You are currently browsing the tag archive for the ‘Deckare’ tag.

Jag var med om en lustig och något förvirrande upplevelse igår.

Nämligen bokrea på Bokia.

Det började lovande; mitten av rummet upptogs av ett stort långbord med skylten ”FANTASY” ovanför. Vad roligt! tänkte jag och gick dit för att browsa.

Två minuter senare stod jag och bläddrade bedrövat bland Vargbröder, Percy Jackson och Twilight, och kände mig milt sagt förbisedd som vuxen fantasyläsare.

Framåt mitten av långbordet blev det hela närapå skrattretande. Någon hade, av valfri anledning, lagt fram del sju och tio ur en Terry Goodkind-serie och några lika slumpmässigt utvalda Robert Jordan-böcker. Resten av bordet bestod av deckare.

Det må vara som det är. Jag har ingenting emot att hänga på internetbokhandlar och göra små dagsutflykter till SF-bokhandeln. Men det är ändå rätt intressant att sammansättningen i en helt vanlig bokhandel vanligtvis ser ut just så här.

Föreställ er för en stund att världen var annorlunda.

Föreställ er ett stort fett långbord som det står ”DECKARE” över. Föreställ er sedan att allt som ligger på bordet är Vi Fem, Kalle Blomqvist och Lasse-Majas detektivbyrå. Och en Stieg Larsson-bok.

Tanken fick mig att le hela vägen hem genom vårsolen.

Titel: Neuropath
Författare: R. Scott Bakker
Betyg: 3/5

 

Hejsan hoppsan. Här trodde jag att jag skulle få läsa en skräckbok, och så visade det sig vara en deckare. Vilken miss! Jag som har så ohyggligt svårt för deckargenren och alla dess klichéer.

Som tur var så visade sig Neuropath vara en väldigt bra deckare. I vad som verkar vara en halvt om halvt dystopisk, näraliggande framtid tvingas huvudpersonen – småbarnsfar och psykolog – att hjälpa polisen förstå sig på en specifik mördare.

Det blir en hel del psykologsnack, där den yttersta frågan är huruvida vi alls har någon kontroll över våra egna handlingar. Finns den så kallade ”fria viljan”, om allt vi gör bestäms av elektriska impulser i hjärnan? Är vi individuella personligheter, om allt som krävs för att vi totalt ska ändra personlighet är en yttepytteliten förändring i hjärnan? Hur bevandrad författaren faktiskt är i neuropsykologi vet jag inte, men skriva om det på ett intressant sätt kan han!

Jag läste just en hög andra recensioner av Neuropath och alla tyckte visst att den var skitäcklig och läskig. Det tyckte inte jag, så jag är väl okänslig eller nåt. Ni är varnade.

Skulle mycket gärna se Neuropath som film – jag tror att den skulle göra sig hur bra som helst på bioduken och generera en garanterad femma! Och är du en sådan där underlig person som tycker om deckare får du gärna omtolka min trea i betyg till en femma.

Boktitel: Auto
Svensk titel: Fri
Författare: Natsuo Kirino
Betyg: 3/5

Fyra kvinnor med mycket olika livssituationer lär känna varandra då de sliter tillsammans vid det löpande bandet. När en av kvinnorna mördar sin man söker hon hjälp hos de andra. De går med på att hjälpa henne att stycka kroppen och gömma bevisen.

Precis som de flesta västerlänningar är jag van vid Japans kommersiella bild – anime, galna gameshows och pojkar som börjar blöda näsblod för att de får syn på en snygg school girl. Men i Fri får vi en inblick i en annan japansk vardag, som innehåller allt från maffian till förpackare av djupfrysta maträtter. Alla karaktärer är spännande och deckargåtan en riktig nagelbitare – man hejar ju på förbrytarna!

Fri är en mycket bra bok, som b o r d e ha fått en fyra (jag låg trots allt och sträckläste ut den här tegelstenen till bok samma dag som jag fick den!) Det som ändå drar ner betyget till en trea är att Fri blir lite väl långdragen framåt slutet. Jag hann tappa intresset innan upplösningen slutligen kom.

Originaltitel: The Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde
Svensk titel: Dr. Jekyll och Mr. Hyde
Författare: Robert Louis Stevenson
Betyg: 3 /5

Dr. Jekyll och Mr. Hyde är en mörk berättelse med tydliga gotiska drag. Berättelsen är bra, de flesta vet väl redan vad den handlar om… och det är synd. Det känns ju alltid en smula antiklimatiskt att läsa stora ”avslöjanden” när man redan vet om dem i förväg. Det får en att önska att man inte var fullt så allmänutbildad.

Skrämselvärdet av boken minskas ytterligare av att dagens läsare antagligen är tåligare än dåtidens – att ett mord begås i en bok och att vi får lära oss att även rika människor ibland tänker onda tankar… det känns inte speciellt chockerande, faktiskt.

Originaltitel: The Curious Incident of the Dog in the Night-time
Svensk titel: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
Författare: Mark Haddon
Betyg: 3/5

Den här korta, väldigt lättillgängliga boken börjar med att huvudpersonen Christopher hittar grannens hund död, spetsad på ett grep. Eftersom han alltid tyckt om deckare bestämmer han sig för att själv lösa mysteriet.

Deckargåtan är däremot långt från bokens huvudsakliga intrig. Först och främst är boken ett personporträtt. Christopher är inte vilken femtonårig amatördeckare som helst utan han är också autist. Mysteriet med hunden leder ut honom på osäker mark och det är både rörande och lite skrämmande att följa hur pojkens liv förändras. Autistperspektivet skiljer The Curious Incident of the Dog in the Night-time från mängden och gör det till en tänkvärd bok.

Bokens långa titel kan för övrigt förklaras med att Christophers favoritdeckare är Sherlock Holmes, som i novellen Silver Blaze håller den här replikväxlingen:

Gregory (Scotland Yard detective): ”Is there any other point to which you would wish to draw my attention?”
Holmes: ”To the curious incident of the dog in the night-time.”
Gregory: ”The dog did nothing in the night-time.”
Holmes: ”That was the curious incident.”

Titel: Män som hatar kvinnor
Författare: Stieg Larsson
Betyg: 2/5

Nu är ju inte jag något större fan av deckare – (”Jag HATAR deckare!” vrålade jag redan vid späd ålder, till en stackars mamma som bara ville tipsa om bra böcker) – men det har hänt att jag läst några och att jag till och med tyckt om dem.

Detta var inte fallet med Män som hatar kvinnor.

Istället tyckte jag väldigt illa om den. Många, många gånger övervägde jag att helt enkelt strunta i att läsa klart den. Den var ju så outhärdligt TRÅKIG. Allt verkade gå ut på att man skulle lära sig en gammal gubbstrutts alla släktingar – hans farsa och bröder och kusiner och svågrar… snaaaaaaark! Vore jag intresserad av sånt skulle jag spendera dagarna framför Glamour.

Men sen – efter ganska exakt halva boken – blev det faktiskt spännande och jag började äntligen att tycka om berättelsen. När jag läst klart den tyckte jag att det var en rätt cool bok, helt klart. Men, allting inräknat, så var det knappast värt det.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3