You are currently browsing the tag archive for the ‘i am legend’ tag.

Böcker lästa:
67 lättlästa böcker
26 romaner
14 noveller/kortromaner
serieromaner
icke-skönlitteratur
ljudböcker

  • 48% av samtliga böcker skrevs av män, 46% av kvinnor och 6% av mer än en författare
  • 57% av alla författare var brittiska, 17% amerikaner, 11,5% svenskar, 7,5% kanadensare, 1,5% tyskar och 1,5% ryssar. Kvarvarande 4% delas mellan en japan, en österrikare, en australienare och en rysk-amerikan

I år har den lättlästa litteraturen fortsatt ta mycket plats, vilket syns i statistiken — nästan alla lättlästa böcker jag har läst skrevs av britter (och av ett jämlikt antal män och kvinnor).

Mycket av det lättlästa var bra, vilket har gjort det så mycket bittrare att det mesta jag läste på fritiden inte alls lyckades imponera. Det blev mest treor i betyg i år, och flera böcker lade jag ifrån mig för att aldrig plocka upp igen. Trist läsår, 2012.

Bäst
Störst intryck gjorde Lord Dunsany och Marlen HaushoferThe Charwoman’s Shadow var fantasy innan fantasy ens fanns och Die Wand väckte många blandade känslor. Jag förälskade mig även i The Name of the Wind, även om jag inte kände mig lika entusiastisk över del två i serien.

charwandwind

Annars var det tyvärr så att jag läste väldigt få bra böcker, och många av de böcker som var bra (Svavelvinter, Kallocain, I Am Legend) lämnade trots allt inte något större avtryck.

Sämst
The Steel Remains
av Richard Morgan råkade jag visst slänga i pappersåtervinningen. Kanske lite taskigt, för den hade nog varit helt okej (eller riktigt bra) om jag inte förläst mig på stereotypisk fantasy för längelängesen. Annars var Asimovs sci fi-deckare Dömd planet rätt trist, och svenska Nene Ormes och hennes Udda verklighet var i alla fall inte min inkörsport till urban fantasy.

Bästa idé
Jag fullkomligen älskar tanken bakom Chris Woodings lättlästa bok Pale. När kommer en vuxenbok på samma tema?

Litterärt nyårslöfte inför 2013

  • Lyssna på massor av ljudböcker när jag simmar med min nya, vattentäta mp3-spelare!

Alla vet att Hollywood tar sig friheter med böckerna de filmatiserar.
Här är tre av mina favoriter bland deras karaktärtolkningar:

 

VIC TRENTON
(Stephen Kings ”Cujo”)

Rätt mesig kille med glasögon och muskelfattig, blek överkropp.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ROBERT NEVILLE
(Mathesons ”I Am Legend”)

Vit man med en smal, bred mun och klarblå ögon.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ARYA
(Paolinis ”Eragon”)

Svarthårig alv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I AM LEGEND
av Richard Matheson

Året är 1976 och Robert Neville är, såvitt han vet, den sista människan på jorden. Han har barrikaderat sig i sin villa — bränt ner grann-husen, startat vitlöksodling i garaget.

Utanför samlas vampyrerna varje natt

(”Kom ut, Neville!”)

och han tar en whiskey till och försöker, försöker intala sig att det fortfarande finns en mening med att leva.

Glöm Will Smith. Bokens Robert Neville är en helt annan person. Inte vetenskapsman, inte hundägare, inte full av välmenande Hollywoodskämt. Vilket kanske är tur, för det här är en helt annan berättelse också.

Vad är väl sorgligare än den ensamme överlevaren? Nevilles situation går lätt att leva sig in i. Man förstår vad som får honom att fortsätta försöka, men ännu mer förstår man hans vilja att supa skallen av sig. Matheson flörtar med vår inneboende känsla för hopplöshet, och han är ruskigt skicklig på det. Boken är bara drygt 150 sidor lång, men med tanke på hur mycket som får plats i den känns det faktiskt svårt att förstå. I Am Legend borde vara självklar läsning för alla apokalypsfans.

Boken är för övrigt del av serien ”SF Masterworks”, som Gollancz nyligen blåste liv i igen. Vi köpte hem en bunt Masterworks-böcker när SF-bokhandeln hade rea häromsistens, så det blir fler av dem här på bloggen framöver. Speciellt nyfiken är jag på Roadside Picnic, boken som inspirerade filmen Stalker (och Metro 2033, om jag inte tar fel).

I Am Legend
Utgiven av Gollancz 2010
Betyg: 5/5

Så här börjar boken: On those cloudy days, Robert Neville was never sure when sunset came, and sometimes they were in the streets before he could get back.

Läser I Am Legend. Försöker övertala mig själv av huvudpersonen inte är Will Smith. Det går sådär. Försöker föreställa mig att huvudpersonen är kvinna. Det går förvånansvärt mycket lättare. Vet inte riktigt vad jag ska dra för slutsats av det. Återkommer.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3