You are currently browsing the tag archive for the ‘gotik’ tag.

SVULTENsvulten
av Hannele Mikaela Taivassalo

Jorunn Larsdotter levde i slutet av 1700-talet. Sedan blev hon förrådd. Nu är hon Jorunn Själfhämnd, ett blodtörstigt rovdjur som för ett kringflackande liv i Europas huvudstäder.

I bokens början har hon precis återvänt till Helsingfors för fortsätta den hämnd hon ägnat sig åt i generationer, den enda röda tråd som finns kvar i hennes liv.

Svulten är en bok helt utifrån vampyrens perspektiv. En äkta, klassiskt gotisk vampyr komplett med kista och allt. Taivassalo beskriver närgånget hur vampyren rör sig ute bland människorna — kropparnas olika dofter, förstärkta av det skrapa luktsinnet, tunn hud, bultande hjärtan, avdunstande värme. Det är en mycket fysisk bok, nästan kväljande så. Jorunns omänsklighet får det stundtals att krypa i mig (hon ser mig väl inte?) och sättet hon ser på människor gör mig både illa till mods och lite upphetsad.

Det är en speciell bok med ett speciellt språk som man antingen älskar eller hatar. Som vampyrporträtt träffar det mitt i prick; Jorunn är storslagen och tragisk på samma gång. Så ensam och stark i sitt eviga liv. Författaren gör dessutom ett lysande arbete med miljöerna. Vilnius, Västberlin, Sankt Petersburg, Stockholm, Köpenhamn — Norra Europa är som gjort för skräck och gotik.

Sedan jag slutade köpa (och började låna) böcker förra hösten är Svulten den enda bok jag faktiskt känt något behov av att inhandla. Tackar In another library för ett lysande boktips!

Svulten
Utgiven av Schildts & Söderströms 2013
Betyg: 5/5

Så börjar boken: Det jag berättar nu kommer du att glömma.

GOTHIC!: TEN ORIGINAL DARK TALES
samlade av Deborah Noyes

Tio noveller av tio författare där den gemensamma nämnaren är gotik.

Överlag är det trevlig läsning där de flesta av novellerna håller god kvalitet, men många glömmer man ändå bort i samma sekund som de tar slut. Hos mig var det bara en av novellerna som lämnade ett bestående positivt intryck, medan två av dem — Caitlin R. Kiernans och Neil Gaimans(!) — faktiskt var så upprörande menlösa att jag kommer ihåg dem på grund av det. Övriga sju noveller är olika grader av ”hey, rätt schysst!”

Överlägset bäst är Watch and Wake av M. T. Anderson. En minst sagt olustig historia som utspelar sig i en skruvad parallellvärld till vår, där häxor stjäl de dödas ansikten. Skickligt berättad och weird som tusan. Den ska tydligen utspela sig i samma värld som något annat Anderson skrivit, vilket förstås gör att jag nu är nyfiken på hans övriga författarskap.

Annars finns här flera noveller som kort och gott är bra.  Morgan Roemar’s Boys och Writing on the Wall är båda av ett mer klassiskt spökhistoriestuk och lagom mysrysliga för stunden. Samlingens inledande novell Lungewater är stämningsfullt berättad och egentligen riktigt bra, men styper på mållinjen eftersom den inte leder någonstans.

Det fanns element jag gillade i Stone Tower och The Prank också, även om jag i ärlighetens namn inte minns vad det var längre eftersom det var så länge sedan jag läste samlingen nu. I The Prank måste det i alla fall ha varit protagonisten jag tyckte om, eftersom hon är en våldsam problemtonåring utan förskönande egenskaper (en mycket förskönande egenskap i mina ögon).

Sammanfattningsvis är Gothic! kanske en samling man överlever utan, men bra för det. Kom ihåg att ta er en titt på Watch and Wake om ni gillar weird fiction.

Nu blev jag inspirerad, så jag skrev en dikt med gotiskt tema:
(och så här enkelt kan du också göra det)

death deserved
what have you wrought?
a cloud of betrayal as affections scream.
once we experienced heaven
childlike and untainted.
but your desire died a sickening vision of pain –
tears follow love, follow darkness,
love ground to dust
in a burst of sorrow,
 I reject you

Gothic! Ten Original Dark Tales
Utgiven av Candlewick 2004
Betyg: 3/5

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3