You are currently browsing the tag archive for the ‘fantastik’ tag.

Böcker lästa:
48 lättlästa böcker
43 romaner
32 noveller/kortromaner
12 serieromaner
icke-skönlitteratur
ljudböcker

  • 27 av romanerna skrevs av män, 15 av kvinnor och 1 av båda ihop
  • 24 skrevs av amerikaner, 12 av britter, av svenskar, 2 av ryssar och 1 av en polack (nej, jag vet inte vad som hände, det bara blev så)

Intressant litterärt år för mig. Jag fick jobb på ett bokförlag (call me Ms. Förlagsredaktör) som ger ut lättläst ungdomslitteratur och jag blev rätt såld på genren, vilket kanske syns i lässtatistiken. För mig blir lättläst närmast att likna vid noveller — en annan genre jag satsat lite mer på i år med gott resultat. Överlag ett bra läsår med många trevliga upptäckter.

Bäst
Året började väldigt bra med den sorgliga och ack så vackra Flickan med glasfötter, och fortsatte episkt med tegelsteniga fantasyserien The Song of Ice and Fire. Det blev också en hel del riktigt bra serieromaner, som Maus, Prins Charles känsla och Mats kamp. Den sistnämnda var så bra att jag får mindervärdeskomplex av blotta tanken på att recensera den.

Sämst
Korrekturläsningen bland den egenutgivna svenska fantastiklitteraturen.
Tips: Jag arbetar som korrekturläsare på frilansbasis och är väl insatt i genren. Anställ mig, för tusan.

Årets överraskning
Att novellformatet numera tävlar jämlikt (nåja) med tegelstensformatet om min uppmärksamhet. Vem hade kunnat tro det?

Årets besvikelse
Alvklingan. Som jag ju gnällt på ett fåtal gånger. Det jobbiga med Alvklingan är att det finns så väldigt många bra grejer i den. Begravda i långa passager av gränslös uttråkning…

Årets boktips till vänner och bekanta
Det blev skräcknovellsamlingen Svenska kulter. Alla älskade den. Pappa blev så uppslukad av den att han till och med glömde bort att det var jag som gav den till honom, och tipsade mig om den ett halvår senare.

Och hur gick det med de däringa litterära nyårslöftena, hm?
Öhhhh, tja… Speciellt mycket renodlad rymd-science fiction blev det ju inte, fastän jag lovat. Det blev en klassiker i Solaris och så en nyutgiven svensk sci fi i K55. Utöver det läste jag i vanlig ordning bara framtidsdystopier — helt i avsaknad av rymdfärder, utomjordingar och främmande planeter. IG där, alltså. Gällande mitt löfte om att läsa mer tyskspråkig litteratur… Nja. Två romaner blev det (Metro 2034 und Solaris), en barnbok på dikt (Struwwelpeter) och i alla fall en början på Das Parfum.

Planer inför 2012
Mer tyskt och mer science fiction. Och procentuellt sett väldigt många färre amerikanska författare. (Plan: Läsa Asimov i tysk översättning och stenkallt räkna honom som ryss.)

Annonser
Originaltitel: The Girl with Glass Feet
Svensk titel: Flickan med glasfötter
Författare: Ali Shaw
Betyg: 5/5

 

Jag börjar det nya året med en riktig diamant till bok. Vemodig och vacker är Ali Shaws berättelse om en flicka som sakta håller på att förvandlas till glas.

Att läsa Flickan med glasfötter är som att vandra in i en dröm. Berättelsen är en utsökt mix av verklighet och fantastik, av känslomässigt djupdykande, livsfilosofi och underliga företeelser. Jag skriver det här precis efter att jag lagt ned boken och upplever fortfarande att hjärtat slår lite, lite mer entusiastiskt än vanligt. En varm rekommendation.

Det måste understrykas och inte bara berättelsen utan även språket i boken är genomgående vackert. Och så rikt på bilder att man ofta måste stanna upp och föreställa sig det författaren skriver. Nu läste jag inte boken på originalspråk utan på svenska, men det är onekligen ett mycket fint arbete översättare Lisbet Holst har utfört. Jag har till och med fått lära mig några nya svenska ord, som ävja, concertina och ramponera. Tack för dem!

Titel: The Magicians
Författare: Lev Grossman
Betyg: 5/5

Quentin Coldwater är en mycket intelligent ung man; han går i specialklasser för begåvade ungdomar och spås ha en lysande framtid.

Själv är Quentin totalt likgiltig inför detta, med den sortens apatiska tyngd bara en tonåring förmår uppbåda. Han ser inte någon mening med något. Han tycker sig ha knäckt livets kod, och funnit livet vara en besvikelse. Och varför ska man då plugga? Skapa kontakter? Andas? Han drömmer sig gärna bort till fantasivärldar, där hans barndoms favoritböcker om det magiska landet Fillory (tänk Narnia) står i centrum. Om det ändå funnits magi på riktigt…

Så visar det sig att magi faktiskt finns på riktigt och Quentin får till sin stora glädje börja ta universitetslektioner i ämnet. Äntligen ska hans liv få mening! Men det dröjer förstås inte länge förrän även magin blir till grå vardag och med vardagen kommer missnöjet krypande tillbaka. Gång på gång tvingas Quentin fråga sig ”är det här allt?”

The Magicians är en cynisk men samtidigt underhållande bok, och den är mycket snyggt skriven. Grossman utnyttjar förekomsten av magi brutalt. Han visar att det inte är det minsta magiskt med magi om den finns på riktigt — och speciellt inte om man placerar den i händerna på ett gäng desillusionerade tonåringar som vet att de borde, men inte riktigt orkar, oroa sig för vad de ska göra efter skoltiden.

Är det här allt? Det är en uråldrig mänsklig fundering som vi grundat världsreligioner runt, och ett ständigt återkommande ämne inom skönlitteraturen. Vill man läsa en enda bok som hanterar ”Meningen med livet” som ämne tycker jag att man kan satsa på The Magicians.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3

Annonser