förlorat så mycket och ändå tillfört så lite.

Cujo
Utgiven av Signet 1982
Betyg: 4/5

Så här börjar boken: Once upon a time, not so long ago, a monster came to the small town of Castle Rock, Maine.

Annonser

Alla vet att Hollywood tar sig friheter med böckerna de filmatiserar.
Här är tre av mina favoriter bland deras karaktärtolkningar:

 

VIC TRENTON
(Stephen Kings ”Cujo”)

Rätt mesig kille med glasögon och muskelfattig, blek överkropp.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ROBERT NEVILLE
(Mathesons ”I Am Legend”)

Vit man med en smal, bred mun och klarblå ögon.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ARYA
(Paolinis ”Eragon”)

Svarthårig alv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Originaltitel: Four Past Midnight
 Svensk titel: Mardrömmar
Författare: Stephen King

Nä nu har det blivit lite väl många fantasytegelstenar på senaste tiden, så vad sägs om lite Stephen King?

Four Past Midnight är enligt bokens baksida en samling av fyra kortromaner. Lögn, förbannade lögn! säger jag, eftersom samtliga berättelser ligger på 200-300 sidor plus. Så i själva verket rör det sig alltså om en, äh, romansamling. (Att fyra romaner som skulle kunnat publiceras fristående trängts ihop i samma bok får väl ses som ett bevis på att King är lite för produktiv för sitt eget bästa.)

Det gemensamma temat i samlingen är tänkt att vara tid och hur tidens gång och snedsteg påverkar oss. Utöver det tycker jag mig också kunna skönja ett outtalat galenskapstema, eftersom åtminstone en person i varje roman tror sig vara på väg att bli galen.

Överlag är det en bra samling med ett varierat utbud. För varje ny berättelse bevisar King att han är en jävel på att dra igång en bra story – du klarar dig inte ifrån rysningar i en enda av dem. Dessvärre vittnar några av berättelserna även om att han kan vara rätt dålig på att avsluta dem. Och det finns nog ingenting som förbrukar min goodwill så snabbt som en bra berättelse med ett dåligt slut.

The Langoliers (Langoljärerna) 3/5

Brian Eagle nås oväntat av beskedet om sin exhustrus död och kastar sig på nattflyget mellan Los Angeles och Boston. På vägen händer något mystiskt och när Brian vaknar, fortfarande på planet, finns det bara elva passagerare kvar. När planet sedan landar möts de av en tyst, grå värld.

Langoljärerna rör sig långsamt men obevekligt framåt. Den övernaturliga, Bermuda-liknande situationen är utsökt rysansvärd. Även om karaktärerna tyvärr måste sägas vara ganska platta och könsstereotypiska bryr man sig om dem in i det sista. Berättelsen finns filmatiserad.

Secret Window, Secret Garden (Hemligt fönster, hemlig trädgård) 3/5

En dag stegar en ilsken bonde från Mississippi fram till författaren Morton Rainey och anklagar honom för plagiat. Morton tar först det hela med jämnmod – han vet att han inte har plagierat något. Snart börjar däremot otrevliga saker att hända och han får god anledning att lyssna på sin utpressares krav.

Secret Window, Secret Garden utvecklas snabbt till en otäck psykologisk thriller. Fokusen på huvudpersonens författarskap fungerar extra bra eftersom plagiat är något King själv blivit anklagad för. Och nog tyckte jag att också den här berättelsen verkade misstänkt välbekant… Sedan insåg jag att jag sett filmen som baserats på boken; en Johnny Depp-film vid namn Secret Window. Filmen och romanen är väldigt lika varandra, med skillnaden att romanen lyckas vara bra mycket obehagligare. I slutet avviker de däremot ifrån varandra till förmån för filmen. Medan filmen visar slutet gör King det stora misstaget att beskriva, diskutera och berätta om det i en långdragen epilog. Utan den hade Secret Window, Secret Garden fått en fyra i betyg.

The Library Policeman (Bibliotekspolisen) 1/5

Bibliotekspolisen är samlingens svagaste roman. Den börjar bra med ett stämningsfullt besök på ett synnerligen otrevligt bibliotek, men blir sedan alldeles, alldeles för lång och jag märker att jag skumläser mig igenom den. I slutändan är handlingen (”en man glömmer lämna tillbaka sin biblioteksbok och får bibliotekspolisen efter sig”) ungefär lika töntig som den låter.

The Sun Dog (Solhunden) 2/5

När Kevin Delevan fyller femton år får han en polaroidkamera. Genast upptäcker han ett fel med den – kameran tar samma bild, om och om igen, och han har aldrig sett motivet förut. Fast snart börjar han lägga märket till små, små skillnader mellan bilderna och sakta ändras motivet…

I teorin låter Solhunden som en riktigt obehaglig berättelse. I praktiken når den däremot aldrig riktigt fram, utan känns mer och mer som en otillräcklig skräckis för barn.

En riktigt irriterande grej med Solhunden är att – VARNING!King spoilar stora delar av sin mer kända roman Cujo. Och det är fan inte okej.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3

Annonser