You are currently browsing the tag archive for the ‘galago’ tag.

HUNDRA PROCENT FETTstromquist-liv-hundra-procent-fett
av Liv Strömquist

Förra året kärade jag ner mig totalt i Liv Strömquist när jag läste hennes seriealbum ”Prins Charles känsla” och ”Einsteins fru” — vilket politikhumoristiskt snille!

Därför var jag så klart tvungen att läsa hennes första album, Hundra procent fett. Det är feminism, anti-konsumtion och klassanalys, och ja, man känner igen sig. Gillar man nånting annat Strömquist har gjort så gillar man det här.

En del grejer känns lite återanvända. Det mesta som handlar om feminism till exempel finns i vidareutvecklad form i de två ovannämna albumen, så har man redan läst dem kan Hundra procent fett emellanåt kännas lite tunn — men det är ju ens eget fel eftersom man läser albumen i fel ordning, haha.

Har man läst Strömquist förut är det därför roligast när hon pratar om helt andra saker, som tredje världen, bananrepubliker och människohandel (saker jag nu önskar att hon ville skriva mer om).

Om du inte har läst några album av Strömquist föreslår jag att du gör det, pronto.

Hundra procent fett
Utgiven av Ordfront Galago 2012
Betyg: 3/5

Annonser

HETERO I HÄGERSTENHetero i Hägersten_2
av Sofia Olsson

Hetero i Hägersten handlar om ett par mellan tjugofem och trettio som flyttar ihop. Och så går det som det går:

Den ena har aptaskigt morgonhumör och ett jäkla arbetarklasstäcke (!) medan den andra har världens ocreddigaste boksmak och flyttpackar jävligt konstigt (!!!). Och inte kan nån av dem backa med släp heller.

Kort sagt schysst igenkänningshumor för alla som någonsin varit sambo. Själv har jag varit sambo två gånger, och ungefär så här kändes det:

IMG_0774IMG_0775

 

 

 

 

 

 

Bild 1: När jag och killen flyttade ihop och jag insåg att han hade asful töntfantasy som han ville blanda ihop med min assnygga coolfantasy. Jag menar, kom igen?
Bild 2: I’m looking at you, Jenny!

Hetero i Hägersten har nyligen fått en uppföljare, Det bästa barnet, där det lilla serieparet vill få barn. De är så himla söta båda två, man vill bara krama om dem, och jag lider redan med dem eftersom jag vet att det där med barnet inte blev så lätt som de trodde. Jag tänker aldrig, aldrig, aldrig läsa den, för barnlöshet är en stor, oresonlig skräck för mig och jag kommer bara att bli ledsen och gråta ;__;

 

olsson3_437708v530x800

 

 

 

 

 

 

 

 

Hetero i Hägersten
Utgiven av Galago 2012
Betyg: 4/5

EINSTEINS FRU
av Liv Strömquist

Eftersom jag nyss recenserade ett annat album av Strömquist orkar jag inte skriva någon vettig recension av Einsteins fru, annat än för att säga I read it I loved it and please make more.

Kort sagt är skillnaden mellan albumen att Prins Charles känsla höll sig till en enda fråga, medan Einsteins fru består av många små sketcher med olika teman. Det blir en skön blandning av smygrasism i svensk film, kända artisters hatbrott och vår syn på djurrättsaktivister – och självklart är det förbannat roligt.

Min personliga favoritdel är nog när Strömquist ondgör sig över vår tendens att vråla ”men titta djuuuuren gör det, så det är visst naturligt!” så fort det dyker upp en bögand eller två. För varför behöver vi ett DJUR för att rättfärdiga just manlig homosexualitet? Varför inte andra mänskliga beteenden när vi ändå håller på?

Eftersom albumet saknar ett tydligt övergripande tema känns det inte lika angeläget som Prins Charles känsla, utan mer som en rolig grej. Men roligt är det, och efter en omläsning av båda albumen kan jag konstatera att Einsteins fru faktiskt har ett högre återläsningsvärde. Om och om och om igen kan man läsa om det. Så det ska jag ta och göra nu. Tjing!

Einsteins fru
Utgiven av Galago 2008
Betyg: 5/5

PRINS CHARLES KÄNSLA
av Liv Strömquist

När prins Charles gifte sig med Diana frågade reportrarna om han älskade henne. Han svarade att han gjorde det, ”whatever love means”.

I seriealbumet Prins Charles känsla tar sig Liv Strömquist an kärleken. Med stöd i diverse forskningsrapporter skärskådar hon kärleken och parförhållandet och driver skoningslöst med våra mest uppfuckade normer och könsroller. För sig är ämnet egentligen djupt tragiskt – ändå går det inte en sida utan att man måste skratta.

För visst är det ganska absurt? Här uppfostras pojkar och flickor generellt sett olika och begåvas med vitt skilda värdegrunder – och sedan förväntas vi ändå som vuxna ingå i livslånga, exklusiva förhållanden med varandra. Inte undra på att folk skiljer sig.

Men kärleken är oss kär och ibland gör Strömquist mig lite upprörd. Som när hon envisas med att kalla mitt parförhållande för en moderiktig social konstruktion som är jämförbar med organiserad religion – och sedan har mage att motivera sitt påstående. Maken till fräckhet!

(Obs! Bilden är från Einsteins fru, ett annat av Strömquists album.
Google hade inga vettiga bilder från Prins Charles känsla,
och mitt eget exemplar är utlånat till min gamla whisky.
)

För mig var Prins Charles känsla en rakt igenom underhållande och upplysande läsupplevelse. Hon är en fantastisk dramaturg, Strömquist. Trots att ämnet är så stort och komplicerat känns varje ny tanke hon introducerar naturlig och leder vidare till nästa poäng på ett till synes självklart sätt – och utan att vare sig allvaret eller humorn försvinner.

Utgiven av Galago 2010
Betyg: 5/5

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3

Annonser